AKUT: Coxitis simplex

Nu är vi hemkomna, jag och min lilla tappra krigare. Jag fick ingen ro i kroppen på jobb idag när jag visste hur ont min son har. Jag ringde några gånger hem och kollade och smsade med min mamma som sa att läget inte förbättrades. Det stod klart att han måste till sjukhus. Och det är typiskt att det händer idag, som var min enda jobbedag denna veckan. Idag skulle jag jobba 4 timmar för denna veckan (lhaft edigt pga inskolning ju) men gick hem efter 3 för att ta mitt barn till akuten.

fs_370013666_54399_1242928295 Jag hämtade honom hos mina föräldrar och tog bussen tll Universitetssjukhuset i Lund. Vi gick till barnakuten, tog en nummerlapp och satte oss i väntrummet. Vi satt där en timme innan vi kom till inskrivningen och vi skickades vidare till ortopeden. Ner till ortopeden fick vi ta en ny nummerlapp, vänta lite till, skriva in oss igen och sätta oss i ett annat väntrum. När vi väl kom in fick vi sitta och vänta i ett annat rum. Sköterskan kom in efter ett tag och berättade att de fått in trafikolycka som läkaren var tvungen att se över först. Vänta lite till. Sköterskan som visat in oss kom in efter tag och började fråga mig om mina tatuerngar (!?). Hon var 50+ och tyckte mina gaddar var skitfina. Det kändes olämpligt och stressande att prata om mian tatuerngar när min son grät av smärta och hon verkade inte höra det (yrkeskada?) utan pratade på om tatueringar. Olustigt värre, Jag hörde en annan sköterska med tysk brytning från korridoren fråga “Är det Latti"?”. Det var så alla uttalade hans namn – Latti. Haha. Hon kom in och satte sig på huk framför min son och sa att hon skulle trolla lite för honom, hon hade nått till honom. Hon tog en lila handske och gick ut  korridoren igen och stängde draperiet efter sig för att Laaiti inte skulle tjuvkika. Sen kom hon in med en uppblåst handske som hon ritat ögon & mun på. “Detta är Hugo” sa hon. “Han ska få vara med dig ikväll. Jag tänkte, att om du passar honom så passar han dig”. Laaiti blev så lugn och koncentrerad när denna sköterskan var därinne. Kanske för att han fick koncentrera sig när hon pratade, han är inte van vid tysk brytning, haha. Men hon var verklingen snäll. Hon kom in då & då och tittade till oss. Läkaren kom efter ett tag och Laaiti fick ligga på britsen när han tryckte och rörde hans ben och såg att han inte kunde böja benet åt ena hållet. Och ont hade han. Vi skickades till röntgen och blodprov.

Blodprovet gick bra och det gjorde såklart ont och han grät. Han fick plåster och ett klistermärke. Sen fick vi gå in och röntga hans höfter. Jag fick på mig en blytung blyjacka och stå med honom och han var superduktig. Sen fick vi ut och vänta lite till. Som om vi inte hade gjort det tillräckligt. Vi kom in igen till et tundersökningsrum i väntan på läkaren och jag hörde sköterskan i korridoren att han skulle gå in till oss så att pojken kan få gå hem och sova. Och då kom läkaren. Han berättade att Laaiti fått något som heter “Coxitis simplex”  även kallad Coxit – vilket är en inflammation i höften.

Coxitis simplex är en inflammation i höftleden. Någon riktigt bra svensk benämning på denna övergående höftledssjukdom finns inte.
En ofta använd term är "snuva i höften", eftersom man får en ökad mängd vätska i höftleden. Dessutom kan den komma efter en förkylning.
Coxitis simplex drabbar barn i åldrarna 2-12 år och är vanligast i fem-sexårsåldern. Det är den vanligaste orsaken till höftsmärta hos barn under tio år. Sjukdomen är vanligast hos pojkar. Man räknar med att cirka tre procent av alla barn får sjukdomen någon gång under uppväxten. Tillståndet och symtomen orsakas av att ledvätska har ansamlats i leden eller att ledkapseln har förtjockats.

Inflammationen är självläkande sa doktorn och kan pågå i 5-6 dagar. Ingen medicinering gavs – jag får ge honom smärtstillande.

Vi var på sjukhuset i nästan 4 tmmar och Laaiti hade inte ens hunnit få middag. Tur att han åt bra vid lunch. Vi fick gå till bussen i ösregn och åska och vänta på busshelvetet i över en halvtimme som dessutom hade mage att vara sen. Laaiti var övertrött och gnällig och hade ont och jag tyckte så synd om honom. Han somnade i min famn på bussen men vaknade när vi skulle av. Vi var hemma runt 22 ikväll. Lång dag. Just nu sover bägge pojkarna i min säng och det kan de gott få göra.

Stackars söte lille tappra krigare…

Du gillar kanske också...

