Varje förälders SKYLDIGHET 17


Kaffeinlägg. Innan ni läser vill jag poängtera att detta är en blogg. En dagbok. Följande inlägg är en text som beskriver mina personliga åsikter om saker. Dvs, ingen fakta du kan hänvisa till i rättegångar, vårdnadstvister osv.

Det är för mig förvånande att man kan tycka SÅ olika om saker som för mig är det mest uppenbara. Som ex saker som är uppenbara – kan vi enas om att vi alla behöver syre för att överleva? Det är ju uppenbart!

Jag köper att människor har olika åsikter – tack och lov för det, men när det gäller åsikter om uppenbara (och dessutom viktiga!) frågor så är det skrämmande när människor har avvikande åsikter. Hitler var en sådan människa med avvikande (och skrämmande!) åsikter. Och det kan majoriteten av oss enas om. Eller hur? Nej Adolf, man kan inte utrota ett helt folkslag. Det är fel.

Som förälder har jag genom åren lärt mig vad som är mina skyldigheter. Och att rättigheter har jag inga. Det är mina barn som har alla rättigheter. Kan vi enas om det – att föräldrar har skyldigheter? Även detta är en uppenbar fråga för mig (men tydligen inte alla).

Sedan dagen då de föddes har det varit min skyldighet att se till mina barns välmående. Vad gäller mina yngsta tre barn är det lika mycket Magnus skyldighet, för de är också hans, vi delar vårdnad och han tar sitt ansvar och skyldigheter. Skyldigheter vad gäller mina två äldste faller enkom på mig då deras biologiska far är död och begraven. Så med det sagt..

Att alla mina barn är trygga, har kläder om ryggen, ett stabilt och tryggt boende, mat på bordet – är min skyldighet. Att de har barnomsorg då det behövts. Det är min skyldighet att se till att de får en god fostran och blir goda samhällsmedborgare (vilket är ett kontinuerligt och motarbetat arbete). Jag har även sett till att de fått den hjälp och det stöd som de behövt och varit/är berättigad både vad gäller hälsa, vård, skola osv, för det är min skyldighet, oavsett vad det kostar mig i tid, möjlighet och pengar. Jag har även sett till att de fått prova på olika fritidsaktiviteter och fortsatt dessa om intresset funnits. Ja listan kan göras väldigt lång som ni förstår – jag har trots allt varit mamma i över 14 år.

I över 14 år har barnen kommit först. Inte jag, inte min hälsa, inte mitt välmående. Jag har inte haft tid eller möjlighet att få några välförtjänta mental breakdowns även om jag hade välkomnat semestern det inneburit att vara inlagd på psyket och slippa mitt ansvar. Visst har även jag gått på knäna emellanåt, känt mig deprimerad osv, men på nått sätt så reser man sig för att man måste. Och under tiden man gör det så tar man ändå hand om sina barn. På sin höjd har jag åkt ambulans (eftersom jag inte åker in i onödan utan bara i sista minuten) och blivit inlagd på sjukhus och opererats för att rädda mitt liv. Bland annat därför sitter jag i denna sitsen nu med mina mina problem (smärtdiagnoser osv). Men jag ångrar ingenting och hade gjort samma sak igen, hade jag inte haft andra alternativ. För att det är min skyldighet. Min skyldighet och mitt ansvar som deras mamma.

Jag kan inte ens föreställa mig tanken att jag skulle kunna vara kapabel att vända mina barn ryggen. Att flytta utan att ta dem med mig är en otänkbar tanke. Och i min värld vore det oförlåtligt. Ett svek utan dess like. Att inte vara en del av deras vardag. Oavsett vad som hänt i mitt liv så har jag ALDRIG vänt mina barn ryggen. De har alltid kunnat lita på att jag är här och lita på att jag fixar allt som behöver fixas. Jag har ALLTID varit här! När de äldste sönernas pappa försvann, var jag kvar. När Kaelis biodonator försvann, var jag kvar. Alltid. Och för mig och många normalfuntade mammor/föräldrar med mig – är detta UPPENBART.

