missmaddis

Igår var det grillning hemma hos Emma som fyllde år. Vi hade med oss en liten rosa picknickkorg proppat med massa doftljus och ett litet rosa paket i korgen. Det var en annorlunda kortlek - "Sanning eller konsekvens; den ELAKA versionen". Det kan jag tänka mig att man kan ha mycket skoj med.
Vi grillade och åt men gick relativt tidigt för att hinna inom ICA innan de stänger klockan 21. På väg hem skulle vi visa Fredde vår egna lilla skogsdunge och sen fastnade vi på lekplatsen vid skolan som alltid annars när pojkarna får syn på den och Fredde var inte sen med att lufta upp dem, klättra upp med dem och leka.. halv tio på kvällen. Jag blev varm i hela kroppen när jag såg de leka tillsammans och hur barnen stormtrivdes med Fredde.
Tänk vad de tytt sig åt honom redan.. 
  
Mot kvällen satt jag och rensade ut ett skåp kläder till brorsans pojke. Anton har minsann blivit stor, kan ni tro och jag träffade honom igår hos mina föräldrar för första gången sedan julas. Fan vad de växer de små.. på så kort tid!! Man ser det inte på samma sätt på sina egna barn när man träffar de varje dag men andras ungar.. Jesus. Fasters älskling..!! Så jag plockade ihop pojkarnas kläder de växt ur och det blev 4 ICA påsar proppfulla, av bara en hylla. Jag får ta mig igenom byrån i hallen och byrån i ungarnas rum med.

När jag och Fredde sen satt på balkongen kom Phini ut och satte sig på golvet, sen kom frågan jag hoppades jag skulle slippa.. Han vände sig mot oss och frågade mig om Fredde kan bli hans pappa och hela jag frös till is för en sekund. Vad svarar man på det..? Sanningen. Hur mycket det än svider, så är det sanningen. "Phini, du har redan en pappa och man kan inte få en ny" - och så är det. Tyvärr kan jag inte byta ut deras pappa. På denna veckan som Fredde varit här har han tagit dessa två pojkarna till sig mer än vad deras pappa någonsin gjort alls. Och särskilt Laaiti tyr sig åt honom och kryper upp i hans knä, pussar på honom och Laaiti frågar Fredde om han älskar honom. Han är en osäker liten pojke när det kommer till känslor söker han ständig bekräftelse.
Så jag har fått prata med pojkarna och återigen berätta att de faktiskt redan har en pappa. En pappa som inte är här, som har en ny familj ochen pappa som inte kommer att komma. Men ni ska veta det, att Fredde är det bästa alternativet till en pappa.

Idag kom Lotta och Kim &co på besök och fick träffa Fredde. Vi drack kaffe och käkade kakor och alla barnen lekte vilt. Lotta är lite besviken för att jag inte kan följa med henne ut ikväll och hon får dras med Swing-inn istället för Breeze med mig. Men det säger sig själv att jag inte kan lämna barnen till mormor och morfar när pappa nyss kommit hem från en bypass opreration. Och hur mycket jag än uppskattar Fredde som erbjuder sig att stanna hemma med pojkarna så är det faktiskt bara mormor i dagsläget som får lov att passa mina barn.

Och vädret ute viskar om mys med det droppande regnet och det kan ju också vara bra!

Fredde stod och väntade på mig igår när jag klev av bussen. Egentligen inte för att det var planerat (tror jag) men för att han hade ätit vid grillen. Vi hade följe hem och tog en kopp kaffe med mamma innan hon gick hem och pojkarna nattades. Sen var det bara mys resten av kvällen.

I morse på väg till dagis stod en polisbil utanför fyran,  i samma hus som mamma bor i. "Om ni inte är snälla nu så sätter jag er i polisbilen" hotade jag pojkarna. Phini lät sig inte påverkas, han var så faschinerad. När vi gick förbi bilen sa jag till polismannen i bilen "Så bra du står här nu så man kan hota dem med dig" och han påpekade att han hade hört det, haha. Tusen frågor om polisen senare kom vi fram till dagis där jag informerade om deras nya schema från och med måndag och det utan konstigheter. Hoppas det så lär förbli, vissa fröknar kan bli lite fjantiga om sådana saker men  jag föredrar om de blir sådär fjantiga om det med någon annan, någon annanstans.

Övervakningskamerorna på jobb känns lite.. överväldigande. Det är väldigt mycket "Big Brother" varning, särskilt som banden går att spola tillbaka. Det enda jag undrar mest är hur chefen kommer reagerar när han ser mängden kramar på jobb mellan mig och Cindy. Sen vet jag itbe om det ska sättas upp lappar innan butik med information om att butiken videoövervakas. Undrar om jag får lov skriva på en lapp - "Storebror tittar".

Idag kommer pappa hem och jag är fortfarande skärrad över hur detta ska gå. Det känns som om sjukvården skriver ut patienter alldeles för tidigt. Är det verkligen så ont om plats eller är det en pengafråga?
Mamma hämtar barnen klockan 15 idag och ska gå med dem direkt till en lekplats och vara ute tills det är dags för middag. Jag har så gott jag bara kan, förklarat för barnen att morfar kommer hem idag och att han är sjuk så de måste vara extra snälla. Men ni vet hur barn är, in genom ena örat och ut genom andra. "Phini, lyssnar du på mig?" frågar jag fyraåringen som numera tillhör gruppen "stjärnorna" på dagis, för de äldre barnen. "JAAA MAMMA, JAG HÖÖÖR" svarar han. Men jag vet att det rör sig om minutrar innan mina ord är förglömda.

Och ja, nu är han stjärna, min lillstore pojke, och ni kan tro att han är stolt. "MAMMA JAG ÄR EN STJÄRNA NU" hojtade han stolt när jag hämtade honom häromdagen. Nu är han stor och detta var tydligen det beviset han behövde på det. Så nu ska han fantamig inte hålla mamma i handen längre. "Jag behöver inte hålla dig mer, mamma, jag är STJÄRNA".
Och nu börjas det.. det börjar vid hålla handen och snart kommer den dagen när han inte längre ska pussa på mig - åtminstone inte så att någon annan tittar. Det är NU jag måste sätta hårt mot hårt och se till att HAN blir den där tonårskillen som kan ge sin mamma en puss mitt på munnen framför det coola gänget i skolan och det utan att skämmas utan stolt stå för att han faktiskt älskar sin mamma. Hur vadslår ni mina odds?

Det verkar som om pappa blir utskriven i morgon. Och om jag ska vara riktigt ärlig känns det faktiskt tryggare att ha honom på sjukhuset så det är med en skräckblandad glädje jag välkomnar honom hem.
Och eftersom mamma har barnen när jag jobbar tyckte jag att det vore bäst om jag ändrar barnens schema på dagis, vilket jag gjorde studs i morse via deras tjänst på internet. Så från och med måndag ska de hämtas 16.30 istället för 15.00. Lite kan göra mycket.. och barnen har det tryggt och bra på dagis med. Pappa behöver all vila han kan få och inte stojjiga småbarn som ska skrika, klättra och bråka - det, om något, är ett stressmoment.

Och med det sagt packar jag och förbereder för jobb.

Igår var en alldeles bra dag. Jag hämtade barnen som vanligt vid 15 och vi gick ner till ankdammen med bröd för att mata ankorna. Fredde satte sig på huk brevid pojkarna och kollade intresserat hur fiskarna käkade upp allt bröd vi kastade ner och pojkarna satte sig också på huk, som Fredde gjorde. Jag låg i gräset och tittade på med en massa tankar rusandes genom huvudet på mig… Sen gick vi till en lekplats precis runt kröken där pojkarna fick åka rutschkana och gunga en stund innan vi gick till ICA tillsammans.
Jag vet inte varför men mina barn har fått för sig att de alltid ska gå på toa på ICA. Ända sen Phini var verkligen tvungen att kissa och vi fick låna deras toalett. Nu när de vet att den finns där så ska det alltid nyttjas. Fan också.
Vi mötte Jenny, Falått ock Karin på ICA och hade följe hem med dem. Fredde tog alla kassar och jag gick tomhänt. Oj det var länge sedan någon annan bar.. Vilken lyx.
Men det dröjde inte allt för länge förrän jag fick ta och bära i alla fall, när först Laaiti fick för sig att åka på Freddes axlar, sen Phini, det efter att de hållt både mig och Fredde i varsin hand och gungat sådär som barn gör..
Vi käkade middag tillsammans och Fredde började plocka undan och diska. Jag tror bestämt att han har diskat två till tre gånger varje dag sedan han kom hit. Trots att jag sagt åt honom att det där kan jag fixa men han gör det.
Mot kvällen när pojkarna var badade och nattade fyllde jag badkaret för ett varmt bad just som Lotta ringde. Vi pratade en stund och när jag sen skulle bada hade Fredde smugit in och tänt levande ljus i badrummet och satt in glass åt mig.. Vaddå lyx..?!
Efter badet satte vi igång en film och Fredde satte ostbricka och thé på bordet och tände ljus och inte långt därefter somnade jag i hans famn. Fan vad oromantisk jag är..? Jag kanske borde ha förvarnat honom att jag ALLTID somnar till film.. Han lät mig sova hos honom och väckte mig när filmen var slut och när jag sömndrucket traskade in i sovrummet hade han tänt ljus där med. Jag mumlade mitt bästa om hur mysigt det var innan jag somnade om i hans famn igen. Jag får ta och bättra mig lite, fan vad kass jag är..

Idag är det jobb för mig som gäller. Jag har inte träffat Cindy så jag längtar efter henne och har mycket att berätta för henne. Och numera finns där övervakningskameror på jobb och det ska bli intressant att få känna av dem och se hur mycket skillnad det gör.