Ur ett maskrosbarns dagbok; trots allt, mot alla odds 17


Jag är stolt över mig själv. Jag är faktiskt jävligt bra. Jag måste bara påminna mig själv om det ibland. Och det gör jag här och nu.

Jag tänker inte skämmas för att vara stolt över mig själv. För att tycka att jag är bra som jag är. För visst är det typiskt svensken, att förringa sig själv. Att hellre lyfta andra när man sänker sig själv. Till vilken nytta?

När jag tänker tillbaka på min barndom, alltifrån de brandgula shortsen den främmande mannen drog nerför mina ben innan han förgrep sig på mig, till dagen då jag satt i ett mörkt rum och blev förhörd av polisen om övergreppen jag utsattes för av min gamla morfar – så kan jag inget annat än att vara stolt. Att jag överlevde. Trots allt. Jag överlevde trots allt och det är inga större men med mig för det.

Trots incest, trots sexuella övergrepp. Trots års av mobbing och kampen mot fetma och den oerhörda värdelöshetskänsla som kom med det. Trots fysisk och verbal misshandel både ute och i hemmet av min förgripare, min bror. Trots alla oundvikliga depressioner och panikångestattacker och alla gånger jag satt och bara ville dö. Trots att alla gav upp om mig. Trots att ingen kämpade för mig.
Trots allt.

Trots alla männen jag valde som jag tillät att behandla mig som smuts, det smuts jag växte upp att tro jag var. Ingenting värd och alldeles värdelös.

Trots all smärta när min kropp inte längre klarade av kampen utan trasades sönder, lite efter lite. Trots kampen mot döden när jag plötsligt riskerade att dö, när jag bestämt mig för att leva. Trots kampen att fostra mina små barn ensam, att bli starkare än jag själv nånsin var när jag växte upp.

Trots all orättvisa mot mig där jag straffas för att vara deras offer och mina förövare och förgripare ler och ser sig inte bak när de går vidare ostraffat och belönat. Man kan bli bitter för mindre.

Jag står kvar

Jag lever

Jag hade absolut inga förutsättningar för att lyckas med något. Jag hade inga förutsättningar alls så som jag växte upp, ensam i ett rum full av människor. Med föräldrar som inte kunde vägleda, ens stötta mig, vars egna förmåga var alldeles för begränsad för att kunna leda en sådan människa som jag, med potential långt bortom deras egna.

… Idag kan jag förstå att det inte är deras fel. Hur kan man lära sitt barn att stava är man själv analfabet? Hur kan man lära sitt barn att gå när man själv inte kan stå? Hur kan man visa vägen till dit man aldrig varit?

Jag har alltid blivit underskattad. Det har varit förutsatt att jag inte vet någonting och att jag inte kan någonting. Hur många gånger måste jag bevisa mitt värde? Och för vem? Men framför allt, varför?

Underskattad; Ingen trodde på mig. Ingen trodde jag skulle lyckas gå ner i vikt, jag var ju så fet. Jag hade inget stöd från någon.

Ingen trodde jag skulle klara det, när jag sa att jag ville ta körkort, bortsett min älskade vän Emma som var den enda som peppade mig och övningskörde med mig. Min pappa sa i efterhand att han inte trodde jag skulle klara av det. Jag är den första och enda i vår familj som har körkort. Jag förvånade min familj. Jag gjorde något som de inte kunde. Och jag gjorde det TROTS ALLT.

Det är en fantastisk resa jag gjort hittills, i mitt liv. Jag är så mycket starkare än jag nånsin kunde tro. Av en slump råkade jag få en utbildning som gav mig en chans att i många år få jobba på mitt drömjobb. Och trots att läkarna sa att jag aldrig skulle få drömmen om barn besannad så blev jag någons mamma. Och trots att jag hade förlorat hoppet om min sanna sagobokskärlek så mötte jag Honom med stort H, efter mina många misslyckade och desperata försök till det man kallar familj.

Jag är stark. Trots att min själ, mitt hjärta och min kropp är ärrade och vittnar om min historia så är jag stark – jag har överlevt. De kallar mig maskrosbarn, och det kan jag med stolthet bära. Jag har rest mig upp fler gånger än jag kan räkna, torkat mina tårar och fortsatt.

Jag är så mycket smartare än många har trott. De som dömer mig på förhand utan att känna mig. De som ser mina tatueringar, färgade hår, piercingar och tror att jag är mindre värd, mindre smart och mindre begåvad. De som förutsätter att mitt yttre är synonymt med det som de facto är motsatsen till allt jag är. De som inte ens skulle ge mig en minut för att de redan bestämt sig för vem jag är. Jag är bättre än så. Jag är så mycket bättre än vad människor vill ge mig cred för och låt er inte luras av bristen på akademisk utbildning, det betyder inte att jag är mindre begåvad, mindre intelligent eller rent av korkad för det. Kunskap och intelligens är två vitt skilda saker, glöm inte det. Underskatta inte mig.

Jag är så mycket mer kärleksfull än det jag visar offentligt. Som den kräfta jag är visar jag hellre mitt hårda och tuffa skal ut, men mina ömma, vårdande, omtänksamma sidor är den jag visar för de som jag verkligen bryr mig om. De som jag kan visa mig sårbar inför. De som vet mina svagheter.

Jag är kärleksfull trots att jag aldrig lärt mig hur man älskar och blir älskad. Jag har lärt mig på vägen och det är en egenskap jag vördar och vårdar ömt. Trots allt – så kan jag älska.

