Pappas gosse! 4


Jag var ensam med mina tre äldste i många år. För dessa barn fanns bara jag. I synnerhet för Kaeli som föddes utan pappa och bara hade mamma sina första två år innan Magnus kom. Phini och Laaiti var då 9 och 7.

Så mina barn har i perioder varit väldigt mammiga. I vår värld är det så det är. Jag har aldrig upplevt barn som varit ”pappiga”, varken i min familj såklart eller någon i min närhet. Mamma är grejen, liksom.

Men nu är Meelo av någon anledning enormt pappig. Det är bara pappa som duger, även om det är jag som är mest med honom på dagarna. Det känns enormt udda för mig!

Det känns som om det strider mot moder naturs lagar när mitt barn gråter i min famn men tystnar hos sin pappa. Så overkligt. Meelo är definitivt pappas gosse.

Jag får nöja mig med att de andra 4 barnen är mammiga och främst kommer till mig. Eljena och Meelo är pappas ungar. Och såklart, de två är de enda barnen i familjen som är så lika Magnus till utseendet med.

Och Magnus säger ”det är så jobbigt att han är pappig” och ler från öra till öra. För det tycker han inte. Han ÄLSKAR det. Han är ju en närvarande pappa. Byter blöjor utan tvekan, fixar flaskor, mattar, tröstar, gosar, säger ”jag älskar dig” varje dag till ALLA barnen och pussar godnatt. I min värld är det dessvärre ovanligt att pappor är sådana. Så jag inser detta och är tacksam att jag har Magnus och det är ingenting jag tar för givet. Han vill alltid barnens bästa först och främst och jag uppskattar det. Magnus var ju ensamstående pappa 100% när vi träffades. Helt fantastiskt att träffa en pappa som tar sitt ansvar när mamman lämnade. Magnus borde bli mer uppskattad som pappa än vad han blir. Han är så fantastisk.


Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

4 tankar om “Pappas gosse!