Att återgå till det normala


Idag är det fredag och innan jag själv vet ordet av är det söndag, för så fort går det. Veckan som snabbt passerat har inte levererat det jag hade förväntat mig men man kan inget annat göra än att tacka och ta emot. Jag skulle ha jobbat 4 dagar denna veckan men med Laaitis och min resa till sjukhus blev det bara en dag jag kunde jobba. En dag har jag kvar och den tar jag på söndag. 2 av 4 är bättre än inget intalar jag mig  själv. Nu när den värsta “faran” är över och mina bägge barn befinner sig på återhämtningens stig, kan jag slappna av tillräckligt för att kunna jobba igen. Min mamma har försäkrat mig att hon klarar av dessa två halvkrassliga barnen och tar hand om dem så att jag kan jobba. Så ikväll, först och främst, är det konserten med Eagles jag ska befinna mig på och stå vakt. 

Barnen känns inte sjuka. Mina barn gör sällan det. Jag är tacksam att jag inte har sjukgnälliga barn, man slipper mycket tjat, gråt och gnäll. De ger ljud ifrån sig när det är riktigt illa, Phini mer än Laaiti förvisso. Laaiti är en tuff jävel. Han har fortfarande ont i sitt ben även om han säger att han inte känner av det men hans hälta försäger honom. Han är likförbannat överjävlig och rastlös efter dessa sista dagarna och bråkig och allmänt störig. Phini är smått tetig och mer gnällig. Det är faktiskt för dagis skull han får vara hemma idag, för han är full av energi och verkar allmänt må bra. Jag hade kunnat hoppa på Lottas förslag om att det var en orolighets-kräk, om det inte vore för att han faktiskt såg och kändes mer fysiskt sjuk igårkväll.

Så bankärendet jag hade planerat för 2 dagar sedan får ta plats idag. Lillebror får åka vagn vare sig han vill eller ej, för det där benet måste vila så att han blir bra och livet kan återgå till det normala.

Men vad är egentligen normalt..

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.