10 svar

  1. Sarah skriver:

    åh, stackare :(
    All denna vänte tid till ”ingen nytta”.
    Skickar massa krya på dig kramar till honom. *trosta*

  2. Veronica skriver:

    Lång dag, men snart blir det bättre som tur är, jag vill dock slå kärringjäveln som började prata om dina tatueringa och skita i din son?! Ja, definitivt en jävla yrkesskada. Uh.

  3. Andie skriver:

    Stackarn, jag hoppas att det blir bättre för Laaiti snart.

  4. Annika skriver:

    Hittar hit av en slump.
    Läser om din dag och förundras över allt som finns på vår jord.
    Detta ”höftproblem” har jag aldrig någonsin hört talas om.
    Hoppas verkligen att det går bra för lillkillen och att det onda släpper fort, fort, fort.
    Ha det gott! :)

  5. Jenny skriver:

    Jag hoppas han mår bättre snart..

    Sen hoppas jag att du får din körkort snart, låter inte alls kul att åka buss med en jätte ledsen liten grabb som har ont.

  6. kristina skriver:

    Hej

    Läser ofta men är dålig på att kommentera. Då jag själv jobbar på en akutmottagning känner jag mig dock manad att komma med ett inlägg denna gång. Akuten är till för akutaskadade personer, alltså skador som är så pass allvarliga att de måste ha omedelbar vård. Folk rent generellt verkar förvånade att de får vänta på akuten? Det har jag svårt att förstå men ger gärna andra läsare lite insight…På akuten är man som personal grymt underbemannad till antalet patienter. Vi gör så gott vi kan och i den takt vi hinner med. Framför allt handlar akutsjukvård om triage – prioritering. Denna prioritering utförs i regel av en sk ledningssjuksköterska. Den som är mest skadad kommer först in. Många ggr händer även just det som du beskrev, att en trafikolycka kommer in, och då måste andra patienter stå tillbaka o får eventuellt vänta längre än vad man fröst trodde. Tough men så är det.
    Det jag dock reagerade mest på var när du skrev att ni fick vänta efter röntgen. Ja, det tar ju tid för röntgenpersonalen att bli klar med plåtarna vilket kan ta upp emot en timmme. Sedan ska en läkare bedömma de.
    4 timmar tycker jag är ett bra betyg på en ortopedmottagning. Många ggr får man vänta över 6 timmar. Slutligen hade någon kommenterat detta inlägg med – vad trist, 4 timmar i onödan, eller nått i den stilen.
    Det är väl aldrig i onödan när en orolig mamma får reda på varför hennes son gråter av smärta?
    För de som gnäller på akuten ber jag att få hänvisa till vårdcentral. Där är det lättare att få tid och om det är något allvarligt får man en remiss till annan läkare och behöver inte vänta medan trafilolyckoffer tas om hand av kunnig och duktig personal.

    Hoppas Laati mår bättre snart!
    Som vanligt tack för underbar blogg!
    //Kristina

  7. Bara jag skriver:

    Liam hade oxå det för ett tag sen. men det kunde dom inte se på röntgen det va dom tvungna till att göra ultraljud för att se.
    Akuten e aldrig kul att vänta på men i såna här lägen har man inte tid att vänta tills vårdcentralen öppnar och som mamma vill man inte vänta.

    Men det e ju som Kristina här uppe skriver. Och jag tror att alla e medvetna om att det e så här. Kommer man in med hosta på akuten kan väntan uppgå till 10 timmar om man har otur. E man så dum så man upptar akuten för hosta skall man få vänta.. Min mening.

    4 timmar e lite väntetid så va glad att det gick så ”snabbt”

  8. Ztina skriver:

    Stackars pojke. Samma drabbades min son av i våras, vi blev runt skickade innan vi till slut hamande på röntgen å därefter på ultraljud. Väntetiderna var olidliga. Kan trösta er med att det går ganska så fort över….

  9. chathrine skriver:

    Min son har också haft coxit, i lekis 1 vecka innan skolavslutningen (för 3 år sen) vaknade han och var totalt förlamad i ena benet och släpade sig fram längs väggarna. Han klagade inte en sekund på smärtan och jag kunde bara stå bredvid och se på honom med beundran då mitt egna mamma-hjärta sprack.
    Vi for också till Akuten och fick en rullstol. Minns inte hur många timmar det tog, men på akuten får man alltid vänta i minst 4-6 timmar.
    Min son fick UL på höften & åka hemma igen med order att vila i 1-2 veckor. Han satt still 2 dagar, sen sprang han igen. :)

  10. Christoffer skriver:

    Har en dotter som fick Coxitis simplex i höften för ett tag sedan. Jag ser i ditt forum att många barn har blivit remitterade till både röntgen och ultraljud vilket också skedde i vårat fall. Då jag tycker att man i möjligaste mån ska hålla nere strålning på barn har jag googlat lite angående det och funnit att rekommendationer på internetmedicin och i många landsting är; blodprov och ultraljud (UL). Så ifrågasätt gärna första diagnos med röntgen!

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.