Att leva upp till sin blogg

Dagens fundering.

Hur väl kan man egentligen lära känna någon genom att läsa deras blogg/dagbok?
Det beror nog på bloggen om du frågar mig. En modeblogg avslöjar kanske inte direkt mycket om författaren själv bortsett från att de kanske är jävligt ytliga och fåfänga, om du frågar mig. Eller så är det bara en intresseinriktad blogg.
Men om man nu fokuserar på de personliga bloggarna där författaren berättar om sitt vardagsliv? Jo då kan man nog lära känna dem, men hur mycket är nog upp till författaren själv beroendes på hur mycket de utelämnar och väljer att läsarna ska få ta del utav. Jag har läst en del blogagr där jag känner att jag lär känna de lite bättre. Lite om hur de tänker, hur deras moral och etik ligger placerade och hur de känner om vissa saker. Sen har vi de sedvanliga "svara på hundra frågor" listorna som åker omkring från blogg till blogg. De ger lite basic information om författarna.

Sen har vi min blogg. Hur väl tycker ni att ni känner mig egentligen och vad tar min blogg upp?
Jag skriver om mitt vardagsliv. Mitt jobb och mina barn, som så många andra bloggare. Jag skriver om vilda utekvällar, mina vänner och psykopater till män. Lite då och då skriver jag inlägg om saker jag har tänkt på och brukar lämna mina åsikter.
Sen är det ju plus för läsarna att det ofta är så jävla mycket dramatik i mitt liv så jag oftast har någonting att skriva om. Ungefär som en roman.
Och ni som följer bloggen ni vet att jag är väldigt öppen (på gott och ont) men varför låser jag då vissa inlägg? För att det finns vissa personer som inte mår bra av vissa saker och för att skydda dem låser jag inläggen. Sen för husfridens skull låser jag vissa inlägg. Jag har nått den mognaden jag inte hade när jag var yngre, att man inte muckar onödiga gräl. Jag behöver och vill skriva av mig utan att det ska bli tjafs och bråk om saken därför låser jag vissa inlägg.

Men vi kan ju lätt komma överens om att de flesta utav er känner mig fan så mycket bättre än vad jag känner er. De flesta utav er vet jag inte ens existerar. Jag vet inte hur många som kommer in på mitt jobb som redan vet allt om mig, eller personen bakom mig på bussen som jag aldrig sett förr men som vet vem jag är, vad jag heter och hur gammal jag är. Men det gör mig ingenting. Det sparar tid vid eventuell presentation.

Exempelvis lammköttet Tom. Han vet allt om mig. Jag vet inte ens en bråkdel om honom. Han har nog läst allt jag nånsin publicerat. I alla fall det mesta. Både på lunarstorm, missmaddis.blogg.se och missmaddis.com. Snuskbloggen har han däremot inte tillgång till men min /secrets har han läst såvitt jag vet. Och min självbio. Han finns på min kontaktlista på MSN, han finns i min kontaktlista på min mobil och vi håller daglig kontakt. Han känner mig. Och det kan kännas lite lustigt sådär när man pratar på msn exempelvis för det finns inte mycket jag kan berätta för honom som han inte redan läst. Och om/när vi träffas en dag och sitter på ett fik med en kopp kaffe vad ska vi prata om då? Honom. Han vet ju redan allt om mig. Han säger sig gilla mitt sätt att tänka och resonera efter vad han läst. Och det är nog just det – efter vad han läst.

Internet är internet, jag kan likväl vara någon annan, det är lätt att gömma sig bakom skärmen. Internet och bloggar i synnerhet kan vara förrädiskt och agera som ett dubbelliv för många. Här kan jag vara precis vem jag vill. Jag kan utge mig för att vara den där tuffa tjejen fast jag egentligen är en mesig liten flicka. Jag kan utge mig för att vara snygg genom att lägga upp modifierade och retucherade bilder som inte visar hur jag egentligen ser ut med mina fettvalkar. Jag kan låtsas att jag har ett bra jobb, snälla barn och ett perfekt liv för att gottgöra för det jävla skitliv jag egentligen lever. Elelr tvärtom kanske, jag kan låtsa att jag har ett skitliv bara för att få uppmärksamhet och sympati från andra människor som inte känner mig utan bara utgår från att det de läser är sant.

Men vad vet ni egentligen? Är ni så säkra på att jag är den jag utger mig för att vara här? Tänk om jag inte alls är tjejen ni ser på bilderna, tänk om det är min systerdotter från Übefrikistan och jag egentligen är en medelålders gubbe som snor hennes bilder och låtsas jag är henne?
Tänk om jag inte alls är så öppen IRL utan hycklar om mina åsikter och är en ja-sägare? Tänk om jag inte alls är så tuff som jag framstår?

För sådana bloggare har jag stött på – som inte är sin blogg värd ens. Och vad vet du egentligen.. jag kanske inte lever upp till min blogg heller?

Du gillar kanske också...

22 svar

  1. Andie skriver:

    Mycket tänkvärt inlägg måste jag ju säga! Och det var skit bra skrivet! *rock*

  2. Incka skriver:

    Jag vill inte säga att jag känner dig efter att ha läst din blogg, men jag ”känner till” ditt liv, om man kan säga så.. Och om det nu är så det är ;) Jag är iaf ganska godtrogen och tror att du är den du skriver

  3. Anna skriver:

    Jag håller med Incka. Man känner till ditt liv men man känner ju Jag är också godtrogen.. FÖR godtrogen till och med, så ibland får man skylla sig själv. Jag tror ändå att man hade haft en hel del att snacka om efter att ha läst din blogg, Jag tror ju inte du är tjejen som bara vill snacka om dig själv när man träffar dig. *yay* Men tack igen för att du skriver om det du skriver om och att vi får ta del av det *love* *kjerlek*

  4. Martina skriver:

    Håller med övriga som kommenterat inlägget.. Vi vet mycket om dig och ditt vardagsliv men kan inte påstå att vi känner dig helt. Vet inte te.x vad du har för favoritmat, förutom guldnougat *tihi*

    Men inlägget var klart något att fundera på. Jag följer inga andra bloggar förutom din, så något speciellt är det allt med dig. Tror inte att man kan fejka den ärligheten och öpppenheten som din blogg har. Den är för detaljerad.

    Om du vill lära känna oss så får du la skriva frågor du vill ha svar på så får vi spamma din mail och gästbok :P

  5. Hanna / Jasas skriver:

    Jag vill tro (och hoppas?) på att Du är den du utger dig för att vara. Du har ju vänner som du länkar till och som skriver tillbaka, och som sätter ut bilder. Hur hade du hamnat bredvid den vännen om det inte varit du? :P

    Så den gick jag inte på, mohahah. Nej men klart att Du är Du! Jag är jag, inte för att du är inne och läser MIN blogg (som jag faktiskt länkar till här) men jag fortsätter ändå att läsa din. För du ingår i min(a) dagliga blogg-runda här, då jag sitter vid datorn.

    (:

  6. Ninna skriver:

    Även jag håller med övriga som kommenterat detta inlägg.

    Jag önskade jag hade med tid och ork att skriva mycket mer intressanta saker i min blogg egentligen. Men oftast blir det ett gäng foton för det går snabbast.. :(
    Fast bättra mig det ska jag definitivt göra, då hade min blogg garanterat varit mycket mer intressant och läsa med *blush*

  7. Jessica skriver:

    Vad jag vet läser du inte min blogg, ingen kommentar från dig än där iaf. Och du kanske skulle bli lite besviken för där står inte alls ens hälften så intressanta saker som i din och man lär inte känna mig på samma vis.

    Att du inte skulle utge dig vara den du är tror jag inte mycket på, så pass ”känd” du är så tror jag nog nån reagerat annars

  8. Caroline skriver:

    Svår fråga, men som någon skrev så känner man till ditt liv liksom…och jaa jag vet ju att du är du eftersom att jag träffat dig i verkligheten=) :)

  9. patruska skriver:

    jaf vet iaf att du är lika snygg iRL som på nätet

  10. *cheer* Kunde inte ha sagt det bättre själv

  11. Sarah skriver:

    Du är din blogg, så är det bara.
    Du är så rättfram och ärlig, döljer inte så mycket av din vardag, och delar frikostigt ut saker om dig själv som inte ens jag skulle skriva om ( jag har börjat bli lite mesigare på vad jag skriver)
    Jag är ganska säker på att du inte är någon av dom
    som hittar på om ett spännande liv när de egentligen inte har det, det är därför jag älskar din blogg så jävla mycket!!
    Och för den delen, du till o med hemsöker mig i mina drömmar (nu på min ”nattasömn” som är mitt på dan)
    Helt sjukt!
    Du är helt enkelt beroendeframkallande. *hart*

  12. Hanna / Jasas skriver:

    Haha, där fick jag så jag teg *blush*

  13. Suss skriver:

    Humm är du din blogg? Näe inte ett dugg, du är Madde och Madde gillar att skriva.
    Madde kan slänga sig med orden och måla upp bilder för den som läser vilket får hennes vardag att verka vara så mycket mer.
    Men är den det? Näe jag tror inte det. Att baka bullar med sina barn kan i en människas ögon vara jobbigt, trist och ett nödvändigt ont men att göra det med glädje och ett leende gör det hela så mycket bättre!
    Du bestämde dig för att få ett BRA liv och det ser du till att ha, varken mer eller mindre.
    Så nej du är inte din blogg, din blogg är bara en sida som du väljer att visa upp. Det är du som kontrollerar allting och kan genom dina ord få människor att tycka saker om dig eller om andra.
    Du har ständig kontroll och kan alltig korrigera, riktigt så enkelt är det inte IRL.

    Do I make sense??

  14. Kim skriver:

    Jag känner dig IRL & din blogg lever verkligen upp till det.. Men vad vet jag? *haha* Min lilla tysta blyga osäkra & fula nickedocka.. *love* *hart* *rock* Tadaaammmmmm..

  15. Milippa skriver:

    Din blogg är som en fortgående saga med ups and downs så som det är i livet. Jag kan känna igen mig i det du skriver och det tror jag de flesta av dina läsare kan på olika sätt. Är så trööött på alla likgiltiga tramsbloggar. Den här är äkta. :)

  16. Raur skriver:

    Jag tror att bloggen kan vara ett utmärkt verktyg till att peppa sig själv att komma vidare i sin person. Om man i sin blogg utger sig för att vara den person man allra heslt vill vara, kanske det blir lättare att göra verklighet av de förändringar som krävs för att detta ska bli verklighet.

    Jag tror också att osäkerheten i vad som skrivs som är sant eller ej, vem som sitter där och skriver eller ej, är en del av passionen med bloggar. Vem som helst kan bli vem de själva vill. De bestämmer ju själva hur de väljer att visa upp sig som person och bestämmer då också till viss del hur andra ska uppfatta en som person.

  17. lotta skriver:

    Tur att vi som e dina vänner vet sanningen om dig.. Att du är en tyst mus som inte säger bu eller bä utan sprit i kroppen.. Men vi älskar dig ändå fast du ljuger dig blå i din blogg om allt och alla… Haha.. Nej du min vän. Du lever upp till din blogg med råga. Men DU är inte din blogg. Men du e du och det e ju det vi älskar. *hart* *love*

  18. Hanna / Jasas skriver:

    Men vad f——-n. Tionde gången som jag går in här idag, utan någon fullträff alls (som i nytt / nya inlägg). Du Är Saknad! Men grattis till att ha ett liv utanför internet, tiho!

    *rock*

  19. Emma skriver:

    Ett mycket tänkvärt inlägg och det ger nog dem flesta läsare en liten funderare.

    Hoppas allting är bra med dig! *rock*

  20. Karin skriver:

    Bra skrivet inlägg och helt sant. Man kan aldrig veta om något man läser i en blogg är sant eller inte om man inte känner personen personligen. Men sant eller inte så är din blogg bra och rolig att läsa! Så om du nu är en gammal gubbe som lånar sin systerdotters bilder så har du jäkligt bra fantasi i alla fall! Ha dé

  21. Maria Malmgren skriver:

    jaaa verklgien tänkvärda ord.. jag måste ändå säga att jag tycker du verkligen lever upp till din blogg.. som vi pratade om sist.. så får jag stryka katten lite medhårs ett tag MOGEN som jag är….. sen får det bli andra bullar …eller vad säger du..? kanelbullar?..

    kramar Maria med William

  22. Therese Anerland skriver:

    Känner dig? Hmm nej egentligen inte.
    Men vi får ju ta del av ditt liv, din vardag, dina tankar mm.
    På det sättet kan vi känna dig, genom dina ord.
    *love*

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com