Att favorisera

Sedan barnsben får vi lära oss att inte favorisera. Det är tydligen inte snällt. Som förälder ska man inte favorisera ett av sina barn och som fröken ska man inte favorisera ett  av barnen, för det vore ju så orättvist. Åtminstone om man visar det öppet.

Sedan barnsben är det faktiskt det vi gör ändå och det faller oss naturligt. Redan på dagis får vi en favoritfröken och några av barnen blir favorit kompisar. Det följer oss genom skolan med nya fröknar och nya kompisar och även upp i vuxen ålder när vi tycker mer om vissa kollegor, vissa vänner och vissa människor. Om vi inte hade favoriserat hade bigami varit en del av vår vardag.

Jag personligen tycker inte att det är något fel med att favorisera. Jag gör det själv. Jag favoriserar några av mina kollegor, jag tror nästan jag har rangordnat dem i en lista om vem jag tycker mest om vs minst om. Jag favoriserar några av mina vänner och jag favoriserar definitivt några av mina barns fröknar på deras dagis.

Och med just min tur är det just människor som jag har för vana att favoriserar som försvinner. Som fröken på min lillkilles dagis, just den där fröken som jag tycker mest och bäst om, fröken som jag favoriserat – som nu tar tjänstledigt.

Att Laaiti inte har samma favoritfröken som mig är givet, varför skulle han det, den lilla förrädiska ungen – han är motsatsen till mig. Så jag antar att det bara är jag här hemma som tycker detta är något ödersdigert.

Fröken i fråga är den fröken som inger en enormt trygghet, värme och kärlek varje morgon när man lämnar sin son i hennes händer, så pass att hon påverkar mig med hennes kärleksfulla aura. Trots att  min lillkille ändå ska byta avdelning mot hösten och inte hade stannat i hennes vård för all framtid känns det som ett tragiskt, oväntat farväl.

Mina barn favoriserar också. Skillnaden är att de inte lärt sig att göra det i hemlighet. Det kommer när man blir äldre och ser hur sårade människor blir utav att få veta att de inte är favoriter, som om hela vårt självvärde hänger på det. Och jag ser faktiskt ingen anledning att berätta vem som ligger var på min favoritlista iheller. Den listan är min, enkom min.

Jag minns hur min mormor, trots sina år på nacken, inte heller hade lärt sig hur man favoriserar i det tysta. Helt öppet visade hon klart och tydligt att jag INTE var hennes favorit. Det kändes i alla fall så, när mormor en dag delade ut glass till barnbarnen som stod runt omkring henne men hon hoppade över mig mitt under glassutdelningen. ”Mormor, får inte jag glass?” frågade jag den gråhåriga tanten som kallade sig mormor. ”Du är för stor för glass” tyckte min mormor. Det enda jag kunde göra, som faktiskt var en utav de äldsta i den barnaskaran runt mormor den dagen, med mina ca 10 livsår, var att förlika mig med den tanken och titta på när de andra barnen åt glass. Det som fick mig att börja undra varför mormor inte tyckte om mig var när kvällstimmen närmade sig och mormor hämtade en glass, satte sig i sin fåtölj och åt upp den. Jag fick fortfarande ingen glass. Men mormor åt glass. Jag var för stor för att äta glass. Men mormor åt glass..?! Det var ju inte det att jag var för stor för att äta glass (blir man någonsin det?!) utan helt enkelt för att hon itne ville ge mig. Och alldeles öppet, framför alla mina kusiner.
Nej, mormor har inte lärt sig hur man favoriserar i det tysta. Och av händelsen ovanför har jag lärt mig lite av hur vissa människor fungerar och det är hgändelser som det som gört att tankar sätts i rullning och innan man vet ordet av så är man analytisk.

Jag har lärt mig av hennes misstag. Jag favoriserar inte ett av mina barn framför det andra men om jag hade gjort det så hade jag inte gjort dem så illa att de växt upp med en sådan vetskap. Jag älskar mina barn exakt lika mycket, fast på olika sätt och för olika saker.

Du gillar kanske också...

15 svar

  1. Mitt Liv Som Jag skriver:

    Min farmor var liknande… Mina kusiner fick alltid större, finare och dyrare presenter när de kom hem från sina resor. Min äldre kusin fick alltid välja först om det så gällde leksaker, bullar, godis, glass eller vad som…

    Man SKA inte favorisera öppet, gentemot barn. det sätter livslånga ärr i själen och självförtorendet. :I

    Vuxna skall vara mogna nog att kunna ta att man inte är allas favorit.

  2. Ninna skriver:

    tycker det var fint skrivit o att det stämmer så bra *syftar på din allra sista mening i detta inlägget* :)

  3. Anna skriver:

    :P Ja men så är det ju verkligen.. Jag har jobbat på dagis och visst fan tyckte man mer om en del barn än andra.. Men självklart så visade man inte det. *note* Det är ju samma som du säger med vänner. Men där kan det ju också va som med dina barn. Man älskar sina vänner lika mycket men på olika sätt och för olika saker.. Ha en underbar dag…

  4. Jessica skriver:

    Dem äldre verkar ha en annan syn på det hela, min storasyster har alltid varit favoriten och även om dem kanske inte sagt det i raka ord så har dem ju visat det rätt tydligt.
    Tur jag e pappas favorit iaf :)

  5. Alexandra skriver:

    Jag känner igen mig i det där med favoriserandet.
    Min far var likadan.
    Han har 9 barn (varav 6 stycken har växt upp i hans hem).
    2 utav dessa (jag och min syster) har alltid fått sämre/mindre/billigare eller ingenting alls.