Man kan inte komma en sådär 7-8 år senare efter sporadisk kontakt och varannan-helgsumgänge och plötsligt påstå från ingenstans att ”nu är jag redo att vara förälder!” efter att man tydligen prioriterat något annat, och ska plötsligt ha barnet halva tiden. För mig är det moraliskt förkastligt. Har en ingen skam i kroppen alls? Inte ens ett tack till den föräldern som stannade kvar och tog sitt ansvar och fullföljde sina skyldigheter och även den nykomna föräldern (läs styvförälder) som varit den förälder som bioförälder aldrig var. Inte ett enda tack eller förlåt till vare sig de andra föräldrarna eller barnet för alla missade möten på dagis och skola, alla kläder man sett till att barnet har, alla nyttiga måltider som lagats, all uppmuntran och allt stöd som någon annan än bioföräldern gett. För att inte nämna de tusentals kronor som barnet kostat men bioförälder aldrig varit intresserad av att bidra med.

Och här kommer ett stort problem – när man pratar om föräldrars ansvar och skyldighet och sånt som för mig är uppenbart.

För mig är det uppenbart att det är FÖRÄLDRARNA som betalar för sina barn. BÄGGE föräldrar. Är man separerade så DELAR man lika. Oavsett din jävla inkomst – kan du inte betala och tillgodose ditt barns behov så finns det andra som kan. Men man kan inte välja bort det. Man kan inte ha kakan och ändå behålla den. Förutom husrum, kläder och mat så finns det andra utgifter för barnen. Många andra. Och alla de utgifterna täcks inte av några jävla bidrag, vare sig det är barnbidrag, underhållsstöd eller andra bidrag. Newsflash. Ni föräldrar som likt mig tagit fullt ansvar för sina barn, även ekonomiskt, vet detta.

Så när föräldrarna är separerade är det för mig UPPENBART att man delar lika på barnets utgifter. Och jag tycker föräldrar som inte förstår det är rakt ut sagt BLÅSTA. Oavsett om man har växelvist boende eller bara umgänge. Oavsett om man betalar underhåll eller inte. Har man satt barn till världen så betalar man vad de kostar och slutar lägga hela den bördan på den andra föräldern med en jävla massa undanflykter och ursäkter. Man håller inte på och försöka komma undan! Det man kan göra är att sitta ner tillsammans, lägga alla utgifter på bordet sen dela rakt av. Kommunikation, motherfucker – men man får inte ”Dodge the bullet”.

Där är vi nu med min styvdotter. Exakt där. Biomamman har sedan nån månad tillbaka haft barnet varann vecka. När min man ville diskutera utgifter tog det bm MÅNADER innan den ens svarade på det. Den vill inte betala för barnomsorgen från det datum barnet började bo där tills nu. Den vill inte heller betala ex taekwondo. Dummaste jag hört; när de var i rätten påstod de att barnet inte ens har en fritidsaktivitet (det sa de för att Magnus/vi ska framstå i sämre dager) vilket såklart är osant. Barnet tränar taekwondo sen ett bra tag innan rätten – biomamman har ju själv kört barnet dit. Så det var ju som ni förstår en lögn. Och nu när vi tycker den ska betala hälften så säger hon nej för att barnet började på TKD Innan de varit i rätten. Hur logiskt är det?! Måste vi verkligen säga upp hennes plats på TKD och skriva in henne igen för att bm ska se det som skäligt att betala sitt barns träning?

Hur har bm ens mage att jiddra om barnets utgifter nu – ska vi räkna ihop alla dagis- och fritidsräkningar som både jag och Magnus betalt genom åren och bm aldrig betalat ett öre? Tro mig, den summan är gigantisk Alla kläder, skolstartsgrejor, mat? Skäms hon inte?

Borde det inte ligga i dennes intresse som förälder – om den nu vill verkligen visa sig duktig som förälder – att den verkligen tar sitt ansvar och gör det den ska – med allt?

Eller ska vi säga så att bm tar över allt ekonomiskt nu, vi vänder på steken och de närmsta 7 åren eller så, så pröjsar bm det vi gjort de senaste åren? Den lär komma billigt undan för att fritids är billigare än dagis… Det vet jag för att de räkningarna kommer i mitt namn. Ja, bms barns räkning kommer i mitt namn. Borde inte det vara pinsamt för bm?

