ante omnis mea familia

Murphys Lag: Tid hos läkaren

Min underbara mamma ringde vårdcentralen i morse, just prick klockan 8.00 när deras telefonsluss öppnar. Hon väntade i 20 minuter innan hon erbjöds att lämna ett telefonnummer de kan ringa upp och knappade in mitt mobilnummer.
Runt klockan 9 rinde vårdcentralen upp mig och jag stod utanför Laaiti’s avdelning och skulle just lämna barnen.
Hon undrade vad jag söker för och jag förklarade som hastigast. Hon bad om mitt personnummer och när hon såg mitt namn sa hon att hon tyckte väl att hon kände igen min röst – jag har ju gått hos henne innan. När hon sa det kände jag igen hennes röst också och vet precis vem hon är. Hon är en av de sköterskorna som gav mig mitt intravenösa järn i fjol.
Hon gav mig en tid i alla fall.
The Good News: Jag fick en tid idag
The Bad News: Jag fick tid till den läkare jag har minst förtroende för på denna planeten. Det är MURPHY’S LAG!!
Varför?
Min pappa sökte för en växande knuta han hade på halsen, för några år sedan. Läkaren han kom till på vårdcentralen kunde inte diagnostisera problemet men skrev ut penicillin – det, trots att han inte visste vad det var. Pappa tog penicillinet som läkaren ordinerat och knutan växte dubbelt så fort till dubbel storlek varvid min pappa sökte vård på en annan ort och fick diagnosen cancer. Inte långt därefter blev pappa opererad då den största delen av tumören opererades bort och cellgifter sattes in och strålbehandling likaså.
Jag är inte läkare – men skriver man verkligen ut medicin om man inte ens vet vad problemet är? Jag skulle nog hellre se att pappa blivit remitterad vidare för annan konsultation.
Och ja, that’s the bad news – jag fick samma läkare idag.
Jag kommer faktiskt vara ärlig från första början och tala om varför jag inte hyser mycket tilltro till honom och säga rakt ut att jag inte är intresserad av någon kanske-medicin. Om  han inte vet vad som felas mig ser jag hellre att jag blir remitterad till någon annan. Jag är där för att få hjälp och få bukt med mitt öga, inte bli nått jävla besservisser offer eller ”jag-är-för-stolt-för-att-erkänna-att-jag-inte-vet-allt” – offer.

Och nej, ögat ser inte bättre ut idag, tvärtom. Det blir mer och mer svullet och rött och det har spritt sig till nedre delen av ögat och det är med kraftansträngning jag lyckas öppna ögat bara någon millimeter. Varje gång jag blinkar svider det.
Det var med försiktighet som fröknarna på dagis frågade vad som hade hänt. I alla fall på Laaiti’s avdelning. Fröknanrna på Phini’s avdelning är mer raka ”MEN HERREGUD HUR SER DU UT”  haha.
Jag ser för jävlig ut, jag ser verkligen misshandlad ut och överväger att snabbt trycka ut en t-shirt med texten ”If you think I look bad, wait until you see the guy I was fightning” innan jag tar mig ut i byn idag.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

17 tankar om “Murphys Lag: Tid hos läkaren”