Alzheimers Light

Han är väldigt tålmodig, min man. En ängels tålamod. Jag hade suckat uppgivet om jag vore honom. För kag berättar gärna samma saker om och om igen. Saker jag gjort, när jag återberättar något. Delar med mig av ett minne från mitt förflutna. Ibland säger han till mig att jag berättat det innan. Ibland lyssnar han och ser lika intresserad ut och svarar på det jag säger trots att jag då kommer på mig själv med att jag faktiskt sagt detta till honom innan. 

Och de gånger jag tror jag har lärt mig/kommit på nått nytt så svarar han med att vi faktiskt pratade om det för flera månader sen. Då känner man sig bra dum. 

Jag glömmer ibland barnens namn. Har frågat Magnus nån gång ”Vad heter nu den lille?” Haha. Jag hade kommit på det om jag bara funderat en stund. 

Det måste väl ändå vara irriterande emellanåt, Magnus? Tröttsamt? 

Detta kognitiva problemet är vanligt med mina sjukdomar. Och det underlättar knappast. Man känner sig förbannat dum. Det är pinsamt.. 36 år med en version av demens. Alzheimers light. 

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Sandra skriver:

    Jag är precis likadan. Dock har min sambo tröttnat på det. Väldigt mycket :(

  2. Sarah skriver:

    Här är en till, och jag har (såvitt jag vet) inget att skylla på mer än åldern (dvs 36)

  3. Patruska skriver:

    Jag glömmer jämt vad min unge heter och ändå har det varit bestämt sen jag var typ 15 att om jag fick en dotter skulle hon få heta Stella

  4. Jessica jönsson skriver:

    Jag är tvärt, jag är så bergsäker på att jag redan berättat så sen när jag säger ”men älskling det har jag ju berättat för dig” så e han liksom ” Eh nä, det har du INTE” :-D

  5. Marie skriver:

    En del av det du beskriver har jag också – jag som har RA. Men inte så mycket alls som du. Min mamma har fibromyalgi och har haft det i herrans många år. Och ja, fy fasiken vad jobbigt det emellanåt har varit. Ett tag undrade jag om mamma verkligen redan började bli dement? Innerst inne ville jag inte tro det. Min älskade mamma, jag kände inte igen henne och det gjorde mig så ledsen!

    Sen jag började lära mig mer om min egen sjukdom och om fibromyalgi har jag större förståelse. Det är så häftigt att läsa om andra som har exakt samma symtom som en själv eller en närstående. Man får bekräftat att man inte är pucko, att man inte är ensam. Tack för att du delar med dig av så mycket info och av din vardag. :heart:

Lämna ett svar till Marie Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com