Alla tycker vi olika, och det är OKEJ

Det är väl egentligen inte alltid mina inlägg som är så jävla intressanta i denna bloggen. Oftast är det nog i kommentarsfälten som all spänning äger rum. There’s the action. Diskussioner, åsikter, gräl. På sistone har det varit en del av just detta och känner en lust utav att klargöra lite.

Det snackas mycket om att många av mina läsare allt som oftast håller med mig om vad jag skriver i bloggen. Jag har väl alltid hoppats och trott att det kan finnas en möjlighet att det beror på att jag som oftast har vettiga saker att säga. För det vore verkligen en spark i magen att folk bara håller med för sakens skull. Jag menar, vi sitter alla bakom varsin skärm och då är det väl inte lika svårt att säga emot och inte hålla med?
Sen är det några som har fått för sig att jag inte tycker om när folk inte håller med utan att jag då blir sur. Det är ganska långt ifrån sanningen och om det är så man ser mig får man nog ta och lära känna mig lite bättre innan man kommer med sådana påstående.

Självklart föredrar jag när folk tycker som jag och ger mig cred för de saker jag skriver som de också upplever som bra. MEN jag har inget emot att folk tycker olika, även om jag ibland kan tycka att vissa människor verkar vara födda i farstun, som vi säger i Skåne.

Men här är grejen – läsare snackar om att jag ska kunna ta att de kommenterar en åsikt som är av motsats till min åsikt jag skrivit om i ett inlägg. Och ja – det gör jag. jag tar det. Och oftast svarar jag det med. Där har vi problemet, för när jag svarar en kommentar och antingen försvarar mig eller förklarar mig så heter det att jag blir sur och man får inte tycka olika.
Varför är det okej för er att tycka olika mig och kommentera det, men jag får inte lov att kommentera tillbaka? Sen, OM jag blir sur efter en kommentar, varför får jag inte lov att bli sur?
Som inlägget om soffan exempelvis. Det väckte en jävla massa åsikter och kommentarer. Och plötsligt hette det att jag var dum i huvudet som prioriterade en soffa av den summan när jag kunde köpa begagnat. Jag håller inte med och jag svarade det i kommentaren men det verkar inte vara okej för mig att svara kommentarer. Det hette att det var förmodligen min pappa som betalade för jag har ju inte pengar till det och ligger förmodligen hos fogden med. Får jag inte lov att bli sur när jag får sådana kommentarer? Får jag inte lov att svara på sådana kommentarer. I beg to differ – fuck you. Om någon sparkar på mig så sparkar jag tillbaka. Om någon av er har problem med det så sluta läs bloggjävelen. Jag skriver inte för att ni ska må bra, jag skriver för att JAG ska må bra.
Jo ni har all rätt att kommentera – precis vad ni vill, även om ni håller med eller inte.
Och jag har all rätt att svara kommentarer – precis vad jag vill, även om ni inte håller med.

Detta är en blogg i kategori “Personlig”. Det är ingen jävla modeblogg, ingen politisk blogg, ingen matlagningsblogg eller fucking muffinblogg. Jag skriver personligt om mitt liv och allt det berör. Och det är fritt att kommentera mitt liv som jag lägger ut framför er av egen fri vilja. Om ni sen vill kommentera elakt, lägga er i hur jag gör saker och sköter saker – det får jag ta såklart – jag har själv delat med mig och lagt mitt huvud på giljotinen. Men räkna med att jag inte håller med ER alltid heller och vi har lika stor rätt att tycka olika.

Och nej, jag HAR inte alltid rätt i det jag skriver. Varför? Åter igen, för att det är en personlig blogg. Hur sätter man rätt/fel på känslor. Som inlägget om Emma som även det väckte starka reaktioner. De flesta missade poängen. Inlägget skrevs när och för att jag var besviken för att sofforna skulle tas innan min sons kalas. Det handlade inte ett dugg om att jag skulle vara otacksam mot Emma på minsta vis. Och sen är det ju ett känt faktum att en sådan sak kan sätta en kil i en vänskap. Jag inser att inlägget sårade henne och att jag var alltför dramatisk och jag har bett henne om ursäkt. Inlägget var ett inlägg om känslor – så ja, jag kanske hade fel som blev besviken, men kan jag verkligen rå för vad jag känner? Är jag så jävla hemsk och elak för att jag kände så? Kasta ni första stenen om ni aldrig känt något ni “inte får lov” att känna?
Det kan diskuteras fram och tillbaka. I all evinnerlighet.