    Aldrig att jag skulle kunna göra så mot mina barn, inte en chans i helvete.
    Så ja, någonting lärde man väl sig på det.
    Det som egentligen ska vara en självklarhet.

  6. Jessica skriver:

    Och för att smöra lite så kan jag berätta att du ligger högst på listan ”favoritbloggar” ^)

  7. Kim skriver:

    Jag vet att jag ligger högt upp på din lista över bästa vänner.. Hihi.. :D För jag ligger med som bästa vän under vännerlistan på lunar. *angel*

    Smiska på fingrarna ger jag din mormor O_o Man är ALDRIG för stor för glass.. Jag är slav under rocky road.. *blush*

    Barn ska inte behöva utstå favorisering. Mycket mobbing & skit uppstår utav det i slutändan.
    Men en favvofröken har vi ju alla haft *note*

    Mina barn, lika mycket värda. Dock är var & en olika, vilket är positivt. Kvalitetstid med barnen var för sig visar hur en förälder kan ge barnen det var & en behöver.

  8. sanderka skriver:

    Hej!
    Min farmor favorisera oxå bland oss barnbarn. men när hon låg inför döden efter fått sin dödsdom (cancer) var det bara jag som besökte henne. Hon gick bort 87 men sörjer henne fortfarande ibland.
    Mvh sandra

  9. Sarah skriver:

    *frown* What! Vilken mormor. Fy bubblan.
    Helt oacceptabelt.
    Visserligen har min mormor också gjort skillnad på mig (och mina mammas andra barn) och våra kusiner, men aldrig på DET sättet.
    Konstigt nog känns det som jag har bättre kontakt med min mormor i dag (pratar väl ett par ggr om året) efter berättat något verkligt hemskt, än jag haft innan. Och jag som trodde hon skulle stöta bort mig helt (vilket för den delen då inte gjort mig så mkt vid den tidpunkten)
    Och just den rädslan att inte kunna älska sina barn lika mycket, gör att jag gärna drar mig för en tvåa. Fast jag börjar bli till åren.. (uh, hemskt att tänka på hur gammal man är)

  10. Sandra skriver:

    Fy vilken mormor >:) men jag känner igen det där. Mina föräldrar skildes när jag var 2 och efter något år hade min pappa en ny familj. Mina småsyskons mormor var snäll till en början men sen fick jag inte komma på middag där längre och fick istället sitta där hemma själv när de andra var iväg o gluffsade i sig god mat. -sånt där gör man bara inte mot en 8-9åring *frown*

  11. MansonDust skriver:

    Jag vet mycket väl hur det där är. Släkten på min pappas sida har alltid noga gjort klart med kroppsspråk att jag inte var favoriten, jag var det svarta fåret som kom & hälsade på ibland. Min pappas mormor & morfar pratade ofta om allt som min syster skulle få ärva (pappas dotter med ny fru), aldrig om vad jag skulle få. Nu är det 10 år sen jag hörde av dem. *huh*

  12. Emma skriver:

    Alla har sina favoriter, det går inte att komma undan. Men liksom man ibland får hålla tand för tunga är det ett mycket bra tillfälle att hålla truten när det gäller personer som man ”rangordnat”. >_<
    Jag försöker att inte tänka i sådana banor men det är fasen inte lätt. *blush*

  13. MaddeMad skriver:

    Man är aldrig för stor för glass! O_o
    Jag harr varit med om ungefär samma saker dock med min Farmor. *iih*
    Kommer ihår när jag fyllde 15 år. Alla mina andra kusiner hade fått en femhundring av dom i present när de fyllde 15 år så givetvis var jag förväntansfull. :)
    Jag fick post den dagen av min Farmor & Farfar!
    Ivrigt öppnade jag kuvertet & öppnade Grattiskortet… TOMT!!! :( Där stod Till en stor tjej! Grattis på fördelsedagen önskar Farmor & Farfar! Sååå besviken jag blev! Det bar mig tungt att ringa till dom & tacka för eh….kortet!
    Hon ville prata lite men jag var såååå besviken!
    Sedan dess så förstod jag vart jag hamnade nånstans. Och jag upskattade inte att åka till dom längre. *roll*

    *hart*
    *hart* *hart* *hart* *hart*
    *hart* *hart* *hart*

  14. patruska skriver:

    jag fick inget påskägg i år för att mina föräldrar tycke att jag var för stor. vaddå?man blir väl liksom inte för stor för godis. fast det hör kanske till att jag är så pass stor att jag har flyttat hemifrån. jag antar att jag bara är bortskämd, eller var. hihi

  15. Tale skriver:

    It’s human to have favorites. And to treat people thereafter. But in lots of cases we need to raise above the feelings and treat everybody the same. I do not expect my girls to like all their playmates the same, or to play an equal amount of time with each of them. But I do expect them to invite everybody to play with them now and then and to their birthdayparty. You can chose to have a private relationship with one of your collegues and not another. But a teacher can not differ between his pupils.
    I would also think it would be good if MiniBråk could stop favor the cats food instead of her own… :S

Lämna ett svar till Ninna Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com