Varför gråter inte Emma? 4


Jag kom hem till mamma i fredags och såg att där låg en bok på micron. Jag plockade upp den av ren nyfikenhet för att se vad det var för bok. “Varför gråter inte Emma?” hette boken.  Jag läste på baksidan och sen öppnade jag boken för att läsa de första meningarna. Jag gör alltid det. Oftast kan man avgöra om det är en potentiellt bra bok redan där. Första sidan är av görande, det är där mitt intresse ska fångas. Jag fortsatte att läsa och jag hade redan förstått att det handlade om Arbogamorden för några år sedan. Jag engagerade mig inte så mycket då så jag visste inte mycket mer än att det handlade om två barn och en tyska. Det var allt jag visste. Så jag läste den första sidan och den andra och sen kunde jag inte lägga boken ifrån mig. Jag tror att den första tåren föll vid de första sidorna och jag slutade inte gråta förrän ett tag efter att boken var färdigläst på söndag eftermiddag. jag hade ju tagit en paus från läsandet i helgen, som ni förstår.
Boken var så gripande. Den tog tag om mig och höll mig fast och jag varken kunde eller ville lägga ifrån mig boken. Den är hemsk, men man kan inte sluta läsa ändå. Precis som Emma, som boken handlar om, är jag en informationssökare, oavsett hur hemskt det är.
Jag kan inte föreställa mig vad hon har gått igenom och jag vill inte heller. Men där drar jag en gräns för hur mycket jag behöver veta. Jag hade inte överlevt, som Emma gjorde. Om alla mina barn hade mördats så hade jag inte överlevt. Mina barn är hela mitt liv. Varje litet andetag. Min mening att leva. Jag hade inte överlevt – jag HADE – garanterat, utan omsvep, tagit livet av mig. Och det efter att jag hade mördat gärningsmannen. Den smärtan hade jag inte kunde utstå och aldrig kunnat återhämta mig från, att förlora det enda jag har av värde.

Kvinnan som mördade dessa två helt oskyldiga barn, dömdes till Livstids fängelse och utvisning. Men vad är Livstid?

En dom på livstids fängelse innebär att den dömde frihetsberövas i fängelse eller liknande straffinrättning för resten av sitt liv. I Sverige är det dock praxis att livstidsdömda fångar, efter att ha suttit en tid i fängelse, kan få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff. Straffet fängelse på livstid infördes 1734 i Sverige. Fram till den 1 november 2006 var det bara kungen, senare regeringen, som kunde omvandla straffet.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Livstids_f%C3%A4ngelse_i_Sverige

Så vaddå – risken finns kanske att hon kommer ut? Är det så? Är det straffet man får om man slår ihjäl två helt oskyldiga barn, iskallt. För vad? Svartsjuka. För att mamman till dessa barn lyckats få den mannen som hon ville ha. Så hon får fortsätta leva. Hon får andas, hon får äta, hon lever. Men Max och Saga, dessa små fina barn, får aldrig börja skolan, aldrig uppleva den första pussen och pirret i magen vid en förälskelse. Aldrig få sitt första jobb, sin första bil. Aldrig bli vare sig tonåring eller vuxen och bilda egen familj. Och allt det där – tog tyskan ifrån dem. Och för det får hon sitta i finkan. Jag röstar för dödstraff.

Emma (mamman) överlevde attacken och har en egen blogg. Jag har småkikat fram och tillbaka efter att jag läst boken och sett att hon får en hel del kritik för sin öppenhet och att hon visat sig i media osv. Jag förstår inte problemet. varför ska hon tystas ner? Varför ska hon INTE få lov att dela med sig? Jag blir väldigt irriterad på människor som tycker att man ska hålla allt privat – för jag förstår itne varför? man väljer ju själv vad man vill läsa och höra. Och man bestämmer själv vad man vill berätta, om man vill berätta någonting alls. Alla har vi olika överlevnadskit för att klara oss igenom. Om  nu detta är Emmas sätt att bearbeta – varför i helvete ska nån ta det ifrån henne?

Det var förmiddagens tankar. Läs boken – om du klarar det. Jag tog mig igenom med nöd och näppe och har inte lipat så på länge. Efter att jag hade läst klart boken satt jag i köket hemma hos mamma med en bit papper och torkade ögonen och snöt mig. Den boken satte sig.


Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

4 tankar om “Varför gråter inte Emma?

  • Jessica

    Känner samma som du, livet har ingen mening om mitt barn tas ifrån mig. Jag skulle inte överleva, skulle inte vilja heller för vad har mitt liv för mening då? Tror jag får hoppa över att läsa den boken. Är också för dödsstraff fastän jag kan känna att det är för milt. Hon borde torteras. Om vi haft värre straff skulle nog färre begå brott




    0



    0
  • anniz

    Det är en bok jag velat läsa, får hoppas jag hittar den när den inte kostar allt för mycket! Är ju tyvärr en sucker för tragiska sanna böcker! Men kan även villigt erkänna att just den här händelsen är nog den enda barnhändelsen som berört mig så pass mkt som den gjorde!




    0



    0