Det är så mycket lättare än jag trodde det skulle bli, att vara ensam med tre små barn. För deras kärlek till henne gör det så uppenbart och enkelt. När jag lagar mat eller duschar och Kaeli vaknar är bägge pojkarna snabba med att gå in och trösta henne. Aldrig nån svartsjuka, bara kärlek.

Phini var hos tandläkaren idag. Eller ja, det var vi allihop men det var Phini’s tur att sätta sig. Idag fick han träffa tandläkare Lina. En ung tjej som verkligen vet hur man snackar med en 6åring. Hon var schysst och bra och visade allt och förklarade och berättade. Och min son.. han var så JÄVLA duktig. Denna morsan är stolt som fan. Tandläkaren vilte röntga hans tänder med, på ena sidan, för att hon ville se om 6-års tanden är på väg. Och ni som röntgat tänder vet att det kan faktiskt göra ont att bita ihop på den hårda plastbiten. Så hon försökte ter gånger men Phini ville inte för att det gjorde ont. Hon gick iväg för att hämta en ännu mindre “plåt” och under tiden hon var borta tog jag ett snabbt peptalk och sa till Phini att det blir nog lättare om han tänker på något roligt och bara härdar ut… ibland gör det ont men man får liksom härda ut ändå. Tandläkare Lina kom tillbaka och sa att vi får skippa röntgen denna gången och ta det nästa gång men det gick inte Phini med på. “Vi provar igen, denna gången ska jag tänka på nått roligt!!” Och då funkade det.. jag såg att det faktiskt gjorde lite ont så som han kisade och bet ihop men han var fan duktig och gjorde det ändå och vipps.. sen kunde vi se på skärmen att hans 6-års tänder ligger där i tandköttet och bereder väg. YAY!
Hon frågade ut Phini och alla hans svar lät för bra för att vara sant men det ÄR ju faktiskt så.
Lina: Äter du mycket godis?
Phini: Inte hos mamma. Bara hos mormor. Jag ska sluta äta socker, det är inte bra säger min mamma!
Lina: Vad dricker du när du är törstig?
Phini: Mjölk!
Lina: Brukar du dricka läsk?
Phini: Bara sån utan socker, som mamma! (Pepsi Max/ Coke Zero)

Och sen undersökte hon alla hans tänder och vi snackade en stund efteråt och jag blev stolt och lycklig som fan när hon sa till mig “Vad kul att träffa en engagerad förälder för en gångs skull. Du har verkligen skött deras tänder exemplariskt!” Och ni kan tro jag sträckte på mig. Jag gör ju faktiskt det bästa jag kan. Jag har ju som ni vet själv problem med mina tänder och tänker ge mina barn de bästa förutsättningar att SLIPPA tandvärk.

Efter att jag köpt en “fy-fan-vad-du-är-bra” present till Phini skickade jag hem pojkarna till mormor sen gick jag och Kaeli till BVC för veckans mätning och vägning och småsnack. Hon frågade som alltid hur det är, om jag mår bra osv och när jag svarar att jag mår fenomenalt svarar hon likadant varje vecka “Ja du ser ut att må bra!”. Kaeli växer precis som hon ska och hennes kurva går upp! Hon väger nu över 4 kilo!
Jävlar vad hon växer FORT!
Hon var pigg och vaken och log mot vår sköterska och jag fick fina komplimanger om hur pigg och “med” hon är och vacker. Självklart.. hon är så lik sina bröder och blir mer och mer lik Phini för varje dag och jag kan inget annat än att ÄLSKA henne sanslöst!

Snacka om ÅNGEST!
Mina söner börjar bli stora. jag vet egentligen om det men har lite svårt att verkligen FÖRSTÅ det. Och ja, det börjar bli dags att släppa taget. Det är först nyligen som jag låtit mina söner gå hem till mormor själva – som faktiskt bor i HUSET BREDVID! Men det har ju gått bra, faktiskt.
Idag kom Phini och frågade om han och lillbrorsan fick gå ut och spela fotboll och leka på gården och tänkte att det nog kan vara dags.. dags att släppa mitt hårda grepp om de och låta de få lov att bli stora pojkar. Större i alla fall.

Så vi gick igenom mammas gyllene regler innan de gick (basics, basics, never talk to strangers osv) och gud nåde den pojke som missbrukar mitt förtroende.
Än så länge går det bra, jag går ut på balkongen var femte minut och kollar så att de är på gården, för det är det enda stället de får lov att vara på. Och Phini har ju mobilen med sig och NU kom jag på varför det är BRA att ge sin unge en aktiverad mobiltelefon…

Men ångesten.. tja, det får jag jobba på. BRIS i all ära men när fan ska de skaffa MRIS (MAMMORS rätt i samhället)… Jag kan behöva det nu, innan mina naglar är obefintligt nerbitna.

Phini Jay       Laaiti Richard       Kaeli Rose

Det är inte helt omöjligt att jag faktiskt fött de vackraste barnen nånsin…

Tillägnad mina barn
Såhär känner jag för er…

Satan i gatan vad varmt det var idag. Kaeli var en gnällig liten bebis idag och jag visste att det skulle bli kämpigt att ha ut henne när hon var på det humöret och man pendlade mellan tröst, vyssja, mata med ersättning, amma, byta blöja, sådär konstant. Tvätten fick vänta, disken med och jag gick mest med henne i famnen. Men pojkarna behövde komma ut i friska luften så jag ringde mamma och undrade om hon hade lust att gå ut lite med killarna och hon nappade direkt. När de hade gått somnade Kaeli en stund och jag likaså och vi sov bägge två en hel timme (!!) innan det var dags för mat igen.
Sen gick vi också ut och satte oss på gården med vänner, pojkarna och min mamma en stund. Kaeli var lite små gnällig ett tag – inte konstigt, det var satans varmt idag.

Så ser mina dagar ut numera. Barnen. Barnen och hemmet och det finns inte mycket tid för mycket annat, faktiskt. Särskilt inte som Kaeli har problem med magen och har sina skrik perioder. Stackars liten att ha ont i magen och man kan inte mycket göra. jag har bytt ut miniformen mot sempers magdroppar och hoppas de ska hjälpa. Jag hoppas på resultat om en vecka eller så. Laktulos funkar men ändå inte.. det gör det den ska men hon lyckas ändå inte tömma av någon anledning.. Nåja, jag ska inte gå in på detaljer om min dotters tarmaktivitet haha.

Hennes biologiska far har hört av sig. Senaste nytt i det dramat: Han vägrar åka till Staffanstorp för att träffa henne utan tycker att jag ska ta mig dit. Eller ja, att vi ska träffas nån annanstans.
Mitt svar är nog ganska uppenbart.
Nog om det i offentligt inlägg.

I morgon blir hon 14 dagar. TVÅ VECKOR!!
Shit. Gick tiden så snabbt..

9 dagar kvar till BF. Men många olika datum från vänner, bekanta och läsare. Det blev en del kommentarer till min facebook status och jag tänkte det kunde vara kul med en gissningslek – alla får delta!

Bebisen är beräknad till den 7/6.
Alltså 9 dagar kvar.
Men vi vet att det är en väldigt liten procentdel som faktiskt föder på beräknade datum så det är inte helt orimligt att gissa.

Så vilket datum gissar DU på!?

Fotnot: ja jag bytte tillbaka tema igen. Det var massa småfix och pill med det andra som jag faktiskt inte orka sätta mig in i just nu. Så jag tog en enkel väg ut: byta tillbaka.

Den 24-30 maj (denna veckan, vecka 21)  är det bloggkärleksveckan.
Det är ett nytt koncept som innebär att vi ska sprida lite kärlek och uppmärksamma någon vi älskar som har en blogg och länka. Och jag tänkte göra just det. Ibland glömmer man att uppmärksamma de man älskar även om jag i ärlighetens namn vill känna att jag gör det så ofta jag kan ändå. Jag brukar inte vara snål med kärleksförklaringar till mina närmaste.