Men jag hoppas att ni förstår. Det är HELT OKEJ med mig att ni tycker olika. Men precis som ni har rätt att skriva “Fy fan för dig Madde” så har väl jag lika rätt att skriva detsamma tillbaka? Jag får inte bli sur för att ni tycker olika, men ni får?

Ta Lotta exempelvis. Lotta och jag har varit vänner i flera år. Men det är fan inte alltid hon håller med mig. Vi har haft många livliga diskussioner där hon tycker motsatsen till mig och många gånger har jag tyckt att hon är helt jävla tappad – men vi är vänner ändå. Även om jag blir sur på henne för att hon (enl mig) är helt ute på villospår, betyder inte det att vi ska bli osams för det. Vi kan svära åt varandra och skrika, men det är OKEJ att hon tycker annorlunda. och vice versa. Så går det till.

Sen om ni väljer att sluta kommentera för att någon inte håller med er, skriver något elakt till er, eller kanske om jag är sarkastisk eller ironisk så kör hårt. Ni bestämmer själva om ni vill läsa och kommentera. Jag kommer i alla fall fortsätta blogga, oavsett hur många pantade människor som skriver onödiga och intrigskapande kommentarer bara för att bråka. Kör hårt. Även om det innebär att du skriver flera olika kommenterar med olika namn och olika emailadresser – kör hårt.
Om du blir glad av att “hoppa på” mig – det bjussar jag på :)

Du gillar kanske också...

28 svar

  1. Mattias skriver:

    Bha, nu får du faktiskt ta och skärpa dig.
    Måste du SVARA på kommentarerna också?
    Nu tycker jag du är känslig!
    Sitt ner i din nya soffa och ta skiten som man bör!

    • Annika skriver:

      men jisses vad har det tagit åt folk, anar en svartsjuka här som måste gnaga helvetiskt i vissa personer..
      VARFÖR skulle inte Maddis få köpa en soffa och ny dessutom utan är det en lag på att man som ensamstående mamma inte får lov att unna sig och sina barn NÅT som man faktiskt verkligen behöver i ett hem, en mötes/mys/samlingsplats eller du tycker kanske att dem bör sitta på golvet eller??
      Nu fick hon ju dem där pengarna som hon hade rätt till o som jag ser det kom som en skänk från ovan i rättan tid (sofftid).. Get over it och sälj din egen soffa o skänk pengarna till andra idioter (likasinnade dig)så kan ni alla sitta på golvet o spy galla..

      Maddis, jag är väl en av dem som inte håller med dig alla ggr, men var o en ser på saker på sitt vis.

      Men här bara ÄLSKAR jag att du investerat till dig o barnen, ni bygger ett hem tillsammans o skapar trivsel tillsammans med era saker o bara era o det är väl det som sticker i ögonen på folk =))

      • Mattias skriver:

        Om det var ett svar på min kommentar så ber jag om ursäkt för att sarkasmen undkom dig och du kände ett behov att inta försvarsposition.

        Alla har tyvärr inte förståelse för dess fina konst, men kommentaren var riktad till Maddi som jag visste skulle förstå.

    • Emma skriver:

      Ja, Mattias, visst ska man bara ta allting och inte kommentera tillbaka. Det är ju heeelt onödigt.
      Det svider ju så skönt i halsen när folk är dumma mot en utan anledning och man bara sväljer alltihop utan protest.

      För själv skulle du ju aaaaaldrig vara sarkastisk eller svara emot. Nix, nej, inte du inte. :D

    • Tezz skriver:

      Är detta ironi eller ?

      • missmaddis skriver:

        Inte det minsta.

        • Mattias skriver:

          Det är faktiskt en bra fråga.
          Ur vissa synsätt var det djupt sarkastiskt.
          En annan var det kantad av sarkasm, kan också ha varit ironi.

          Enligt orginalformen så är ironi rätt ord, men eftersom folk har en tendens att inte veta om jag menar allvar eller inte så blir det mycket närmare sarkastiskt.

          Sen i nuspråk tas sarkastiska kommentarer ofta för ironi och sen tvärtom.

    • missmaddis skriver:

      Soffan har inte kommit ännu! :p

    • Tamagal skriver:

      http://www.ifyoudidntgetit.com/ <- länken för alla ironiker på nätet… ;)

  2. Andie skriver:

    Word! Bra skrivet Maddis!

  3. puffan78 skriver:

    Jag säger det inte bara för att vara snäll och hålla med. Men fy fan vad jag håller med!

    Keep your head high! W O R D !

    :)

  4. Kim skriver:

    :heart: :-*

  5. Bara jag skriver:

    Ja fy för satan kanske tur ingen egentligen vet hur våra samtal ibland kan låta… För då hade nog ingen fattat att vi ens kunde vara vänner… Men det e ju som vännerna som e dom bästa.. Då som vågar säga exakt vad dom tycker…

    • missmaddis skriver:

      Spot on. Det undrar jag också ibland. Haha.
      Jag trivs med vår vänskap som den är. Den är ganska unik.
      Samma känsla man får av ett syskon, man grälar men blir inte av med varandra ändå. Enda skillnaden är att vi inte lånat kläder av varandra. Eller jo, jag lånade strumpor av dig en gång. Fick du tillbaka dem?!?

  6. Selenea skriver:

    Men jag undrar hur många sura kommentarer på sistone som verkligen har varit genuina från ”riktiga” läsare och hur många som har varit från din anonyme anti-vän med flera alias?

  7. Ulrika skriver:

    Jisses. Det verkar vara många av dina ömma tår som trampats på när du tar dig tid att skriva ett sånt här inlägg. Huhh

  8. Suss skriver:

    hahaha
    För något år sedan pratade vi över en (stor) kopp kaffe om varför jag så sällan kommenterar.
    Jag sa då att du faktiskt har en liten klick ja-sägare som hänger runt och bara guppar med.
    Jag vidhåller att det är så men vet samtidigt att du har hjärna nog att läsa in saker själv.
    Dum har du aldrig varit….

    • missmaddis skriver:

      Nja, jag är i alla fall inte JÄTTE dum.
      och du brukar ta kommentarer via sms. eller i alla fall TÄNKA att du SKA skicka ett sms. haha. Fjanta.

      • Suss skriver:

        Jo jag finner inget nöje i att vara kärringen mot strömmen och få massa kommentarer om att jag minsann inte alls fattar hur du har det osv.
        För i regel håller jag ju inte med faktiskt :D

  9. Lorelai skriver:

    Ja tjena, men sådant där sker väl ibland.

    När det gäller blogginlägg såhär är de oftast väldigt ensidiga, det belyser oftast en sida från en person. Det är väldigt svårt att inte hålla med då. Hur kan jag inte hålla med när någon berättar sin syn på saker, det är ju dennes syn och därmed svårt att säga att det är fel. Det är ju bara att nicka och ta emot berättelserna man själv valde att ta del av. lite varför kommentarer oftast är överflödiga från min sida. :P

  10. Tamagal skriver:

    Well.. Mig känner du ju ;)
    Sedan skrev jag något liknande i dagarna, fast tvärt emot ;) typ…

    Jag tycker det är viktigare att kommentera när man har något ANNAT att säga, för det kan ju faktiskt hjälpa personer som ibland kört fast i sitt eget, trygga, vanliga tänk.

    Andra gånger kommenterar man för pepp och att ge lite energi… Men att bara säga ja, yes, tack och amen är inte så konstruktivt för en bloggare kan jag tycka :)

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com