Ante Omnis Mea Familia II – Vad är rätt?

Jag genomled en lång dryg sms-diskussion igår. Jag jobbade igår och det var inte läge för telefonsamtal. Men ibland har man så mycket man vill ha sagt att smsen inte slutar tills dess att jag inte längre får svar.

Jag är en åsiktstark person. Jag kan tycka väldigt mycket om väldigt många saker.
Blev du förvånad nu?
Oftast är det varken min plats eller läge att yttra mig så ibland väljer jag att inget säga, särskilt om saker som inte rör mig. Det betyder inte att jag inte har åsikter, bara att jag vet min plats. Är det någonting jag har lärt mig efter mitt 4-åriga förhållande med Lucifer så är det att bita min egen tunga, ibland tills dess den blöder. Men ibland måste, MÅSTE jag få säga min mening. Särskilt då det är barn inblandade i bilden.

Barn är heligt. Barns tillvaro och trygghet fittar man inte med. Ursäkta språket men jag kunde inte hitta något annat ord för att understryka.
Enligt min mening finns det en del do:s och don’t:s. Somliga saker är okay, andra saker är inte okay. Det behöver inte betyda att man gör sina barn fysiskt eller psykiskt illa men vissa saker är tabu och moraliskt fel. Som om det vore oskrivna regler.

När mina barn är hemma hos mig är jag 110% deras mamma. Det är jag förvisso när de inte är hemma heller men min uppmärsksamhet är naturligtvis skärpt när mina barn är hos mig. mina barn kommer före allting annat. Och när jag säger ALLTING annat så menar jag det ordagrannt. De kommer före mina föräldrar, de kommer för mig själv och mina behov. Jag skulle aldrig ens ta risken att utsätta de för någonting, inte ens ”kan hända” – saker.

I torsdags skrev en kille till mig på MSN, som jag ”känner” och har träffat tidigare. Han ville köra till Staffanstorp för att få en påskkyss av mig dagen därpå. Jag hade planerat en påskpysseldag med mina barn så jag tackade nej. Han tyckte att det tar ju inte så lång tid att bara komma ut & kyssas. Jag sa att jag kan ju inte gå ut i trappan och kyssas, mina barn kommer efter, och hur förklarar jag det att jag kysser en vilt främmande (för dem) man?  ”Men om du går ut med soporna då” undrade han. Jag har en 3-åring och en 4-åring hemma som jag inte ens lämnar ensamma för att kasta sopor. Har ni någon aning om vad som KAN hända under de få minuter det tar att kasta sopor? Den risken tar jag inte.
Och nej, jag hade bestämt pyssel med mina barn och det infriade jag med mina barn, således fick ovannämnda kille INTE komma hit för att kyssas. Mina barn var hemma och de kommer först.

De ska inte behöva se sin mamma kyssa främlingar, det ska inte förekomma något spring av främmande karlar hemma hos oss och de ska definitivt inte vakna till mamma & co.

Tycker du att det låter överdrivet?

I fredags när vi var ute, minns ni lammköttet jag berättade om? Han hade mitt mobilnummer och smsade mig i lördags och undrade om han skulle komma hit. Jag satt i köket när jag fick smset och i rummet bredvid ligger mina två små barn och sover. Jag är inte född igår, jag vet vad han ville. Jag, med enorm huvudvärk sa nej och gick till sängs.
Jag känner mig inte bekväm med ens tanken att dra hem en kille (som jag för övrigt inte känner) mitt i natten och sätta på honom när mina barn sover i rummet bredvid. Det känns lågt, äckligt och snuskigt och alldeles för många ”kan hända” – varningar.

Min väninna är tydligen av annan uppfattning. Samma kille hörde av sig till henne och kom hem till henne dagen därpå. Hon tackade inte nej och det trots att hennes son var hemma och sov i rummet tvärs över hallen. Är det bara jag som tycker det är lite nasty?
Detta är en kille som hon träffat EN gång, i fyllan. En kille hon inte känner, som kommer hem till henne och sätter på henne när hennes barn sover.
Jag har inte sagt något förr. Detta var inte första gången och jag är rädd att det blir en dålig vana.
Jag var inte sen med att smsa henne och ge henne pissdåligt mammabetyg. Jag skrev att det är nasty. Till en början höll hon med mig. Jaja alla gör vi misstag, man ska se fram och inte bakåt, menade hon. Jo men man ska lära av misstag, inte upprepa dem och detta var ju som sagt inte första gången. Efter ett tag intog hon försvarsställning och började förklara/ursäkta sig och sitt beteende.
”Oftast går de innan han vaknar!!” skrev hon i ett sms. Oftast. Bra jobbat. Ska ett barn vakna till mammas killar överhuvudtaget?
”Du vet inte hur jag levt de senaste sex åren, det är jävligt relevant!!” skrev hon i ett annat sms. Nej? Det är inte ett dugg relevant och en lam jävla ursäkt/förklaring. Har jag haft en rosenbädd till senaste år?
Tänk om hennes son vaknar mitt i natten och ska tanka trygghet hos sin mamma och finner henne med en främmande kille, mitt i natten? Sånt gör barn illa och sätter små ärr i deras själar. Sånt är grund till att barn tappar respekt för sina föräldrar. Vill hon ta den risken? För jag vill inte ens ta en sådan ”kan-hända” risk.

Tycker du att jag överdriver?

Och som hon själv påpekade och jag håller fullständigt med, att det är hennes liv och hon bestämmer. Rätt. Men jag har rätt till min åsikt och ibland tänker jag dela med mig av den vare sig hon eller någon annan vill eller ej. Jag kan inte skita mer i hur i helvete hon lever sitt liv, så länge hon skyddar sitt barn och ger honom de bästa förutsättningar. Det är dina barn, mina barn och Muhammeds – och jag lägger näsan i blöt.

Sedan min man lämnade mig fick jag omvärdera hela mitt liv och hela mig själv. Det var en enormt förvirrande period då jag skulle åter lära känna mig själv som Maddi, som vän, som piercare, men framförallt som MAMMA. För jag är inte samma mamma nu som jag var när jag bodde tillsammans med deras pappa.
Under den perioden av återfinnande gjorde jag misstag som Maddi, som vän och även misstag som mamma. Jag har lagt ihop mitt pussel om hur man är mamma, och även hur man är en ensamstående mamma, för det kommer faktiskt inte av sig själv. Man måste anpassa hela sitt liv efter att vara ensamstående. Allt ansvar om dessa två barnen ligger på enkom mina axlar och det ska ni veta, är ett stort ansvar. Jag är den enda som ska lära dem moral och etik. Jag ska lära dem vad som är rätt och fel och under denna processen vill jag ha deras respekt. Respekt kommer inte av sig själv, det måste man förtjäna och det även från sina barn.

Jag tycker inte likadant nu som jag gjorde för 1½ år sedan. Jag gör inte likadant nu som jag gjorde då. Jag har LÄRT mig. Hela livet är en lärdom och jag tänker fan inte göra fel mer än en gång. Och om man har en varningsklocka i huvudet när man gör eller säger någonting bör man lyssna på den för oddsen att den kan ha rätt är ganska stor. Om det ser ut som en anka och går som en anka… Jag lyssnade på alla varningsklockor och stängde av dem genom att göra RÄTT för mig och sätta barnen först i alla väder, till 110%.

Och jag tror nog att min väninna hörde dessa varningsklockor men ignorerade det totalt. Inte bara i söndags men även förr. Hur ska hon någonsin kunna lära sig av sina misstag då, om hon nu även tycker att det var ett misstag?

Vad tycker du?

Du gillar kanske också...

13 svar

  1. Lotta skriver:

    Håller med dig. Mina sk ”vänner” som följer med och spenderar natten åker ut innan mina barn kommer hem. Mina barn har ingen som helst nytta av att träffa nåt som för mig e enbart sex. Men alla e vi olika och det finns nog dom som inte tycker att det e nåt konstigt med det.

  2. BloggBeroende skriver:

    Jag kan tänka mig att ni blev riktigt ovänner. Det är känsliga saker tt påpeka något negativt om en annan persons moral, uppfostran av sina barn och sexliv.. du berörde dem alla tre med en å samma gång.

    Skall inte säga att jag inte håller med dig… Men hon har rätt. Det är hennes liv, hennes son och hennes ansvar.
    Jag kan förstå att hon blev arg och/eller besviken att du lade näsan i blöt för det påverkar inte på något sätt dina barn eller din familj.

    Hurvida det är ok att pippa runt när man är småbarnsmorsa är en fråga, hurvida det är ok att göra det när ungarna sover är en annan… Om det är ok så länge barnen inte är vaknar är en tredje…

    Och i den här förbannade världen är alting relativt.

    Barnen först. Knulla sen.

  3. Anna skriver:

    Jag tycker att det låter som att din vän låter sina behov gå före sitt barns behov. Visst alla behöver vi närhet men som du själv skriver så får man ju välja sina tillfällen. Jag har inga barn men vet i alla fall att om jag hade haft det så skulle dom självklart gå före ALLT. Och dom skulle verkligen inte behöva se sin mamma med olika killar. Sen om jag va henne så skulle jag inte heller velat ligga med någon som också ville ligga med mina vänner. Hon kanske inte visste om det innan men ändå. Jag tänker och tycker som dig ang män och sina barn.

  4. Kattis skriver:

    Naturligtvis ska barnen komma först, alltid och alla gånger. Knulla random karlar får man göra när barnen inte är i närheten! Kids ska inte behöva ”äta frukost” med olika män hela tiden.. Och som du säger spelar det ingen roll om karlarna går innan barnen vaknar – tänk om de vaknar till och går in för att söka tröst hos mamma?

    Att det är hennes liv är ju som sagt heöt rätt, och man får ju hoppas att hon gör val hon kan ställa sig bakom. Låter ju inte som så då hon ju höll med dig om att det var fel från första början..

  5. Madde skriver:

    Du har helt rätt. Barnen går alltid först. Fattar inte hur man ens kan tänka tanken att ta hem någon när barnen/t ligger och sover.

  6. Therese Anerland skriver:

    Klart att barnen går alltid först oavsett vad det än gäller.

  7. alma skriver:

    tack vännen, det betyder mycket…
    Hum, det ärsvårt det där… jag har med funderat på´t o håller med, det är lite nasty – jag hade aldrig gjort så i varje fall, stackars unge om den vaknar.

  8. fantasymoon skriver:

    Det där är någonting så vi har svårt att förmedla vidare. Vilket ansvar man har som förälder. man har ett enormt ansvar att inte låta sig själv förgås. Så är det, men barnen går alltid före. ALLTID.

    Nej.. jag skapade inte fram barn för att sätta dem på min trofé hylla.. De är mitt yttrsta ansvar. Någonitng utomstånde har mycket svårt att begripa. Det är månag människor som avskrivs på grund av hur de inte acepterar en förälders ansvar.. oftast är dem föräldrar själva.

  9. Jessica skriver:

    Det där är en sak som jag undrat ofta med ensamstående. Klart man inte förväntar sig att dem ska leva celibat. Men det finns dem som drar in kille efter kille i sina liv och därav även sina barns liv… Det är inte rättvist. Den lilla killen lär sig gilla en del av dessa killar och sen bara dem försvinner ut ur deras liv. Hur sjutton känner inte dem då?? för dem är det en kompis och man vet inte vad barnet tänker. Tänk om den tror att den påverkat. Man får hålla det på distans tills man vet det är seriöst, det är min syn på det hela. Nej, jag har inga barn men jag hoppas jag har mitt vett kvar när jag skaffar.

    I detta fallet handla det inte om seriösa förhållande utan om one night stands… Nej, jag tycker inte man ska ligga och knulla med sitt barn i ett annat rum i samma hus. Inte ens om ungen aldrig vaknade på natten anser jag det. Ska man dra hem nån så får man ordna för barnet, den tiden är lite förbi. Har du ett barn så är du alltid, ALLTID mamma i första hand…

    Sen kan väl jag oxå förstå att hon blev sur/arg. Du tampa på det absolut känsligaste stället!!

