Jim fick för sig en kväll när vi var där, att mäta pojkarnas längd och skriva upp det på deras dörrkarm. Med en PEMRNANENT penna. Haha, jag tyckte det var ganska sött. Korkat, men ändå lite sött!

Phini ska lära sin lillasyster att prata i väldigt god tid… Haha!

Idag är det fredag. En hel vecka har passerat och jag har överlevt. För mig har det varit en ganska jobbig vecka, fast att jag egentligen inte haft mer än vanligt att göra. jag har bara varit ovanligt trött och slutkörd. Det tar på kroppen att bära en människa inom sig.

Denna helgen har vi en övernattningsgäst som inte sover över på natten utan på dagen. Lite krångligt måste jag erkänna att det blir och lite.. akward. Min vän Dizzy’s man blev skickad till skåne för att jobba i några och behövde någonstans att sova. Han jobbar natt och sover således på dagarna och det passar egentligen inte ihop med mitt liv och schema med barn. Men jag kan inte låta honom sova på gatan eller hur. Så runt 07 i morse kom han hit och sover i min soffa. Jag ska jobba idag så det stör mig inte så mycket men jag undrar hur det blir i helgen när han kommit hit för att sova på morgonen just som mina barn vaknar och vill se tecknat som de brukar. Vi får se vad vi gör i helgen. Sovmorgon för min del är fett uteslutet denna helgen, men jag fyller min KARMA bägare lite i alla fall.

Redan sent igår eftermiddags på jobb började det kännas. Längst ner i korsryggen, mest mot högra sidan, fram mot ljumsken och ner i högra benet. Ont som fan gjorde det. Det satt i hela kvällen och gjorde ont vad jag än gjorde, satt eller gick eller låg ner. Det tog en stund att hitta en ställning att kunna somna i. I morse gjorde det fortfarande ont och värst var det efter jag hade lämnat barnen. Så när jag kom hem tryckte jag i mig en Alvedon och ska se till att vila en stund innan jobb idag.

I morse gick allt som det skulle, tills vi kom utanför porten. Laaiti halkade på isen och satte sig på ändan. Jag hade hunnit gå en liten bit men Phini stod precis bredvid och bara tittade på Laaiti som bad om hjälp att komma upp. Men Phini bara fortsatte att titta på sin lillebror. “Men HJÄLP honom, Phini! Hjälp din lillebror upp!” uppmanade jag honom, men han vägrade. Han bara fortsatte titta på sin lillebror som sträckte ut en hand. Så jag blev arg. Jag gick fram och hjälpte Laaiti upp och röt åt Phini att så gör vi inte, vi SKA HJÄLPA andra som ber om hjälp och särskilt sin familj. Han vet bättre än så, det vet jag. Sen blev han sur som ättika och frös fast sina fötter på marken och totalvägrade att följa med. Laaiti och jag hann gå en bit men en trotsig 6-åring bara stod kvar. Han gick fantamig inte en millimeter. Så jag gick tillbaka, tog hans hand ganska hårt och drog honom med mig. “En sak ska du ha klart för dig, Phini. När jag säger KOM så KOMMER DU! Förstår du mig!?”
Olydnad är jag inte mycket vidare förtjust i. Inte snutiga småungar heller. Phini började lipa såklart och började dra hela registret med att han inte tycker om mig, han vill inte bo hos mig, han önskar han inte var född, han ska ringa polisen. Så jag plockade fram min mobil och gav honom “Varsågod, Phini. Ring polisen då”.
Naturligtvis ringade han inte polisen men han fortsatte vara snutig så jag slutade lyssna på honom och pratade med Laaiti istället.

På dagis lämnade jag semesterlappen. Där har jag nu kryssat i när under sommaren han ska vara ledig. “Åååååh nu får ni det SKÖNT” sa jag till fröken och överlämnade den gula lappen som visade att Laaiti ska vara ledig i från vecka 23 till vecka 35. Snacka om lång semester för Laaiti! Fröken tappade hakan. Har de inte fått in någon sådan lång semester…? Tydligen inte. Men jag ska ju som sagt ha barn vecka 23 och ser ingen anledning att lämna barnen på dagis och fritids på sommaren när jag är hemma och har möjligheter och tid att kunna umgås med mina barn och göra roliga saker för en gångs skull. Jag längtar som fan.
“Är det säkert du klarar av det, med en nyfödd..? Annars få du ju kanske lämna honom” sa fröken.
Jag satte väl inte barn till världen utan att KLARA AV dem..?! Om jag sen känner att jag behöver en dag utan pojkarna så har jag mamma i trappan bredvid som redan planerat saker inför sommaren med pojkarna. Min mamma är förälder till mina barn vars biologiska far lyser med sin frånvaro och det funkar perfekt för oss.

Efter dagis gick jag och Phini mot skolan. Han gick med trotsiga snabba steg och pratade inte med mig. Jag Pratade inte med honom heller. Han vet vad som gäller.
När vi hade kommit halvvägs stannade Phini upp och sa “Mamma.. jag vill säga nått till dig…” Jag stannade upp och tittade på honom och lät honom prata. “Mamma, förlåt. Förlåt för att jag inte hjälpte Laaiti.. och inte lyssnade på dig.”
Vi pratade snabbt om det som hade hänt, vad som var fel och jag sa att det var bra att han förstod det och bad om ursäkt. Sen avslutade jag konversationen med en puss och “jag älskar dig, Phini. Alltid”. Han sa att han älskar mig med, sen tog han min hand och stämningen blev genast bättre. Det var överstökat och ingen av oss är så långsinta. Vi tycker ju inte om att vara osams.

Så det var min morgon. A little bitter, a little sweet.
Men slutet gott, allting gott. 

Du är på dag 183 av 280. (65,4%).
Du är i vecka 27.
Du har gått 26 fulla veckor och 0 fulla dagar (v26+0).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Mån 7 jun 2010
Du har 97 dagar kvar till beräknad förlossning.

Barnet

Nu är det lättare att mäta barnets fulla längd inklusive benen. Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt. Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

Mamma

Nu kanske du känner en liten fot som trycker mot magen. Ibland tar barnet spjärn och prövar sina krafter. Du kan känna hur barnet "svarar" när du försiktigt trycker tillbaka. Du kan också börja känna dig tung och få bristningar, så kallade strior på mage och lår. Hittills har det ändå varit ganska bekvämt med en rund liten mage och en bebis som inte buffar till allt för hårt mot revben och insidan av magen.

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.
Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen.
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Info: Vårdguiden och Familjeliv