ante omnis mea familia

18 mil, inte helt fel?

Det började faktiskt som en bra dag igår. Jag gick hem till Emma på morgonkvisten och vi började köra. Först mot Burlöv Center för frukost där jag även lämnade tillbaka Phini’s skor. Sen körde vi mot skopunkten där jag hittade ett par riktigt schyssta skor till honom.. i storlek 28!! Och de passar! För jag hade ju mätthans fot mjed det där arket jag fick hem från skoaffären och enlit det måttet ska Phini ha strl 29/30. Men det kändes liiiite väl overkill så jag tog en 28:a som passar. Mama knows. Efter det körde vi till Emmas jobb och hämtade lite grejor hon skulle ha innan vår tripp tog form. Emma hade planer oh jag gjorde mitt bästa för att följa hennes direktiv. Vi körde mot Anderslöv sen Trelleborg som vi körde genom mot Ystad och hade havet vid vår högra sida. Jag missade att njuta av utsikten, för det var jag som körde. Det doftade hav och gödsel och vid ett tillfälle höll vi på att dö av stanken där det var nygödslat. Vi körde ut omkring bland trakterna där jag bodde för över 15 år sen och jag var tvungen att leta upp huset vi hyrde då och ta bilder. Tänk att jag mindes det och även kände igen huset trots att det numera är rosa målat. Allt som allt körde jag 18 mil igår. Inte en enda olycka och 18 mils bilfärd.

På jobb gick det bra. Well, ganska bra. Det var en ganska krystad stämning för Robban var så uppslukad med en stor order som han packade ihop och där var stundtals mycket folk i butiken. Sen mitt i all stress ringde Martin till mitt jobb och skulle skämta och jag blev heligt förbannad. Jag vet att han inte menade illa men jag uppskattade inte att bli uppringd på jobb för en sådan skitsak. Jag är väldigt noga med att inte beblanda mitt privatliv på jobb, jag står ex inte och småsnackar med vare sig familj eller vänner för länge när jag jobbar. Jobb är jobb och lek får man ta hemma.

Så jag blev på ett sånt jävla humör. Jag var irriterad som fan och när jag kom hem blev inte saken bättre utav jobbiga bratz på kvällen. Mina föräldrar kom bägge och lämnade pojkarna och hade med sig min brorson Anton som tydligen var på besök med min bror hos ina föräldrar så jag fick i alla fall träffat honom några minuter. Jag renbäddade pojkarnas sängar och de tjatade om att jag skulle läsa saga. Jag förklarade att jag behövde en cigg och lugna ner mig först och när jag kom in från balkongen hörde jag Laaiti från mitt sovrum där han väntade.. “Mamma, är du lugn nu?!” och då kunde jag inte vara arg på barnen längre. Men jag var retfull och irriterad helt allmänt och gick och la mig tidigt fast att jag egentligen hade andra planer. Jag orkade inte vara vaken och arg så jag somnade.

Idag ska jag jobba på Malmöfestivalen. Security-crew. Jag har aldrig varit på festivalen så detta kan vara en bra introduktion. Jag ska gå mellan 16-01 och det regnar ute. Jippi. Tummen upp och ett leende på läpparna- Detta blir nog bra ändå.

Så nu ska pojkarna lämnas till mormor där de ska sova inatt. Hej på er.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “18 mil, inte helt fel?”