JAG hade skämts ögonen ur mig om någon annan betalade allt ovan för MINA barn. I synnerhet en annan kvinna – den nya kvinnan. Så fruktansvärt pinsamt det vore. Och jag hade inte kunnat visa mig ute om jag dessutom försökt undkomma utgifterna, hade jag frågats om dem.

Sånt stör mig som fan. Jag tappar lite hakan när jag ser och hör hur bm försöker hitta vägar att slippa betala. För vad BM tycker är rättvist nu. Men vad var rättvist när vi betalade maxtaxa själv för barnomsorgen – var var bm då? Hon är barnets mamma – varför vill inte hon betala allt för sitt barn som alla andra mammor? Åtminstone hälften rakt av, utan omsvep. I synnerhet nu när det första den såg till att ordna var halva barnbidrag och slippa underhåll.

Nej, skäms bm. Skäms.

Idag kommer soc på hembesök. Även detta pga bm som plötsligt ska visa sig. Jag har spenderat år med att säga till min man att jag inte vill blanda mig. Har alltid hänvisat till bm, att de får lösa allt själva. Jag vill inte vara delaktig, jag har inte ens med det att göra – vilket bm sa till mig en gång. Jag är ingenting. Men sen i rätten så byggdes hela deras mål på mig och min blogg. Plötsligt var jag allt. Så nu ska Soc göra någon boende/vårdnadsutredning och gör hembesök idag. Och jag vill inte vara med. Men de vill tydligen prata med mig. Såklart. Så jag tvingas in i nått jag inte valt. Något jag inte vill delta i. Det gör mig jävligt irriterad. Bitter. Jag vill inte ha någonting att göra med någonting som rör bm.

Vill nämna igen, hur tjatigt det än är, att detta inlägget är mina PERSONLIGA ÅSIKTER. Ingen lag nånstans. Ingen fakta. Det är fortfarande bara en blogg. En dagbok.


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 tankar om “Varje förälders SKYLDIGHET

  • Emma

    Halva inkomsten – halva utgiften. Har hon fixat det ena borde hon helt klart stå för det andra. Nån jävla rim och reson får det vara!
    Det som varit har varit även om det är sinnessjukt i sig.. men ska bm nu komma och vara närvarande och steppa upp då gäller det faktiskt allt.




    0



    0



    1



    0
  • Frida

    Stackars barn… måtte människan aldrig få fler ungar. Och stackars resten av er! Sitter i en lik situasjon med bonusbarn och ex, där exen är helt sjuk. Den ENDA som är viktig är hon själv, och använder barnet för att såra pappan… matt blir man… vi får hoppas att karma kommer och tar dem hårt. Det värsta tycker jag är saknaden av förstånd. Att en vuxen människa kan göra så mot sina barn. Att man inte FATTAR, att barnen är dem som förlorar på detta RUTTNA beteendet…




    0



    0



    0



    0
  • Emmy

    Jävligt, ja, MEN ni har inget att dölja så välkomna soc i ert hem att se att allt är som det ska. Sedan kan de ju besöka BM och se om det är lika funktionellt där..




    0



    0
  • Jenny

    Förstår vad du går igenom. Sambon ex e typ likadan är lika vresig med att vilja betala fast hon o hennes nya man tjänade mer än oss. Nu när kidzen börja gymnasiet så flytta dom upp till sin mamma för deras gymnasium ligger i den staden. Å nu gnäller hon att vi inte hjälper till å betala för kidzen å man bara HALLÅ VEM BETALA DERAS MOPPEKÖRKORT O KÖPTE MOPPE TILL DOM bla för hon hade inte råd i med hon har 6 HÄSTAR å betala för. Vi köper kläder o sånt när dom e här hemma. Jau ser till att alltid köpa underkläder å strumpor till dom, för dom säger har så dåligt med d. Ja d e en massa man blir frustrerad över. Å som sagt när man som jau bara är styvförälder så har man inte mycke säga för allt slängs i ansiktet på en. När man är den i dessa 15 år nu alltid ställt upp för kidzen å hjälpt dom med allt för deras biomamma prioterar sig själv o nya man å sina hästar hela tiden.

    Men d e förjävligt när dom inte kan ta sitt föräldrar ansvar för dom va med å skapa dessa barnen.




    0



    0