Blogg eller inte, here goes. Utan större vikt vid inbördes ordning vad gäller mina vänner. Nu sprider jag lite vardagskärlek om människor jag har kontakt med DAGLIGEN.

♥ Självfallet, mina barn. Mina två söner och flickan vars hjärta slår under mitt. vad vore jag utan mina barn, vad vore mitt liv värt utan mina barn. De är en del av mitt vardagsliv och ni läser ofta om de och det är uppenbart att jag älskar de alla, trots bus och påhittigheter.
♥ Mina underbara föräldrar, som ställer upp i vått och torrt och väldigt mycket. De finns alltid här för mig och mina barn och ger oss allt vi behöver – all kärlek, all stöd. Jag hade inte klarat mig utan dem och är de evigt tacksamma.
♥ Min underbara vän Emma. Emma som jag egentligen inte känt mer än nått enstaka år men det känns som om jag alltid haft henne nära i mitt liv. Emma är en UNIK människa. Jag har i ärlighetens namn aldrig någonsin mött någon som henne. Hon ställer upp för vänner och familj utan att blinka och kräver aldrig någonting åter. Hon erbjuder hjälp där hon ser att det behövs och gör kärleksfulla, omtänksamma saker för andra människor. Utan Emma hade jag inte klarat mitt körkort – det var Emma som pushade mig hela tiden och uppmuntrade mig, stöttade mig och trodde på mig, mer än vad jag trodde på mig själv och jag avgudar Emma och vill inte leva utan henne. Hon är alltid en fröjd att umgås med och prata med och hon är så full av kreativitet och inspirerar mig att bli en bättre människa.
♥ Min fenomenala vän Lotta. Lotta har jag känt sedan Laaiti var bebis. Hon kom hit för att tatuera sig när jag var sammanboende med barnens pappa och Lotta och jag kom så bra överens och höll kontakten. Hon fanns vid min sida. Vi hade ett avbrott men vi fann varandra igen och har hållit fast vid varandra hårt sedan dess. Lotta stöttar mig i mina svåra stunder och jag vet att när jag behöver en ärlig åsikt så är det Lotta jag ska vända mig till. För hon håller inte med mig och tröstar bara för att det ska så vara, hon är principfast och står för sina egna åsikter, vare sig man vill eller inte. Och när en del andra vänner vände mig ryggen och svek mig när jag som mest behövde de för några år sedan var Lotta den som stod vid min sida. Som tagit ledigt från jobb för att följa mig till läkaren, som följt mitt liv de senaste åren, även de gånger hon kanske inte alltid hållit med mig. Jag älskar Lotta och jag vet var jag har denna kravlösa vänskapen.
♥ Underbaraste killen jag nånsin mött, Björn. Björn har jag “känt” i många år. De första 10 åren hatade jag honom som pesten och ville inte veta av honom och kunde jag undvika honom, så gjorde jag det. Men vi växer alla som människor och helt plötsligt stod jag inför dagen då jag inte kunde undvika honom längre. Han har följt mitt liv de senaste 5,6 åren, på närmre håll än förr och jag känner att jag bara kommer honom närmre och närmre. Han har stått vid min sida genom äktenskap, skilsmässa, återhämtning och allt däremellan och därefter. Han är utan tvekan en av de mest intelligenta människor jag nånsin träffat och han har alltid vettiga och logiska saker att säga. När jag behöver hjälp eller stöd eller råd, så finns han här för mig – och mina barn. Min omtanke och min kärlek till Björn växer dagligen och jag känner mig genuint hedrad att få vara del av hans liv. Han är som brorsan jag aldrig fick och maken jag aldrig kommer få, allt i ett och samma paket. Det är en annorlunda tillgivenhet och kärlek jag känner för Björn.

Jag älskar er allihop och vill inte leva utan er.