  10. Sarah skriver:

    Tyvärr är detta beteende vanligt bland många ensamstående. (tack o lov långt i från alla) Och de ser inte hur mycket de skadar sina barn genom att presentera än den ena och sen den fjärde, sjunde, tionde.
    Och som vanligt tycker jag du har alldeles rätt i dina ord, och liksom dig kan jag tycka att knulla kan man göra när man är barnledig eller på toan på stället eller ngt, men lämna för helvete barnen utanför tills det är ngt seriöst!
    Din vän har tur, som har en vän som vågar säga något. Det borde hon uppskatta ( och fy vilken vidrig kille som tar henne i andra hand, det kan ju inte kännas kul? Fast sen o andra sidan, borde hon ju vetat att det är förbjudet kött)

  11. Tale skriver:

    I totally agree with you on the point of whether to bring home men when the kids are sleeping or not! Not only because of the sex, but also because I don’t think it would be nice for them to wake up to find other people there than when the fell a sleep. Being married I never bring home men for sex, but of course we have friends coming by. But I told everybody to either come before bedtime, or call in front so that I can tell my kids that someone will come by. And nobody ever sleeps over without them knowing. I mean, how would I feel if I wake up in your own house, tired as a rocking-horse walk to the bathroom, just to discover that somebody I hadn’t expected was there? Or worse, a stranger?? I would have killed B for letting him or her in without my notice! Kids deserve to be shown the same respect as grownups!

    But on the point of not taking the garbage out when the kids are home (and then I mean taking out the garbage, not kissing), I’m not so sure I agree. You must of course do what you feel is right. If you don’t feel save doing it, don’t! But I myself do leave now my kids alone for a few minutes while I’m down in the basement with the loundry and so on. That is, I can do it if either StoreBråk is home, or only one of them. I never leave LilleBråk and MiniBråk alone together. I have now also started to let the two oldest out in the garden on their own together, but then I’m never far from the window. There are of course a small risk that something will happen, but I feel they now are big enough to be given some responsibility and freedom. My girls seem to grow tremendously when given trust.
    And I must also confess, that even if I do my very best to give my kids a lot of attention when we are together, I also find the need to let them play on their own for a while and take a dive down in my computer or so on. I just can’t focus solely on them 24-7.

    And now, I was not at all surprised to hear that you have an opinion on most things! I’m not even surprised to hear that you seem to have the same need to bombard people with sms’s if you can’t email or call. We are not that different on those sides, I guess ;-)

  12. Mia skriver:

    Kan bara hålla med dig!! Barnen e viktigast.. jag har inga barn utan bara 2 brorsdöttrar som jag känslomässigt har som mina egna barn. Dom är ofta hos mig och jag tar hand och bryr mig lika mycke som jag vore deras ”extra” mamma..

    Jag ser detta du beskriver från en annhörigs ögon. Min ena bror har en dotter på snart 10år. Hennes mamma har en benägenhet att dra hem nya killar.. Hon har haft ett längre förhållande som varit trassligt..och när de har varit slut mellan varven så har hon dragit hem en ”tröstare” som min brorsdotter träffar.. inte för hon alltid har varit där hemma under natten utan hon kan har kommit hem dagen efter och då har ”tröstaren” varit kvar…
    Min brorsdotter försår inte riktig de där med kvinnor och män.. hon frågar ofta om relationer..och hur man känner när man e kär..osv Tror att hon blir förvirrad av alla killar som ”springer” där hemma…

    Sen blir de inte bättre av att min bror börjat pressentera henne för tjejer som han ser har brytit kontakten med. Han får gärna ha sina knull kontakter om han lixom hans fd fru (brorsdottens mamma) låter dom va utanför min brorsdotterns liv!!! Tills de 100% seriöst!!!
    Jag blir så jäkla förbannad bara jag tänker på de.. låt henne va.. låt henne få va barn och inte blandas in i vuxenvärlden redan!!

  13. Jenni K skriver:

    jag håller verkligen med dig…klart att ens barn kommer först. Det känner jag fast att jag inte själv har några barn.

    Men jag ser hur mina vänner som har barn lever och de flesta där har samma årsikt som du att man tar inte hem killar och har sex med dom när ens barn ligger i rummet sidan om. De tycker att ens barn kan får träffa killen först när man känner att det börjar bli något seriöst. För de känner att det är så mycket mer än en själv i ens liv när man har barn och de måste man tänka på innan man inleder något.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.