Barnens RÄTT att få veta sanningen

Gomorron! Familjen Ekenstéen är vaken och numera något utspridd. En pojk på skola och den andre på dagis medan den tredje stökar upp.
Idag är jag ledig från jobb och ska ta den planerade och efterlängtade fikan med tant Lotta. Arlöv, here we come!

Ikväll är det föräldramöte på skolan men nånstans däremellan ska jag hinna fortsätta projektet jag påbörjat hemma med utrensning och organisering. Flera års plock ska organiseras och läggas rätt. Mina grejor och grejor barnen ska få när de är stora nog. Jag är ju kräfta och sentimental av mig så det är mycket sparat till de små. inte bara babyböckerna utan fotoalbum och annat. Pojkarna har en mapp med allt pappersarbete sparat som rör dem. Allt från registreringsbevis om deras namn från Skatteverket, deras ID brickor och allt från advokater, tingsrätten och mail deras pappa skickade till mig.
Jag har aldrig och kommer aldrig tala illa om deras far till/framför dem. Däremot ska de få denna mappen när de är stora nog att kunna bilda en egen uppfattning till frågorna ”Hur var min pappa? Var han öm och kärleksfull eller arg och våldsam? Var hans ord av omtanke eller var han bitter?”
Så många små kärlekslappar jag fick av honom är kvar men även de äckliga mallen med.
Han må va död, men sanningen är beständig och det förtjänar mina barn.
De har en blå plastmapp med detta sparat. Bongotrumman som var hans, hans tophat och gitarrhuvudet från sin avlidna farbror som Phini bär namn utav.
Och Kaeli ska få en röd plastmapp med papper från Skatteverket med sitt reg, hennes ID bricka när den kommer, och armbanden från sjukhuset när hon föddes är sparat. Och brev från advokat och papper från Familjerätten och mail och kommentarer från hennes pappa finna utskrivna och sparade till henne att få när hon är stor nog att kunna bilda en egen uppfattning till frågan ”hur är min pappa?”
En bild säger mer än tusen ord. Bilder har vi. Kaeli har ett egen album med bara bilder av sin pappa hon ska få en dag. Med sin mapp med alla tillhörande ord med. För hon förtjänar också att få veta sanningen. Hans sanning (den han bemödat sig delge) OCH min. Min databas är sparad, varenda inlägg jag skrivit och varenda kommentar publicerad. Alla inlägg som handlar om hennes pappa kommer skrivas ut och läggas i mappen. Pojkarnas pappa fick ju en alldeles egen blogg, /secrets/ som ni vet.

Ungefär som att ge verktyg till en grottman och själv låta honom komma underfund med vad man ska göra med det.

”Detta är sanningen, mitt barn. Allt som sades och allt som gjordes. Bilda dig din alldeles egna uppfattning och gör vad du än vill med det, jag står bakom dig oavsett dina beslut, som jag alltid har gjort stöttar jag dig och älskar dig”

Och oavsett allt det där något teoretiska så kommer barnen växa upp med alla minnen de får av mig, med mig. Vem var det som tog hand om dem? Vem laga middag om kvällarna och köpte kläder? Vem hjälpte mig med läxan och ordnade alla mina kalas? Mamma. Alltid mamma.

Och om de frågar om sin pappa så är vi något platoniska och sakliga i frågan Med pojkarna blev det så bra att det blev en känslomässig distans till sin frånvarande far eftersom vi kallade honom vid namn. När vi pratar om honom hemma är det inte ”pappa” utan Wayne. Och DET underlättade känslan av en förlust när han tog livet av sig.
Samma sak med Kaeli. För att skona hennes spröda känslor är det inte ”pappa” utan vi kallar även honom vid hans namn. Även om det är väldigt sällan Det kommer på tal hemma hos oss. Hon undrar ju inget nu, hon känner bara till detta liv hon lever med oss oh de hon lever med. Frågorna kommer såklart mest från mina söner.
Titlar som mamma, pappa, mormor och morfar etc har en innebörd och känslomässiga band. När man istället använder namn klipper man lite känslor och får en annan distans.

Kontentan av det hela – det är så jävla sant som det är sagt ”everything you say or do WILL be used against you”
Förr eller senare, på ett eller ett annat sätt. Då måste man kunna stå upp för det man sagt.
Och det var något Wayne lärde mig faktiskt. Man ska alltid ha bevis…
Lämna INGET till slumpen.

Du gillar kanske också...

7 svar

  1. mariamalmgren skriver:

    så rätt. maddis. jag har gjort likadant, faast jag är lejon:) jag sparar allt. men min mamma var kräfta och jag tror hon smittade av sig lite. skulle varit jungfru. men jag sparar ALLT. om du missat så har min syster gjort en dokumentär om William och hans handikapp. http://www.youtube.com/watch?v=HN4PxeJJd3k , jag tycker själv den är jätte fint gjort. massa kramar till dig och familjen <3

  2. Jessica skriver:

    Jag vet inte om man vill kalla det en person säger i vrede, sorg, desperation eller liknande för den totala sanningen. Den totala sanningen just nu är att M ger upp för att Staffanstorp kommun inte kunde göra sitt jobb och finna en person. Och det tycker jag är sorgligt. Som jag skrev i förra inlägget så verkar han väldigt omogen och visst manipulerande men ett bevakat umgänge tycker jag absolut vore på sin plats.
    Du vet mycket väl om att hon säkert kommer tycka sin pappa är en idiot efter att ha läst hans mail eller kommentarer. Men det är trots allt inte hela sanningen för han känenr inte henne. hade han fått chansen så hade han kanske älskat henne lika högt som du gör.
    Jag hade inte valt att visa allt, kan inte på något vis se hur det skulle vara bra. Men alla är vi olika.

    En sak e säkert, du har 3 väldigt fina barn :)

  3. Sarah skriver:

    Jag önskar jag ens var liite av en sparare, ist kastar jag det mesta. Dock inte id brickan. Eller gravtestet.
    Men alla dessa teckningar..*suckar* Hon har ritat över 800 bilder sen i julas, jag har nog kastat de flesta. Sorgligt men sant, men vart ska man förvara allt?

    • Andie skriver:

      Du säger att din dotter ritar mycket, ett förslag för att samla allt är antingen att scanna in dem som filer i datorn eller ha i system att spara en teckning i veckan/månaden eller något i den stilen. Och fota ofta när hon sitter och ritar, för då vet hon ju när hon blir större att det var det hon gjorde ofta även om inte allt finns kvar.

  4. Malin skriver:

    hej
    görs id brickor?? vart får du den ifrån?
    jag fick veta när min dotter föddes för snart 3mån sen att sånt inte görs längre……

  5. mimmi skriver:

    Duktig flicka! Du är så klok så! Allt samlat till barnen kommer att tala för sig själv. Dina barn har en kärleksfull och omtänksam mamma som gör allt för dem. Dina barn kan skratta sig lyckliga över att ha dig som mamma! Tro aldrig något annat!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com