Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

17 tankar om “Skyddad: Att tappa fotfäste

  • Micha

    Ja fy…alltid hemskt och svårt me en sån stor förändring..när man lärt sig att tex leva me en person och få dagen till att gå runt och sedan så försvinner en del..lite kaos blir de ju…men å andra sidan…du har ju fått en hel del annat ut av de…du e stark och detta klarar du !

  • PhoenixAngel

    Jag känner igen känslan, den återkom länge, länge men även den försvinner. Kanske är det bara hjärnans sätt att checka av allt som händer runtomkring och liksom komma i fas igen.

  • Tale

    Although I don’t think I really can fully understand what you are feeling in those moments, I have no problem understanding that it’s unpleasant to loose your grip like that, even if it’s just for a short moment. I think you, like me, has a great need of feeling you are in control over yourself. And losing that control is both a little scary and annoying.

    I’ve heard this described once before – then it was a reaction to a close one dieing. And even if your ex is not dead, the situation is much of the same. You lost him – suddenly. You also lost the life you thought you were going to have together with him. And you are of course also affected by your boys loss of a father.
    So I would guess that what you are feeling is a part of a grief-process. Sorry to say, but they say those processes can take years. It can get better for a while, but then come back again. But even if you find it unpleasant, try to find some comfort in knowing that it’s healthy to go to the process. The reaction needs to be gone through, I think.

  • Louise

    Sånt kan sitta i länge.. Själva tanken att bli lämnad.. De e inget man bara borstar av sig.. Man kan ju tro att de är över.. Men utan anledning dyker det då upp en sån tanke.. Jag tror att det har att göra med besvikelse.. Eller att han svek dig så som han gjorde.. Och sånt kommer man inte över bara sådär.. Det tar sin tid att komma över sånt.. + att han har svikit barnen..
    Men låt inte honom förstöra för dig! Du e stark och klarar dig igenom allt! Jag tror på dig! <3

  • Mia

    Jag känner precis igen dessa känslor.. Jag har en ätstörning som jag har fått behandling för och som jag ständigt måste jobba med..jag äter för att dämpa känslor..så undertiden jag gick behandlingen så börja jag känna känslor…känslor som jag brukar ”äta” bort.. å då under denna tid så börja jag uppleva starka känslor från förr, precis som du beskriver. Å den otäcka känslan kunde vara i flera dagar.. Jag tror de har med bearbetningen att göra.. man har kommit över de mentalt men känslomässigt så hänger fortfarande rester kvar.. När jag har de känslorna så brukar jag tänka att de e bättre att känna dessa känslor än att inte känna känslor alls, för då hade jag lika gärna kunna vara död.

  • MansonDust

    Jag vet hur du menar. Mitt ex misshandlade mig & var elak på flera andra sätt. Han gjorde slut för typ 75:e ggn & jag träffade då min sambo rätt snart. Då ville han såklart ha mig tillbaks, MEN jag sa nej, fast det värkte i mig. Och jag gick vidare i mitt liv. Han är nu t.o.m. död ! Men jag kan fortfarande känna sådär som du gör. Jag fattar inte varför jag gör det heller, för han var ett svin & jag skulle inte vilja ha han tillbaks om han levde. Kanske är det hjärnan som bearbetar en bit i taget ? Jag vet inte. Allt jag vet är att det tydligen är fullt normalt. :)

  • Maria Malmgren

    jag skall inte säga att jag vet.. men jag tror det kan ha att göra med att du och W fick barn ihop.. du blir ständigt påmind om han i era barn.. han finns där hela tiden även om du kastat och raderat allt matriellt ur ditt liv.. så hade du en gång suttit där med lilla P & L .. små i era armar och drömt om framtiden.. ni skulle dela deras framtid tillsammans och när du nu får vara ensam om att ta hand om prinsarna .. så tror jag du känner tomrummet av att dela pojkarnas olika framsteg med någon.. deras far ex. detta är bara en teori jag har .. men det kan juh stämma..;)

    Många VARMA kramar gumman.. det kanske inte tar 16 mån eller 2 år .. men en dag kommer nog inte besvikelsen kännas så mkt… tiden läker alla sår säger dem..

    Kramar Maria

  • Sarah

    När man skaffat barn med någon,
    tror jag man alltid kommer sakna
    den andre oavsett vad han/hon gjort.(på något konstigt vis)
    Man har ju skapat ett (två)liv tillsammans, det går ju inte att ta bort, och dina pojkar är ju också hans. Jag tror man alltid kommer påminnas och sakna, det man trodde man skulle få, men inte fick. Du får nog lära dig leva med saknaden som ploppar upp då och då och fortsätta göra allt precis så bra som du gör.
    För du gör ett alldeles utmärkt jobb tycker jag (utifrån det jag läser) så fortsätt med det :-)

  • Martina

    Jag tror att det är rätt vanligt att man känner såhär. Att det tar så länge för dig kan ju bero på alla problem som varit efter, ni har barn ihop och av det du har berättat så kändes det som om tiden ni hade tillsamans var väldigt intensiv.

    Hoppas allt löser sig till det bästa för dig.

  • Anna

    Ja det är verkligen inte lätt att bli lämnad sen spelar det nog ingen roll hur man har blivit behandlad av den personen.. Jag tror nog att du kanske kommer ha den där känslan i kroppen tills du hittar någon annan…

  • Sabbe

    just det att det blev ett sånt snabbt avslut, man bryter upp det liv man levde och ska skaffa sig nya rutiner, egna rutiner, man anpassar livet till hur man själv tycker att det känns bäst för en. Du har ju gjort enorma framsteg på bara kort tid 16mån är ju faktiskt inte så jättelänge för en sån förändring ändå. Kanske just för att allt gick så fort att hjärnan,kroppen, själen vad det nu kan göra behöver göra en check på allt. Hmm jag vet inte känns som jag mest fick in sladdriga ord här nu och ingen kommer förstå hur jag menar.:P

  • Marie

    Hmm. Känner igen det där, men det var ett dödsfall istället. Samma sak och samma känsla och jobbigt. Varför det är så är himla svårt. Kanske har du inte helt gått vidare trots att du tror det? Och du blir trots allt ständigt påmind genom dina fina grabbar, det gör det kanske ännu svårare. De framstegen du gjorde var på kort tid, nu kanske hjärnan och hjärtat tillsammans måste förstå hur det ska vara… Svårt det där alltså.

  • Sandra

    Tror alltid den kommer finnas. Pga att man fått barn tillsammans, men även om man upplevt och delat mycket. Och allt kan göra en påmind med, som musik eller dofter.

  • patruska

    har man någongång blivet sårad så sitter det i ett stort ärr i själen. jag kan tänka mig att den känslan kanske sitter kvar väldigt länge. jag kan känna igen den känslan delvis men då handlar det mer om saker som jag har gjort och har ångest över.tackar för försatt förtroende

  • oolenoreoo

    Jomen, sådär kan jag också känna ibland. Och det gäller både ett och två ex bakåt. Inte för att jag alls vill ha tillbaka någon av dem, jag är helt genomnöjd med mitt nuvarande liv. Men visst ruckas välden lite ibland sådär. Tror inte det är ovanligt att ha det så, men vad vet jag? De gamla förhållandena tog slut för 4 resp 5 år sedan. Vet inte om det är ”samma” vi känner, men det är iaf snarlikt. Tror man bara får förlika sig även med att det händer sådant ibland…

  • MaddeMad

    mmm jag känner igen den känslan…
    Den kommer helt apropå & håller i sig väldigt länge…
    Men d e vanligt Maddi & det är inte alls konstigt, ni har levt ett liv tills & delat mkt ihop både på gott & ont. Men både du & jag vet att det du upplever med er seperation är mycket liten…
    Du drömmer inte om honom & avskyr dig själv för val du har gjort iaf….
    Du har sen 1:a dagen prioriterat dig & dina barn. OCH du har inte blundat för din kärlek & saknad till honom.
    Så länge du är ärlig gentemot dig själv så är du sann mot din själ :)

  • MaddeMad

    Måste även tillägga att du har ändå trott på era löften till varandra. När ni satt där i mörkret med levande ljus runt omkring er. Ni tittade varandra i ögonen så att era själar möttes & lovade varandra saker som du INTE har brytit.
    Det är han som har gjort det!
    Nu kan man undra sig hur han mår idag. ….