ante omnis mea familia

Att marknadsföra en slampa

Sen har vi alla dessa tjejer som ibland gnäller om hur männen objektifierar dem och ser dem som en bit kött. Hur de säljes på köttmarknaden till högst bjudande för att påsatta och översatta innan de är helt förbrukade. Jag vet det låter grovt men försök se min poäng i det hela.

Vi har dessa tjejer som lipar över att de inte träffar killar som vill bygga något förhållande med dem utan som bara vill en sak – att knulla. Och jag vet tjejer som inte förstår varför de har den ”oturen”. Men först får man se till sig själv. Hur har man egentligen marknadsfört sig? För om dessa tjejer är samma skanks som står på nattklubben och ålar sig, är utmanande med sina pushups och stayins så kan man undra vad de kan förvänta sig att få på napp? Knappast en ungkarl som längtar efter familjeliv med villa och volvo, när det enda han ser är all boobs and ass. Hon marknadsför sig knappst som en framtida potentiell husmor med matlagnings skills.

Och när tjejer ska vara så seduktiva för att lyckas få en kille intresserad får hon faktiskt ta konsekvenserna och nästan förvänta sig utgången. Hon får nästan gå med på att bli objektifierad för att det va ju så hon sålde sig. Och så har även jag sålt mig till vissa män.

Men det jag inte kan förstå är när man blir objektifierd av en man som man sålt någonting annat tilll. Någonting som inte började om att handla om sexualitet alls. Inte från min sida sett ia alla fall …. Jo jag har någonting/någon speciell i åtanke. Denna killen i fråga är en kille som jag inte marknadsförde mig på sexuellt. Jag tog inte på mig någon pushup eller stayin, jag hade varken löshår eller lösfransar, kort kort eller ”seductive no1” de luxe. Inte ett dugg. Jag såg ut som jag så ofta annars gör med mina alla smycken, piecings, sotade ögon och med min muskolja. Men det gick ba den gången. Tiden därpå gick bra. Och om jag ser på hur det ser ut idag känns det plötdsligt annorlunda. Någonstans på vägen blev jag ”sexualiserad” och ja, jag känner mig inte bara objektifierad utan även billig. För han har tycks glömma det som jag trodde han visste – att jag är någonting annat, någonting mer.

Jag har inga problem med att killar behandlar mig som en slampa – under förutsättning att det fakiskt var så som JAG markandsförde mig själv. Då får jag nog fan ta och skylla mig själv (ger man sig in i leken får man leken tåla).  Och jag kan ta det – för då har jag åtminstone satt reglerna själv.

Men om jag absolut inte gett den minsta hint om den typen av marknadsföring så vet jag inte hur jag ska reagera. Oftast blir jag äcklad och känner mig billig. Och det är skillnad på att känna sig som en slampa och känna sig billig. Vissa män har en tendens att få mig att känna som on jag är värd ingenting. Som om jag bara är ett knull.

Och ja jag vet att det kan vara motsägelsefullt för att det är ju så jag ser många män själv. Men det är skilnnad på att sitta i denna sitsen och i den mittemot, inte sant.
Hur ofta hör man män klaga och gnälla efter en natt med en kvinna om hur de känner sig ”utnyttjade” och som ett ”köttstycke”..?

Jag är trött som fan nu. Mest trött på killar just nu. Igen.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 tankar om “Att marknadsföra en slampa”

%d bloggare gillar detta: