ante omnis mea familia

Att leva upp till sin blogg

Dagens fundering.

Hur väl kan man egentligen lära känna någon genom att läsa deras blogg/dagbok?
Det beror nog på bloggen om du frågar mig. En modeblogg avslöjar kanske inte direkt mycket om författaren själv bortsett från att de kanske är jävligt ytliga och fåfänga, om du frågar mig. Eller så är det bara en intresseinriktad blogg.
Men om man nu fokuserar på de personliga bloggarna där författaren berättar om sitt vardagsliv? Jo då kan man nog lära känna dem, men hur mycket är nog upp till författaren själv beroendes på hur mycket de utelämnar och väljer att läsarna ska få ta del utav. Jag har läst en del blogagr där jag känner att jag lär känna de lite bättre. Lite om hur de tänker, hur deras moral och etik ligger placerade och hur de känner om vissa saker. Sen har vi de sedvanliga "svara på hundra frågor" listorna som åker omkring från blogg till blogg. De ger lite basic information om författarna.

Sen har vi min blogg. Hur väl tycker ni att ni känner mig egentligen och vad tar min blogg upp?
Jag skriver om mitt vardagsliv. Mitt jobb och mina barn, som så många andra bloggare. Jag skriver om vilda utekvällar, mina vänner och psykopater till män. Lite då och då skriver jag inlägg om saker jag har tänkt på och brukar lämna mina åsikter.
Sen är det ju plus för läsarna att det ofta är så jävla mycket dramatik i mitt liv så jag oftast har någonting att skriva om. Ungefär som en roman.
Och ni som följer bloggen ni vet att jag är väldigt öppen (på gott och ont) men varför låser jag då vissa inlägg? För att det finns vissa personer som inte mår bra av vissa saker och för att skydda dem låser jag inläggen. Sen för husfridens skull låser jag vissa inlägg. Jag har nått den mognaden jag inte hade när jag var yngre, att man inte muckar onödiga gräl. Jag behöver och vill skriva av mig utan att det ska bli tjafs och bråk om saken därför låser jag vissa inlägg.

Men vi kan ju lätt komma överens om att de flesta utav er känner mig fan så mycket bättre än vad jag känner er. De flesta utav er vet jag inte ens existerar. Jag vet inte hur många som kommer in på mitt jobb som redan vet allt om mig, eller personen bakom mig på bussen som jag aldrig sett förr men som vet vem jag är, vad jag heter och hur gammal jag är. Men det gör mig ingenting. Det sparar tid vid eventuell presentation.

Exempelvis lammköttet Tom. Han vet allt om mig. Jag vet inte ens en bråkdel om honom. Han har nog läst allt jag nånsin publicerat. I alla fall det mesta. Både på lunarstorm, missmaddis.blogg.se och missmaddis.com. Snuskbloggen har han däremot inte tillgång till men min /secrets har han läst såvitt jag vet. Och min självbio. Han finns på min kontaktlista på MSN, han finns i min kontaktlista på min mobil och vi håller daglig kontakt. Han känner mig. Och det kan kännas lite lustigt sådär när man pratar på msn exempelvis för det finns inte mycket jag kan berätta för honom som han inte redan läst. Och om/när vi träffas en dag och sitter på ett fik med en kopp kaffe vad ska vi prata om då? Honom. Han vet ju redan allt om mig. Han säger sig gilla mitt sätt att tänka och resonera efter vad han läst. Och det är nog just det – efter vad han läst.

Internet är internet, jag kan likväl vara någon annan, det är lätt att gömma sig bakom skärmen. Internet och bloggar i synnerhet kan vara förrädiskt och agera som ett dubbelliv för många. Här kan jag vara precis vem jag vill. Jag kan utge mig för att vara den där tuffa tjejen fast jag egentligen är en mesig liten flicka. Jag kan utge mig för att vara snygg genom att lägga upp modifierade och retucherade bilder som inte visar hur jag egentligen ser ut med mina fettvalkar. Jag kan låtsas att jag har ett bra jobb, snälla barn och ett perfekt liv för att gottgöra för det jävla skitliv jag egentligen lever. Elelr tvärtom kanske, jag kan låtsa att jag har ett skitliv bara för att få uppmärksamhet och sympati från andra människor som inte känner mig utan bara utgår från att det de läser är sant.

Men vad vet ni egentligen? Är ni så säkra på att jag är den jag utger mig för att vara här? Tänk om jag inte alls är tjejen ni ser på bilderna, tänk om det är min systerdotter från Übefrikistan och jag egentligen är en medelålders gubbe som snor hennes bilder och låtsas jag är henne?
Tänk om jag inte alls är så öppen IRL utan hycklar om mina åsikter och är en ja-sägare? Tänk om jag inte alls är så tuff som jag framstår?

För sådana bloggare har jag stött på – som inte är sin blogg värd ens. Och vad vet du egentligen.. jag kanske inte lever upp till min blogg heller?

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

22 tankar om “Att leva upp till sin blogg”