Alla tycker vi olika, och det är OKEJ

Det är väl egentligen inte alltid mina inlägg som är så jävla intressanta i denna bloggen. Oftast är det nog i kommentarsfälten som all spänning äger rum. There’s the action. Diskussioner, åsikter, gräl. På sistone har det varit en del av just detta och känner en lust utav att klargöra lite.

Det snackas mycket om att många av mina läsare allt som oftast håller med mig om vad jag skriver i bloggen. Jag har väl alltid hoppats och trott att det kan finnas en möjlighet att det beror på att jag som oftast har vettiga saker att säga. För det vore verkligen en spark i magen att folk bara håller med för sakens skull. Jag menar, vi sitter alla bakom varsin skärm och då är det väl inte lika svårt att säga emot och inte hålla med?
Sen är det några som har fått för sig att jag inte tycker om när folk inte håller med utan att jag då blir sur. Det är ganska långt ifrån sanningen och om det är så man ser mig får man nog ta och lära känna mig lite bättre innan man kommer med sådana påstående.

Självklart föredrar jag när folk tycker som jag och ger mig cred för de saker jag skriver som de också upplever som bra. MEN jag har inget emot att folk tycker olika, även om jag ibland kan tycka att vissa människor verkar vara födda i farstun, som vi säger i Skåne.

Men här är grejen – läsare snackar om att jag ska kunna ta att de kommenterar en åsikt som är av motsats till min åsikt jag skrivit om i ett inlägg. Och ja – det gör jag. jag tar det. Och oftast svarar jag det med. Där har vi problemet, för när jag svarar en kommentar och antingen försvarar mig eller förklarar mig så heter det att jag blir sur och man får inte tycka olika.
Varför är det okej för er att tycka olika mig och kommentera det, men jag får inte lov att kommentera tillbaka? Sen, OM jag blir sur efter en kommentar, varför får jag inte lov att bli sur?
Som inlägget om soffan exempelvis. Det väckte en jävla massa åsikter och kommentarer. Och plötsligt hette det att jag var dum i huvudet som prioriterade en soffa av den summan när jag kunde köpa begagnat. Jag håller inte med och jag svarade det i kommentaren men det verkar inte vara okej för mig att svara kommentarer. Det hette att det var förmodligen min pappa som betalade för jag har ju inte pengar till det och ligger förmodligen hos fogden med. Får jag inte lov att bli sur när jag får sådana kommentarer? Får jag inte lov att svara på sådana kommentarer. I beg to differ – fuck you. Om någon sparkar på mig så sparkar jag tillbaka. Om någon av er har problem med det så sluta läs bloggjävelen. Jag skriver inte för att ni ska må bra, jag skriver för att JAG ska må bra.
Jo ni har all rätt att kommentera – precis vad ni vill, även om ni håller med eller inte.
Och jag har all rätt att svara kommentarer – precis vad jag vill, även om ni inte håller med.

Detta är en blogg i kategori “Personlig”. Det är ingen jävla modeblogg, ingen politisk blogg, ingen matlagningsblogg eller fucking muffinblogg. Jag skriver personligt om mitt liv och allt det berör. Och det är fritt att kommentera mitt liv som jag lägger ut framför er av egen fri vilja. Om ni sen vill kommentera elakt, lägga er i hur jag gör saker och sköter saker – det får jag ta såklart – jag har själv delat med mig och lagt mitt huvud på giljotinen. Men räkna med att jag inte håller med ER alltid heller och vi har lika stor rätt att tycka olika.

Och nej, jag HAR inte alltid rätt i det jag skriver. Varför? Åter igen, för att det är en personlig blogg. Hur sätter man rätt/fel på känslor. Som inlägget om Emma som även det väckte starka reaktioner. De flesta missade poängen. Inlägget skrevs när och för att jag var besviken för att sofforna skulle tas innan min sons kalas. Det handlade inte ett dugg om att jag skulle vara otacksam mot Emma på minsta vis. Och sen är det ju ett känt faktum att en sådan sak kan sätta en kil i en vänskap. Jag inser att inlägget sårade henne och att jag var alltför dramatisk och jag har bett henne om ursäkt. Inlägget var ett inlägg om känslor – så ja, jag kanske hade fel som blev besviken, men kan jag verkligen rå för vad jag känner? Är jag så jävla hemsk och elak för att jag kände så? Kasta ni första stenen om ni aldrig känt något ni “inte får lov” att känna?
Det kan diskuteras fram och tillbaka. I all evinnerlighet.

Men jag hoppas att ni förstår. Det är HELT OKEJ med mig att ni tycker olika. Men precis som ni har rätt att skriva “Fy fan för dig Madde” så har väl jag lika rätt att skriva detsamma tillbaka? Jag får inte bli sur för att ni tycker olika, men ni får?

Ta Lotta exempelvis. Lotta och jag har varit vänner i flera år. Men det är fan inte alltid hon håller med mig. Vi har haft många livliga diskussioner där hon tycker motsatsen till mig och många gånger har jag tyckt att hon är helt jävla tappad – men vi är vänner ändå. Även om jag blir sur på henne för att hon (enl mig) är helt ute på villospår, betyder inte det att vi ska bli osams för det. Vi kan svära åt varandra och skrika, men det är OKEJ att hon tycker annorlunda. och vice versa. Så går det till.

Sen om ni väljer att sluta kommentera för att någon inte håller med er, skriver något elakt till er, eller kanske om jag är sarkastisk eller ironisk så kör hårt. Ni bestämmer själva om ni vill läsa och kommentera. Jag kommer i alla fall fortsätta blogga, oavsett hur många pantade människor som skriver onödiga och intrigskapande kommentarer bara för att bråka. Kör hårt. Även om det innebär att du skriver flera olika kommenterar med olika namn och olika emailadresser – kör hårt.
Om du blir glad av att “hoppa på” mig – det bjussar jag på :)

Lämna ett svar till Bara jag Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

28 tankar om “Alla tycker vi olika, och det är OKEJ”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com