Laaiti ska flyga till sin pappa 12


I morse när jag lämnade barnen sprang Laaiti snabbt och bekvämt in på sin avdelning, lika glad och hemmastadd som vanligt. <KENOX S630  / Samsung S630>Han hittade det där plastflygplanet som man sitter på och gungar. "Ska du ut och flyga" frågade hans fröken. "Var ska du flyga, Laaiti?"
Laaiti’s svar var omedelbart "Till pappa!"

Frökens respons var omedelbar"Jaha, till pappa? Ska du landa i Lomma" frågade hon och vände sig mot mig för att fråga om han fortfarande bor där. Till min kännedom, ja. Jag har ingen kontakt med honom i dagsläget. Hon undrade om de har träffats på sistone eftersom Laaiti på sistone har pratar mer och mer om sin pappa. Jag berättade att de inte har setts sedan maj 2007, för snart ett år sedan.

Jag berättade även att han faktiskt varit hemma hos mig i början på Januari men inte för att träffa barnen, inte ens titta på dem. Han & jag satt i köket mellan 22-06 och pratade. Inte mycket om barnen men massa andra saker.

Phini har också börjat prata mer och mer om sin pappa och det enda jag kan göra är att svara på deras frågor så enkelt men sanningsenligt som möjligt och tyvärr är det ofta jag får svara med ett "jag vet inte". Varför är inte pappa här? Jag vet inte. När kommer pappa? Jag vet inte.<KENOX S630  / Samsung S630>
När vi åt middag igårkväll började det snöa och barnen ropade jippi och började planera alla roliga saker de vill göra med snön. Laaiti sa att han skulle kasta snöbollar. "Vem ska du då kasta på" undrade jag. "Pappa" svarade pojken. "Men då blir kanske pappa ledsen!" svarade jag varpå Laaiti sa att han skulle trösta sin pappa.

För inte så länge sedan pratade jag och Phini om deras pappa. Jag sa att han kan ju få lov att ringa sin pappa, om han vill.
"Nej.. du, mamma. Du kan ringa pappa". Utan att hyckla för mina barn förklarade jag för Phini att pappa vill inte prata med mig. Barns lösningar är underbart enkla – "Men mamma, då ringer JAG till pappa och säger till honom att prata med DIG". Om det vore så enkelt..?

Detta hänger över mig. Men det blir förhoppningsvis lättare ju äldre de blir, när jag ur ett större perspektiv kan förklara och berätta.  Det kommer i vågor och perioder nu, detta med pappa. De kan, från ingenstans, ställa frågor och undra men jag hittar ingen instruktionsbok eller uppslagsbok med deras svar. Det vet grunden – att pappa har en ny familj och att pappa (tydligen) inte kommer att komma.

Jag kan fortfarande inte förstå, hur jag än försöker, hur han är fysiskt kapabel att leva sitt liv utan att veta hur hans söner mår, hur de växer upp och utvecklas. Hur han har kunnat gå nu 10 månader utan en enda kram, puss eller ett "jag älskar dig pappa". För det gör de – de älskar sin pappa. Trots att pappa inte har träffat dem på så länge, trots att de inte ens har pratat med honom på väldigt länge, så är deras kärlek till honom helt oskyldigt vacker och gränslös. När pojkarna ska rabbla upp alla de älskar så kommer "pappa" alltid upp. Pappa är alltid pappa och det kan ju ingenting förändra. Det bandet man har till sin familj är nästintill obrytbart. Blodsband.

Jag önskar, för mina barns små hjärtan, att situationen såg annorlunda ut. Jag önskar att hans och min relation var bättre. Att jag hade kunant ringa till honom och berätta om barnen. Att jag hade kunnat ringa honom och faktiskt ge luren till pojkarna och låta de få prata med honom själv. Att jag hade kunnat bjuda in honom i vårt hem och låta honom leka med pojkarna, köra racerbilar, flyga drakar, sparka boll, spela tv-spel. Det mest ultimata vore en regelbunden kontakt med sin pappa – är det för mycket begärt..?


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 tankar om “Laaiti ska flyga till sin pappa

  • Jessica

    Jag förstår verkligen inte honom heller. det är sjukt hur man kan göra på det viset mot två stycken små underbara pojkar




    0



    0
  • therre

    :( Så hemskt när dina småpojkar pratar om pappa :/ Hoppas att han stannar ute ur deras/era liv för gott istället för att komma och gå som behagar, men helst av allt får man hoppas att han tar sitt förnuft till fånga och inser vilka fina barn han hra och vad han och de går miste om när han inte vill träffa dem :(




    0



    0
  • Anna

    Du gör ju just nu det ända rätt.. Det ända du kan göra är ju att på bästa möjliga sätt svara på deras frågor som dom har om sin pappa.. Mer kan du ju inte göra..




    0



    0
  • MansonDust

    Jag undrar också hur pappor kan leva utan sina barn. Jag kan inte leva utan mina barn, så hur kan min pappa leva utan mig..? Jag har skickat 3 brev sen Jan till min egen pappa, vilket han totalt ignorerat. Trots meningar som ”Är jag viktig ?”, inga svar. Så det sista brevet innehöll bara ett avslut. Jag ska inte störa honom mer, eftersom jag tydligen inte räknas eller är viktig för honom. Han har sin fru & sin andra dotter istället. Jag förstår inte hur han kan leva med sig själv.. att inte ha kontakt med mig, sin dotter OCH sina två ENDA barnbarn. Sick, sick..




    0



    0
  • Lotta

    Svårt det där. Man svarar så gott man kan. Men tyvärr e det så att den enda som kan ge barnen dom svaren dom vill ha e deras pappa. Hur man än vrider och vänder på det kommer barnen aldrig att sluta fråga om pappa. Och sen blir det värre när som börjar skolan och har kompisar som har mamma och pappa antingen boende ihopa eller dom träffar sin pappa på helger eller i veckan. Då kommer frågorna igen. Jag själv har slut på svar.




    0



    0
  • MaddeMad

    *Lider*
    Jag HOPPAS att du en dag träffar en underbar man som kan finnas i barnens liv. Inte vara deras ”pappa” utan vara deras förebild & mannen i huset!
    *Hoppas*




    0



    0
  • patruska

    som vanligt så får jag ont i mitt lilla hjärta när jag läser om hur pojkarna pratar och saknar sin pappa. jag hoppas verkligen att han kan mogna komma ur sin svacka och vara den far som hans barn förtjänar




    0



    0
  • Thomas

    Fy vad jobbigt det måste vara för dina små pågar. Sen förstår jag inte pappan heller jag hadde tänkt på min pågar hela tiden.O sen för dig som mamma måste det vara jobbigt o inte kunna alltid o ge några svar bara säga jag vet inte. Så jäkla trist är det.




    0



    0
  • Tale

    No, it should not be to ask for too much! I agree with MaddeMad. I do hope you someday find a man that can give the boys some of what they miss out on.




    0



    0
  • Anki

    Suck.. Jag blev ledsen att jag läst det.. Jag har en dotter som blir snart 8 år.. Hennes pappa har gått bort. I början var det tuff!! Men nu förstår hon att pappa är borta för alltid.. Men ändå ser hon Rickard som pappa och hon är medvetan att Rickard är inte riktig pappa..




    0



    0
  • missmaddis Inläggsförfattare

    MansonDust:
    Det är mer än tragisk att höra om hur du har det i relation till din pappa och jag önskar ingen det. än mindre mina egna barn. Jag önskar att situationen såg annorlunda ut för dig med.

    patruska:
    Jag hoppas också han kommer ur sin ”svacka”.. men för gott.. så att han itne kommer & går.




    0



    0