Barnkalas på Skattkammarön

Hipp Hipp Hurrah!
Då var årets sista kalas överstökat. I alla fall i min familj.

I morse övertalade jag Phini att klippa bort mohawken som han envisats med att ha och den har börjat se illa ut på sistone. Kanske mest för att den aldrig fixas till. Och jag var trött på den, om jag ska vara ärlig. Och Phini är inte den som skiter i vilket, han är noga med hur han ser ut och han ville faktiskt behålla den. Men jag kan ha en utomordentlig övertalningsförmåga.
Jag har en jultomte-lista här hemma. Överst på listan läser man rubriken “Till Jultomten” och denna lista är uppdelad i två kolumner med två rader. Ena sidan är Phini’s och där har han två kolumner – en med en blixt och en med ett hjärta. För varje elak/dum/dålig sak ha gör skriver vi upp där vid blixten och undertill har vi en kolumn med ett hjärta där vi skriver upp vilka snälla/bra saker man gjort. På högra delen har Laaiti likadana kolumner. Så sett vet vi om de varit snälla eller inte, och det är inget de kan argumentera emot när det blir så konkret för dem.  Och jag sa att för varje dum sak man gör eller säger, till exempel slår sin bror, så tar tomten och behåller en julklapp. Jag vill kalla detta ett inspirations-system. Phini var snabb med att plocka hjärtpoäng samma kväll som listan infördes. “Mamma, jag bäddade Laaiti’s säng, kan du skriva det på min hjärta-lista!?”. Idag plockade han ännu ett genom att gå med på att klippa håret och göra det utan dramatik. Jag vet, jag är beräknande. Haha. Så jag använder hela tomtegrejen och hotar mina barn i december. Synd att gubben bara kommer en gång om året. Efter jul får jag hota med påskharen och göra en kyckling-lista eller nått.

barnen 026 (Small)Så med nytrimmad frilla hämtade vi upp Kevin och blev körda in till Lund och Skattkammarön av Kevins mormor. Vi var 40 minuter tidiga. Barnen började anlända just i god tid. Jag bjöd 23 barn men det var inte alla barns föräldrar som unnade mig ett samtal för att berätta om de kunde komma eller ej. Jag delade ut inbjudningarna i väldigt god tid och bett om svar senast den 30/11. Några föräldrar tackade ja på dagis när vi möttes i kapprum och de trogna kalasföräldrarna som jag träffat på Skattkammaröns kalas förr behagade faktiskt att ringa mig och tacka ja. En av dem ringde och tackade nej och det uppskattade jag, att kunna veta hur många som kommer, särskilt som Skattkammarön ville veta exakt antal barn. Vissa föräldrar (som jag till och med stötte på igår och påminde om kalaset) hade tackat ja men dök inte upp. De hörde inte ens av sig. Så rummet vi fick utdelat på Skattkammarön var dukad för 20 barn men det var inte 20 barn som kom. Men jag fick erfara att jag fick betala 125:- st för varje barn som uteblev också. Det kändes lite surt (för mig).
Vi gratuerar! Och ur en kalasmammas synvinkel var det faktiskt lite fattigt, hur hela deras idé om kalas var uppbyggt.. Jag kände inte att personalen var engagerade för fem ören. Jag samlade ihop barnen och vi gick in i rummet. Vi sjöng för Phini och alla barnen tog initiativet att ställa sig upp på bänkarna och sjunga för honom och det uppskattade jag lika mycket som Phini. Phini brjade öppna sina presenter och en av personalen kom in med en tallrik med korv & bröd. En var per barn. Barnen åt, Phini öppnade presenter. En av ersonalen tittade in oh undrade om vi var klara för glassen. Inom kort kom hon in med en tallrik med pinnglass. En var per barn. Barnen åt glass och Phini skyndade sig med sin korv. Just innan vi var klara kom samma tjej in igen som jobbade där och frågade vem som fyllde år. Phini sträckte upp en arm och hon räckte över en liten grön paket och sa som hastigast “Det e en present från Skattkammarön” sen gick hon igen. Okay? Tack. Jag tramsade med barnen i rummet under tiden de åt och berättade för dem att jag faktiskt inte heter “Phinis mamma” på riktigt, utan Maddi. Och de barn som redan visste det var lite tuffa för det. Jag berättade att vi strax skulle ut och leka, och de skulle få leka så mycket de ville men jag tyckte att de kunde komma fram till mig lite då och då bara så att jag fick veta att allt var okay. Jag hade ju tänkt att röra mig omkring dem hela tiden ändå. Jag talade om för dem att de skulle vända sig till mig om någonting händer eller om de undrar någonting. Phini i Bollhavet Och med det sagt släppte jag ut dem ur djungelrummet. Det var mycket folk på Skattkammarön idag. Jag har inte sett så mycket folk där innan och med alla dessa barn som var mitt ansvar fick jag nästan panik. Föräldrar till ca 4 barn stannade kvar och det kändes faktiskt tryggt. Förälder till två av barnen lämnade åtminstone telefonnummer där de kunde nås om någonting skulle hända. De andra barnen, well de var ganska mycket mina just då och det var så jag såg dem idag – de var alla mina barn. En av “mina” flickor (som hade sin Kaboom pappa på plats) blev boxad av en pojke från ett annat sällskap. Tur i oturen att hennes pappa var där och kom till undsättning, Och jag kom på att det är  O M Ö J L I G T  att hålla koll på ALLA dessa barnen exakt samtidigt. Alla mina barn idag på kalaset var snälla. Efter att vi hade lekt en liten stund kom en av personalen fram till mig och undrade om vi var klara (förmodar att hon menade fikarummet som man fick ha i 45 minuter). Hon ville göra upp betalningen nu. Så hon kollade i sina anteckningar och tjoff, sen var den ekonomiska delen avklarad. Tusentals kronor fattigare. För ljumma korvar, inte en enda Kapten Kid som vi hoppats skulle gratulera honom, och ingen delaktighet av Skattkammarön, bortsett från servering. Om jag hade ägt Skattkammarön hade jag gjort vissa förändringar. Fast ungarna hade apkul och DET är det väsentliga.
Vi lekte i hoppborgen (ja, jag hoppade också när personalen inte tittade), rullade runt i bollhavet, åkte rutschkana och jag fick även upp två andra mammor i rulltrappan. Woohoo!  Jag fångade upp barnen när de sprang förbi mig och snurrade, kastade upp och fångadeoch busade och uppförde mig som en unge själv stundtals. Why not, det kan mina tusenlappar vara värda.
Phini hade börjar tjata tidigt att han ville hem. Ni förstår, han hade två påsar med nya leksaker, inte undra på att han vill hem..? Där fanns spindelmannen saker, transformers saker, bilsaker och trollerilåda och actionfigurer och allt vad det heter. En av flickorna hade ritat en teckning till honom <3

Jag hade tagit med mig klasslistan med alla mina anteckningar och vill nog tycka att jag var organiserad. Jag skrev vilka som kom och bockade av dem när de blev hämtade. När det var dags för hemgång fick jag gå till personalen och fråga om det inte ingick godispåsar.. “jo.. ska ni ha det nu?”. Phini kom och delade ut godispåsar till alla barnen som gick hem och tackade de för att de hade kommit. Inom kort var alla barnen hämtade och jag gick igenom min lista mer än 5 gånger för att vara säker, så att jag inte råkade glömma någon där. Vilket ansvar..

Kevins mormor hämtade oss och vi stannade till vid ICA innan vi körde hem oh packade upp leksaker, byggde ihop BIONICLE-MAN och en Harley Davidson Transformer. Vilket bök. Vi lagade middag och Phini ringde mormor. Istället för ett “hey, läget” började Phini samtalet med att nämna alla leksaker han fått och avslutade med “SKA DU KOMMA HIT!?” Och mormor kunde inte motså så hon kom hit och lekte med med Phini, Laaiti och all leksaker.

För de intresserade, finns fler bilder på Bilddagboken.

Och jag är helt slut nu mina vänner.
As for me… Jag tror jag stannar på TVÅ STYCK BARN. Hipp Hipp Hurrah!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 tankar om “Barnkalas på Skattkammarön”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com