Att mista nån man älskar..

För några månader sedan ringde en utav mina närmsta vänner, J. Hon lät ganska normal på rösten i början av vårt samtal sen helt plötsligt brast hon ut i tårar. Hon berättade att hennes mamma var sjuk och låg på sjukhus. Läget var väldigt allvarligt. Hennes mamma hade fått åka ambulans akut till sjukhus där det konstanterades att hon hade hjärnhinneinflammation och läget var långt ifrån stabilt. Min vän var i upplösningstillstånd – tänk om hon miste sin mamma?
Hennes mammas tillstånd blev värre på väldigt kort tid och innan vi visste ordet av så blev hon opererad och en bit av skallbenet togs bort för att lätta på trycket hon hade i hjärnan och så fick hon leva de närmsta månaderna, utan den biten av skallbenet.
Jag försökte ställa upp för min vän så mycket jag kunde. Vi pratade i telefon dagligen och jag hade goda aningar om mammans tillstånd. ”Everything’s gonna be alright” kunde jag säga. Hennes mamma överlevde och skallbenet har opererats tilbaka. Hennes mamma mår mycket bättre nu.

För några dagar sedan ringde en annan av mina närmsta vänner, K. Hon lät ganska normal på rösten i början av vårt samtal sen helt plötsligt brast hon ut i tårar. Hon berättade att hennes mamma var sjuk och låg på sjukhus. Läget var väldigt allvarligt. Mycket allvarligt. Hennes mamma har cancer och kommer inte överleva. Hon har cancer i levern, cancer i hjärnan och cancer i bägge lungor. Hon har även vätska runt hjärtat. Hon kommer att dö. Läkarna har sagt det och de vet alla om det och det enda läkarna kan göra är att se till att min väns mamma har det så bra som möjligt den sista tiden och ge henne smärtstillande. Och vad säger man som vän som vill stötta? ”Everything’s gonna be alright”? Nej. Det kommer inte bli okay. ”Tänk positivt”? Hennes mamma håller på att dö, hur tänker man positivt?

Det finns inte mycket man kan säga. Det enda man kan göra är att krama henne. Jag finner inga ord helt enkelt. Men min vän J har en annan form av stöd och förståelse att ge min vän K än vad jag har att erbjuda. Hon har ju suttit i mer liknande sits. Jag kan inte relatera överhuvudtaget. Jag vet inte, helt enkelt.

Och det är nu jag är tacksam att jag, förra året, presenterade de för varandra. Jag hade en sådan enorm känsla utav att dessa två kvinnor kan ha nytta av varandra. Jag ville att de skulle bli vänner. Se så rätt jag hade. Det låter som om jag tar åt mig äran och att det är tack vare mig men det är inte så jag menar. Jag är bara tacksam.

För alla dessa ord jag inte finner kan min vän finna. Detta stödet som min vän K behöver kan J ge bättre än vad jag kan. För vad fan säger man…. Jag ställer naturligtvis upp för mina vänner, i vått och torrt och gör allt jag kan men ibland är vissa människor bättre att luta sig på än andra. K vet var jag finns men jag tror att hon behöver J mer än vad hon behöver mig nu.

Lämna ett svar till Ninna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 tankar om “Att mista nån man älskar..”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com