Jag är rättvis trots att jag själv aldrig blivit rättvist behandlad. Eller kanske, för att. Jag är alltid mån om att allt går rätt tillväga. Rätt ska vara rätt.

Jag har hög moral och kan i det närmaste uppfattas som gammalmodig. Jag är principfast och envis.

Jag är sträng mot mina barn med många regler, en del förbud men aldrig utan att de vet och förstår varför. Och detta utav inget annat än kärlek, omtanke och fostran. Jag är rättvist sträng och det är lika för alla barn hos mig, vare sig de är mitt kött och blod eller grannens barn på besök.

Jag är ärlig till hundra procent trots att människor omkring mig lärt mig hur man bäst lever med lögner. Trots att jag ofta blivit ljugen för och bedragen och trots att det i viss mån tycks socialt accepterat med små vita lögner. Jag ljuger inte.

Jag är lojal trots att jag växt upp utan någon vid min sida. Utan någon som stred med mig, fanns där för mig hela vägen. Trots att jag blivit lämnad och bedragen. Jag är lojal.

Jag är allt jag INTE fostrades till. Trots allt. Jag blommade utan att vattnas, jag växte utan näring. Jag kan fostra utan att ha fostrats och jag älskar utan att ha älskats.

Jag bestämde mig för vem jag ville vara. Jag synade mig själv och människor jag stött på genom åren, jag har uppmärksammat och utvärderat och analyserat och bestämt mig för vem JAG vill vara.

För vi är inte begränsade till vår uppfostran eller vart vi kom ifrån eller från vem. Vår uppfostran definierar inte oss. Det spelar ingen roll hur eller vad du fick lära dig när du växte upp för det kommer en dag då du själv bär ansvar för allt du gör och säger och då kan man inte längre skylla på hur man blivit fostrad. Man gör sina egna val och det får man stå för.

Fostran vi får och fostran vi ger är en vägledning i förhoppningsvis, all välmening. De flesta föräldrar gör det bästa de kan att implementera sunda värderingar i varje barns liv. Vad barnet sen väljer att göra med detta, är upp till var och en. Precis som alla andra av våra livsval.

Det jag säger med min text är den; att jag själv valde hur jag skulle bli, hur jag ska vara, som människa. Vi kan inte alltid rå för gällande omständigheter i livet, vad gäller vad som händer, vem som gjorde eller sa vad, men vi kan alltid välja hur vi reagerar och agerar därefter. Och sen får vi själva ta ansvar för det.

Vi har alla nån form av val.

Jag valde att bli den jag är. Jag är inte ett resultat av min fostran och ingen annan mer än jag kan bära stolthet i den fantastiska människa jag är idag.

Och jag kan med handen på hjärtat säga att jag är den människa jag vill vara. Jag vet att jag är en god människa som efter bästa förmåga gör rätt.

Jag vet att jag är en god, lojal, trogen och kärleksfull hustru åt min man.
Jag vet att jag är en rättvis, omtänksam och kärleksfull förälder åt mina barn.
Jag vet att jag är en lojal och pålitlig vän åt mina vänner.

Jag är allt det och så mycket mer.

Trots allt

./. missmaddis


Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

17 tankar om “Ur ett maskrosbarns dagbok; trots allt, mot alla odds

  • Cissi

    Vilka kraftfulla ord och meningar. Blir så berörd av din text så var bara tvungen att kommentera. Tack för du delar med dig med din råa ärliga del av ditt liv.




    0



    0
  • Linda

    Dina ord berör Cuz❤
    Du ska vara stolt över dig själv och sträcka på dig för att du är fantastisk.

    Och jag är jävligt stolt över att få vara din Cuz❤.




    0



    0
  • Emma

    Du är så himla fantastisk. Kom ALLTID ihåg det!

    Otroligt sunda och viktiga ord. Vi har alla val och ansvar och det är viktigt att minnas.

    ❤️

    Tack för omnämnandet! Jag känner mig mycket, mycket hedrad! ❤️




    0



    0
  • Tess

    Jag vet att vi är nog rätt många som följt din blogg i flera år, jag själv som ”periodare” och älskar dina ”kaffeinlägg” för de blir just som en paus. Lång läsning med tankar och reflektering, ibland håller jag med ibland kan jag inte identifiera mig med känslan i dina inlägg.. men de väcker reaktion och det är bra. Jag kan bara tala för MIG SJÄLV, men jag tror att flera håller med att detta är som en resumé där man måste läsa hela boken, för varje inlägg du skrivit är en sida av den. Vi har fått tagit del av det du valt att dela med dig av dina tankar kring allt. Hur du jobbat dig fram till detta och din totalt brutala ärlighet på gott och ont, även din förmåga att förlåta efter att du blivit sviken gång på gång av personer som stått dig nära. Bara det är en bedrift och ett bevis på vilken kärlek du bär på. Så Pannben och kärlek är vad som tagit dig hit, en vilja att inte låta historien upprepas. Så med det sagt, JA DU ÄR BRA!! Kram <3




    1



    0
    • admin Inläggsförfattare

      Ja det kan stämma att man mer kan förstå vad som ligger bakom alla mina ord, har man läst länge. Tack för att du läser hos mig ♥️




      0



      0
  • Eva

    Jag är så glad för din skull för att du har kommit dit du är i dag och att du har träffat Magnus! Du ska vara stolt över dig själv och din fina familj!




    0



    1