ante omnis mea familia

2011-11-20: En dag som går rakt till historieböckerna.

Det var sent en söndagskväll som någonting så litet, ändrade någonting så stort inom mig. En ny insikt. En ny milstolpe i mitt liv. En sådan liten petitess, en självaste parantes under livets promenad – kan betyda så mycket. Som om man plötsligt börjar tänka tusen tankar under en millisekund och man blir sådär yr av förvirring och man börjar undra tyst för sig själv – vad hände? Egentligen?

2011-11-20. En söndag. Dagen som går rakt till historieböckerna, utan större omsvep..
Alla barnen låg och sov den kvällen, minns jag. Jag var väldigt trött och stod och borstade tänderna. När jag hade spottat ut tandkrämen och såg mig själv i spegeln gör jag som de allra flesta utav er gör – jag begrundar mig själv och undrar samma sak som så många andra – vad hände? Hur kom dessa linjer dit men mer förmer, när? För de kan inte ha kommit över en natt, det måste jag märkt direkt. De har smugit sig på mig, de jävlarna. Jag grimaserade för mig själv och kände knappt igen min egen spegelbild. Ser jag UT sådär? Jag klämde nån prick lite varstans, som det ju nästan är en oskriven lag på att göra när man tittar sig själv i spegeln och jag drog fingrarna genom håret, som senast jag färgade det,  fick en kastanjebrun nyans och sedan la jag några slingor av rött. Det var ganska snyggt när det var nyfärgat men nu har det bleknat lite i färgen och ser trist ut. Och man ser en del av utväxten som är ljusare. Och då, just som fingrarna gled igenom håret glänste det till. Då såg jag det! Ett silverfärgat strå, någonstans däremellan. Jag höjde på ögonbrynen i förvåning och var säker på, en liten stund åtminstone, att jag måste ju ha sett fel. Så jag lutade mig fram emot spegeln och tittade närmre. Och där var det. Inte ett, inte två utan fler än vad jag har fingrar att räkna – silvergråa hårstrå. Där kom den. Där kom den där milstolpen och knackade på. Nu är det min tur.

Nu är det min tur att få märkas av visdomens klor.
Hon har funnit mig och välsignat mig med hennes kännemärke. Jag är nu en utav dem. De visa. De kloka. De som vandrat i skuggorna och dragit till sig ljuset och funnit någonting utav värde och blivit vis.

Äsch vilket skitsnack. Jag ska inte glorifiera skiten. Om sanningen ska fram – Jag börjar bli fucking gammal och gråhårig. Men det bekommer mig inte det minsta faktiskt. Jag tycker faktiskt att det är jävligt snyggt med silvergrått hår med. Det är en nyans som vilken annan. Och ni kanske – bara kanske, har märkt att jag inte är särskilt rädd för det där med att ändra hårfärg?
Jag hade redan köpt den svarta hårfärgen som jag nu sitter med i håret, innan jag upptäckte mina gråa hår. Men om jag ska vara ärlig så är jag inte helt främmande inför tanken att låta håret ta sin gilla gång efter denna färgningen och låta det bli grått. Why not, liksom..
Men ni ska veta att jag ändå nånstans inom mig tycker att det är LITE orättvist, för till min kännedom borde det inte vara ärftligt betingat att få grått i min ålder. I min släkt brukar det dröja åtminstone till mitten/slutet av 40-års åldern och jag är INTE där än!

Onödigt vetande om grått hår:

Uppkomst av gråhårighet
Grått hår kan vara en social signal som markerar goda gener och hög ålder. Grått hår kan uppträda plötsligt i samband med trauma, dvs hår som växer ut efter en viss tidpunkt blir grått. Det ses till exempel i samband med hårdbantning. En annan mekanism medverkar när man blir gråhårig över en natt. Det sker vid alopecia areata acuta då immunsystemet angriper företrädesvis de pigmenterade håren – varvid de opigmenterade blir kvar. Sjukdomen kan utlösas av sorg. Grå hår syns tydligare hos mörkhåriga. Gråhårighet beror antingen på att man en minskad pigmentering av varje hår, eller på att det finns en blandning av pigmenterade och opigmenterade hår. Håren är i sig blekgula (hårt keratin) men den vita färgen i vitt hår beror på ljusreflexion och ljusbrytning. Grå hår har förutom mindre pigment också mer märg (som ger upphov till central hålighet) och är grövre och tovigare och mer svårskött. Grå hår har ökad förekomst av Langerhans celler.

Förekomst av grått hår
Grått hår uppträder oftast i 30-40-50-årsåldern (ljushyade i 35-årsåldern, asiater i 35-40-årsåldern, och afrikaner i 45-årsåldern). Grått hår förekommer när som helst efter puberteten. En tumregel är att 50% av 50-åringar är gråhåriga.
Grått hår uppträder först i tinningen, sedan i bakhuvudet och ännu senare i skägg och på andra lokalisationer.
Genetiska faktorer styr när gråhårigheten börjar. Gråhårigheten nedärvs autosomalt dominant.
En annan aspekt på ärftligheten: ”föräldrar "ärver" grått hår av sina barn”.
Källa: http://www.neuro.ki.se/neuro/kk2/hud12.html

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 tankar om “2011-11-20: En dag som går rakt till historieböckerna.”