ante omnis mea familia

Andetag efter andetag

Kommer jag smälta in i världen nu, kom jag gå omärkt förbi? Syns jag lite mindre nu, ser ni mig inte längre? Hör ni mig inte längre nu när jag håller tyst? Kan världen låta mig försvinna ett litet tag nu?

Jag färgade håret idag. På förpackningen lovades jag kastanj. Mörkbrunt. Som vilken annan svensson bär jag nu en lite mer normal hårfärg. Är jag en av er nu när jag går mitt ibland er och sticker ut lite mindre?

Det är dags för mig att sitta ner ett tag och andas. Att försiktigt sluta mina trötta ögon och andas ett tag och känna efter vad jag faktiskt egentligen vill och komma överens med mina känslor och agera därefter och utesluta sådant man hållt fast vid av, egentligen, inget mindre än slentrian. Förändring. Och den förändringen börjar inombords och jag tackar mycket och många av de jag älskar och vördat men jag.. Vill inte vara med längre. Jag har nya mål och en ny resa framför mig. Och allt som ligger bakom mig får stanna kvar just där. Bakom mig.
Och ni, mina älskade vänner, ska få ta del av min nya resa och följa med på håll. På avstånd ska ni få se och läsa. Men resan gör jag själv, i olika etapper. En sak i taget.
Ett fotsteg efter det andra.
Andetag.. Efter andetag.

55.64793613.20294

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 tankar om “Andetag efter andetag”