Det skrämmer mig att du trotts det du berättat och det som nertecknats inte togs på allvar. Äckligt faktiskt att ingen grep in och sa ifrån. Det gör ont i mig att du fått utstå detta. Kära Madeleine , jag har sedan första gången vi började skriva ihop och sen när vi äntligen träffades . Tyckt om dig så mycket . Du finns alltid i hjärtat min vän. Och jag önskar dig bara lycka. Massa kramar Maria , ps tack för all störtning jag fått :)
Störtning – autocorrect failure – stöttning skulle det vara . När jag varit svag har du skickat lite styrka. Jag skickar lite tillbaka. Love you daarling <3
En människa som kan skriva en sån här sak utan att agera är helt utan kunskap, empati, begår tjänstefel samt bör aldrig mer få arbeta med människor.
Hur denna personen har hamnat i (socialen?) den positionen är både märkligt ochg anmärkningsvärt.
Vore det intressant att söka upp handläggaren idag, som vuxen kvinna, och fråga hur han/hon tänkte? Hatade dom dig på något sätt? Jag blir iaf ofta tårögd när jag läser dina texter, även fast jag vet vad som har hänt så berör dina ord mig så otroligt starkt. Varma styrkekramar och puss.
Kunde inte sagt det bättre än Classe. Att inte agera när du berättar detta är definitivt att begå ett gravt tjänstefel! HUR kan man INTE agera när något sånt här kommer till ens kännedom?! Jag saknar ord..
Men vadå? jag fattar inte hur man kan FÖRST kan skriva ner att ÄVEN din morfar tafsat på dig och sedan ska du åka dit utan att någon agerar??? Det är ju som att välja mellan pest eller kolera liksom.. vem ska vi ta brorsan eller morfarn?
Det är helt otroligt att du kommit ut som en normal människa ur detta!
Kram!
Hur man reagerar? Som om ett barn tydligt ber om hjälp och blir sviken och utelämnad av de vuxna. Det gör ont att läsa och jag misstänker att det gjorde än mer ont att utsättas för. Vuxna är ibland otrolig flata när barn berättar om sexuella övergrepp. Jag blir ofta förvånad, privat och i arbetet hur sådant här hanteras.
Jag har inte bra erfarenheter av BUP, tycker inte att de var till så stor hjälp för personlig del. Du är stark som tagit dig så långt i livet på egenhand helt klart för som sagt BUP verkar ju inte ha varit till så stor nytta för dig heller om man nu utgår från journalanteckningarna dvs.
11 tankar om “Lösenordsskyddad: 1993: Serverad till rovdjur”
Dom tänkte inte alls… :-/
Det skrämmer mig att du trotts det du berättat och det som nertecknats inte togs på allvar. Äckligt faktiskt att ingen grep in och sa ifrån. Det gör ont i mig att du fått utstå detta. Kära Madeleine , jag har sedan första gången vi började skriva ihop och sen när vi äntligen träffades . Tyckt om dig så mycket . Du finns alltid i hjärtat min vän. Och jag önskar dig bara lycka. Massa kramar Maria , ps tack för all störtning jag fått :)
Störtning – autocorrect failure – stöttning skulle det vara . När jag varit svag har du skickat lite styrka. Jag skickar lite tillbaka. Love you daarling <3
En människa som kan skriva en sån här sak utan att agera är helt utan kunskap, empati, begår tjänstefel samt bör aldrig mer få arbeta med människor.
Hur denna personen har hamnat i (socialen?) den positionen är både märkligt ochg anmärkningsvärt.
Vore det intressant att söka upp handläggaren idag, som vuxen kvinna, och fråga hur han/hon tänkte? Hatade dom dig på något sätt? Jag blir iaf ofta tårögd när jag läser dina texter, även fast jag vet vad som har hänt så berör dina ord mig så otroligt starkt. Varma styrkekramar och puss.
Kunde inte sagt det bättre än Classe. Att inte agera när du berättar detta är definitivt att begå ett gravt tjänstefel! HUR kan man INTE agera när något sånt här kommer till ens kännedom?! Jag saknar ord..
Men vadå? jag fattar inte hur man kan FÖRST kan skriva ner att ÄVEN din morfar tafsat på dig och sedan ska du åka dit utan att någon agerar??? Det är ju som att välja mellan pest eller kolera liksom.. vem ska vi ta brorsan eller morfarn?
Det är helt otroligt att du kommit ut som en normal människa ur detta!
Kram!
kram!
Hur man reagerar? Som om ett barn tydligt ber om hjälp och blir sviken och utelämnad av de vuxna. Det gör ont att läsa och jag misstänker att det gjorde än mer ont att utsättas för. Vuxna är ibland otrolig flata när barn berättar om sexuella övergrepp. Jag blir ofta förvånad, privat och i arbetet hur sådant här hanteras.
Föräldrar ska skydda sina barn….inte ta dem ur askan i elden. Och vad gäller BUP… undermåligt.
Men fy, vilken behandling! Man undrar ju hur den läkaren tänkte. Varför ingen reaktion?
Jag har inte bra erfarenheter av BUP, tycker inte att de var till så stor hjälp för personlig del. Du är stark som tagit dig så långt i livet på egenhand helt klart för som sagt BUP verkar ju inte ha varit till så stor nytta för dig heller om man nu utgår från journalanteckningarna dvs.
Kram på dig blomman! :rose: