Bakom en kräftas skal.

Och jag har märkt, genom åren, hur det egentligen ligger till. Hur jag fungerar och hur mina närmaste vänner också fungerar – det vill säga, hur de har lärt känna mig. Och hur de “hanterar” mig.

Det är inget ovanligt att jag hamnar i sådana här “svackor” – det är inte ovanligt eftersom jag uppenbarligen lever ett sådant liv att jag har en tendens att drabbas av olika trauman eller dramatiska händelser i mitt liv. Mitt liv är som så. Har alltid varit. Så är det väl för de flesta, men jag vill väl tycka att min väg har kantats desto mer än de flesta andras.

Och när jag mår dåligt – så drar jag mig undan. Jag gömmer mig bakom mitt stjärntecken kräftans skal. Jag vill vara ensam. Klura. Komma på vad som faktiskt felar och därefter lösa. Jag behöver det lugnet när jag mår som sämst.
Mina närmaste vänner kan jag säga och visa min tillfälliga apati åt.
”Jag vill inte umgås just nu”
”Jag vill inte prata just nu”
Och trots att jag säger så rakt ut så försöker de i alla fall och det beundrar jag och uppskattar jag. För det kommer en dag när jag säger “Ja”. När jag är klar med mitt eget självömkande och klar med mina funderingar och när jag har rett ut min egen nystan av ren misär.
De håller kvar – de håller vid.

Bland andra Björn, Emma, Lotta.. de fortsätter att höra av sig, fråga hur jag mår, skicka kärlek och tankar, stöd och värme. Trots att de vet att jag är osocial. Trots att jag inte “vill” umgås just nu. De verkar skita högaktningsfullt i mina “Låt mig vara” och det är just därför som dessa betyder så ofantligt mycket för mig. De har hängt med länge – de känner mig. I’ll come around. Det är så vi håller kärleken vid liv. De finns där – oavsett om jag vill eller inte. De låter mig inte glömma deras stöd eller kärlek – vare sig jag vill eller inte. Envetna jävlar. Men såhär har de lyckats behålla mig, år efter år. Just därför är det dem som jag kan helt öppna mig åt. Det finns inget “för deras vinnings skull”. Det finns däremot “i vått och torrt”.

Ungefär som detta bloggande. År efter år.. Min alldeles egna ventil. Min egen lilla kräkhörna. Så jävla bra att ha..

Och jag tänker dela med mig av något som jag alltid funnit både rogivande och mäktigt. Jag ÄLSKAR 2:43 in i videon.. Åh!
Något av det bästa någonsin skapats.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Den där Mona skriver:

    Detsamma gäller ju dig också, vänskap är inte bara åt ett håll. Om man själv är låg får man acceptera att inte hela värdlen springer efter en, de kanske också är låga?
    Bara en tanke för det har verkat på sistone som att bara de som hela tiden är på eller är snälla och ger saker eller lånar ut pengar osv är dina riktiga vänner.

    • admin skriver:

      Vad trist att du upplever det så. Så ser inte jag det.
      Men däremot vill jag självklart belysa, uppskatta och visa tacksamhet för de som ställer upp för mig på olika sätt.

Lämna ett svar till admin Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com