ante omnis mea familia

And theeeeeen?!

Har ni sett filmen ”Dude, where’s my car” med bl.a Ashton Kutcher? Det finns en scen i den filmen då jag viker mig av skratt. Killarna ska beställa drive-through kinesiskt och ja.. se själv..

Och lite så känns det under livets gång. När man passerar sina milstolpar och mål i livet. ”And then..?” Vad härnäst?
När man har gått ut skolan exempelvis och ska stå på egna ben.. ”and then?”.
När man träffar en kille, rullar runt lite och lattjar.. ”and then?”.

Hela livet är fullt av massa kineser som påstridigt tvingar fram en massa ”and then”.

Men vad händer egentligen sen..? När vi passerat tiotusentals massa olika ”and thens” och når slutet av vår resa på denna jorden. Vad händer sen? Finns det egentligen något bevisat svar ett ge oss? Alla tror vi olika, inte sant.

Är det så att vi bara dör och våra kroppar antingen bränns till ingenting eller förmultnar och återvinns i denna underbart miljövänliga värld – ”ashes to ashes, dust to dust” och sen är det slut. Eller återföds vi i en annan kropp i samma värld och får börja om från scratch? Eller kommer vi till en annan plats (inte kroppsligen då, naturligtvis) där vi ska ha nått högre visdom och kommer få spendera evigheten med att lukta på fluffiga moln och röka pipa med Gud Allsmäktige? Och inte alla av oss då. Några av oss kanske får äran att bli Satans rumpnisse som Saddam. Oh the joy..

Jag vet inte riktigt vad jag tror. Men jag tror nog att jag kanske tror på att man faktiskt lever fler än ett liv. Och under varje liv lär vi oss någonting som ska vara till vår nytta i nästa liv och faktiskt ja, ge oss mer införstådd visdom. Och sen har vi det där med misstag – att vi lär av dem och kanske inte gör samma misstag i nästa liv. Och vissa människor vi möter i detta livet är våra guider. Själsliga guider. Som placerats ut med flit under vårt livs väg för att de har någoting vi ska lära utav dem och de kommer i olika former. En lärare eller kurator i mellanstadiet. En pojkvän på högstadiet eller bästisen på gymnasiet. Vissa har tur att träffa sin eldsjäl som de är ämnade för att spendera sitt lvi med och om man drar högsta vinst lotten återses man i nästa liv och i nästa igen. Fan vilka idylliska tankar jag har om efterlivet..
Har du aldrig träffat någon där det känns från första början att ”va fan.. känner inte vi varandra.. har inte vi träffats förr” trots att ni inte vet vem det är. Där en helt ny bekantskap känns sådär äckligt avslappnad från första början som om ni vore polare sedan barnsben.
Eller den där klassiska Deja Vu känslan.. när ni är på en plats där ni aldrig varit men ni är säkra på att ni varit där förr och kan till och med känna en väl familjär doft som ni vill ge till känna och erkänna trots att det är för er alldeles nytt – i praktiken.
Vissa kallar det minnen från tidigare liv och för mig låter det självklart.

Vad tror du om saken?

Och just nu, i mitt liv, sitter jag på en plats och lyssnar på en störig jävla kines som ihållande plågar mig med sitt ”and then?!?” Och jag vetefan.. jag vet inte mitt ”and then” just nu.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

10 tankar om “And theeeeeen?!”

%d bloggare gillar detta: