ante omnis mea familia

AKUT till KK

Det blev en tripp till KK akut igår.
För det var såhär att jag gick hem till mina föräldrar för att ringa några samtal och ta en kopp kaffe och passade på att ringa KK och fråga lite om dessa nya smärtorna jag var orolig för. Det kändes inte som foglossning. Det kändes inte som något jag var van vid alls. De senaste dagarna har det gjort ont så in i helvete mellan benen. I mitten av underlivet och det har huggit till emellanåt, nästan som elektriska stötar i underlivet. Eftersom jag fick en konisering för nått år sedan, som ni kanske minns, så började jag tänka på det läkaren sagt till mig att när man opererat bort en bit av livmoderhalstappen som jag gjorde, kan det innebära risk för sena missfall eller för tidiga förlossningar. Så jag kände mig lite osäker och tänkte hellre kolla upp det. Better safe than sorry, eller hur. Så jag ringde in och först envisades sköterskan med att jag skulle ringa min egen BM i min by, för hon “känner” mig.
”Jo, men nu vet du lika mycket som hon gör”  svarade jag efter att jag redan mer än en gång berättat i stort sett allt. Hon ställde olika frågor och frågade till slut om bebisen rör sig som vanligt, om jag känt sparkar. Och jag hade själv inte tänkt på det förrän hon frågade och s varade ärligt, att jag inte känt något några sparkar dittills under dagen. Klockan var i och för sig bara runt 11 på förmiddagen. “Då tycker jag att du åker in direkt till akuten. För om man inte känt av barnet så måste det kollas upp” svarade hon.
Så jag ringde Emma, som inte var svårflirtad att köra mig in. Hon passade på att sköta ett eget ärende på KK innan hon körde vidare och fullföljde sina egna ordinarie planer och jag behövde faktiskt inte vänta länge förrän jag fick komma in. barnmorskan satte på CTG banden och dosorna och när hon satte hjärt-dosan på högra sidan och bara fick in MINA hjärtljud påpekade jag att jag har moderkakan i framvägg på högra sidan. Hon verkade inte lyssna på mig utan sa att maskinen inte funkar som den ska. Hon satte min hand på dosan och ville jag skulle trycka på den. Dumma kärring.. Lyssna istället.
En stund senare kom hon in igen med en läkare och flyttade dosan till vänstra sidan efter att de sett på remsan att de inte fått in några av bebisens hjärtslag alls. Och voila, bebisens hjärtslag ekade i rummet så fort dosan satt RÄTT. Som jag hade sagt från början. Jag fick sitta en stund till och sen kom läkaren in i gen och jag drog allt för henne också. CTG såg bra ut. Hon kände på magen och undersökte mig vaginalt för att känna på livmodertappen, som satt långt bak, var lång och stängd. Bra. Sen fick vi gå in i ett annat rum där hon skulle kolla fostervattenmängden. Det måste varit det snabbaste ultraljudet jag nånsin varit med om. Det tog ca 60 sekunder. “En pöl där och en pöl där, ser bra ut”. Så hennes diagnos var foglossning. Och fast att det inte känns som de andra foglossningarna jag varit “van” vid och känner till sedan innan så sitter denna foglossningen lite annorlunda – mitt på mittenfogen (som läkaren iofs sa när han sjukskrev mig) och strålar ner i underlivet och ut mot benen. Sen misstänkte hon att barnet kan ligga och trycka på en nerv med huvudet vilket förvärrar smärtan. Och som ni förmodligen förstår finns det ingenting man kan göra. Hon ordinerade vila.
Vila.
Som om jag egentligen gjort mycket annat än vila? Man kan inte vila mer än att alltid vila? Tyvärr är det så att jag inte kan vara helt sängliggande – jag har två söner som behöver lämnas och hämtas på skola och dagis. Tack till min mamma som ofta hjälper mig vid hämtning i alla fall och underlättar för mig.

Idag kom min vän Therese hit med sin son André, som går i samma klass som Phini. Pojkarna har mer eller mindre vuxit upp ihop, jag har känt Tess sen jag gick i högstadiet och vi gick gravida samtidigt med pojkarna och träffades några gånger när pojkarna föddes.
Tess och jag satt i köket idag med teoriböcker och pluggade och barnen lekte fint med varandra. Det var kul och lärorikt att plugga med någon annan och jag uppskattade sällskapet.

Björn kom förbi en sväng på en kopp kaffe och hade köpt med en påse full med gott till mig och pojkarna. Glass, nougatsås, stor godispåse, dubbelnougat, violaskar, pepsi, kakor..! Varför..? Jag vet inte. han ville väl det, antar jag. Han ville göra något fint och snällt och unnade mig och barnen en förbannad massa gottigott…!  Björn är bra att ha!! Aj löv him!!

Middag hos mina föräldrar ikväll med efterrätt och jag tryckte även i mig räkmackan pappa gjorde åt mig. Fan vad bra jag har det. Även i svåra stunder ser min familj och vänner till att jag har det bra..!

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 tankar om “AKUT till KK”