Bebisarna som föddes hemma hos oss

Hade någon frågat mig för en vecka sen om jag ville ta hand om 2 stycken förvildade kattungar, för tidigt lämnade av sin mamma, så hade jag sagt nej rakt av. Men nu var det inte riktigt så det gick till.

Det var över en vecka sen som vi senast såg den helsvarta katten här då hon i sedvanlig ordning som på sistone, skulle in i ett av våra två garage. Denna gången bar hon med sig en fågel i munnen. Hon är skygg och vill inte komma nära. Alternativet hade väl förmodligen varit att gå nån annanstans när hon såg att vi alla stod där ute – hon stelnade när hon såg oss. Men när hon såg att jag höll i Meelos axlar och bad honom stå stilla och tyst så skuttade hon snabbt förbi oss allihop och smet in under dörren till garaget. Jag sa till barnen att inte gå in – låt henne äta i fred. Resterna kan man ta bort sen tänkte jag.

Jag har respekt för djur. Både tama, vilda och förvildade. Jag lägger mig inte i hur de lever såvida de inte far illa. Circle of life, eller nått..

Katten i fråga har hängt mycket i vårt garage på sistone. Jag har inte tänkt så mycket på det. Det stör inte oss så låt henne komma och gå som hon vill om hon finner trygghet där. Kaeli sa att det inte var nån av våra närmsta grannars katt, hon sa att den var vild/herrelös. Den brukade förr även hänga i grannens trädgård.

Men sen kom Magnus för några dagar sen och sa att han såg en kattunge där inne! Då förstod vi såklart direkt varför den svarta katten sprungit in där jämt – och dessutom haft med sig den fågeln.

Vi hittade 2 kattungar och satte ut mat och vatten, både åt mamman och eventuellt ungarna om de äter fast föda. De var ju inte helt nyfödda – deras ögon var helt öppna, de kunde springa och klättra, fräsa och morra! Mitt första försök att fånga in dem resulterade i både riv- och bitmärke så tänder har de också. Sylvassa, kan jag tillägga. De tänkte inte låta sig fångas så lätt.

Vi avvaktade runt 3 dagar för att se om kattmamman återvände även om det då varit över en vecka sen vi senast såg henne (då med ett gigantiskt sår bakom ena örat, blodigt och stort som en gammal 5-krona). Mamman återvände inte så vi tog beslutet att fånga in dem och leta reda på eventuell ägare till kattmamman och även hålla koll hela tiden om vi ser henne så vi kan fånga in henne också så hon får vara med ungarna, och även se över hennes hälsostatus då hon som sagt var skadad.

Det garage de hittades i har vi använt som ett slags förråd där vi förvarar sånt som ska återvinnas – nån gång i framtiden… Det är fullt med trasiga möbler, cyklar, barnvagn, lådor, virke, säckar med pant, kartonger osv – massa blandat skit som ska till återvinning helt enkelt och nej, det var inte så organiserat. Där fanns massvis med ställen att gömma sig. Så för att få ut dem behövde vi städa upp. Det tog ett tag och var slitsamt men efter svett och tålamod fick vi in dem.

Jag smsade grannen som katten ibland hängt hos. Han skrev att ägaren är en bondgård en bit ifrån oss (ca 400m). Jag kontaktade bondgården och han ringde upp mig senare på kvällen. De har ju väldigt många katter sa han (mellan 15-20 katter, som de har för att fånga råttor, möss osv). Men det är mest deras hankatter som brukar gå hemifrån, deras honor brukar stanna hemma och de som varit dräktiga brukar stanna hemma och föda där, berättade han. Han kunde inte säga med all säkerhet att denna katten var hans. Jag sa att det är inget problem för oss, är det inte hans och vi inte hittar ägare så får de ju stanna. Han sa att som sagt, han vet inte om det är hans men om det skulle vara ett problem så får han ju ta de och göra sig av med dem. Vad det betyder vet jag inte men jag kan inte med gott samvete lämna dem till någon som kanske avlivar helt friska kattungar utan anledning. Och jag vill inte sära de heller, de behöver varandra mer än nånsin när mamman lämnat.

Men så blev det bestämt. Bebisarna stannar hos oss. Jag körde iväg till närmaste affär och köpte riktig kattungemat (de äter fast föda) och kattströ, fixade en temporär kattlåda. De vill ju gärna gömma sig hela tiden, så jag ordnade ett krypin. De är livrädda för människor – vilket inte är konstigt. De är födda i garaget där de växt upp i veckor utan mänsklig kontakt alls med en mamma som är skygg och tycks vara något förvildad.

Det ser ut att vara två killar – om min amatörmässiga bedömning stämmer. En pung är en pung, inte sant?

Den ena ungen är vild som fan. Han ville inte alls bli fångad. Han är snabb, bets och revs och rymde 2 gånger innan vi fick in honom. Han klättrar som en mästare och hittar vrår man inte visste fanns. Han är ju livrädd – på sitt sätt. Den andra är motsatsen. Han är också rädd men mer förstenad-rädd.

Jag beslutade att de skulle få vara på toaletten där nere först. La en låda med handduk i som de kunde gömma sig i, satte in kattströ, mat och dricka. Sen lät vi de vara och vänja sig ett tag. Jag gick in med jämna mellanrum och bara satt där och när jag kunde, höll jag dem och klappade dem. Lugn och ro, med tålamod.

Ni förstår, vi har ett jättestort hus med massa grejor. Det kan bli ganska stökigt snabbt hör med 6 barn som drar fram grejor osv. Här finns så många ställen för dessa småttingar att gömma sig och jag tror det hade varit mer stressande att introducera allt detta på en gång med tanke på deras status. Men de måste ju socialiseras så fort som möjligt men successivt.

Så efter en natt på toaletten flyttade vi upp dem till vårt sovrum. Vi har gjort en inhägnad och jag har gjort en låda med bädd där de kan vara i fred och gömma sig om de vill. Vi börjar försiktigt med att de får vänja sig vid människor – röster, rörelser osv. Nej alla barnen får inte studsa omkring här inne. Prata lugnt, klappa om man får osv. Just nu handlar det om trygghet och tillit, tillvänjning och socialisering. Inte den vanliga situationen när en hus/innekatt föder ungar, dessa är ju förvildade och måste tämjas då de inte föddes tama. Så vi tar det steg för steg allt eftersom de känner sig tryggare.

Så nu hoppas vi på detta och gör vårt bästa med bestämd tålamod och kärlek.

Så nej jag hade inte valt dessa – dessa valdes åt oss. Så känner jag. Så funkar livet. Allt händer av en anledning? Ödet? Något i alla fall. Men någonting säger mig att det är detta vi ska göra – ta hand om dessa bebisarna. Det är i alla fall det rätta att göra. Varken Magnus eller jag hade kunnat göra något annat än att just ta hand om dem.

Så planen är nu att avmaska dem och även ta de till veterinär då jag misstänker att de har öronskabb (de kliar inte och tycks inte besvärade av det). Jag fick råd av en kvinna på Facebook att ta vaccination i samband med koll för skabb (en snabb besiktning tänker jag mig), så blir det ju billigare med allt på en gång, i synnerhet då vi har 2 kattungar såklart.

Vi vet ju inte riktigt hur gamla de är men vissa ledtrådar kan leda oss lite på rätt spår, dvs ögonen öppna och bytt färg, alla tänder i munnen, kan springa och klättra, äter fast föda osv. Så de är över 5 veckor då de har fått alla tänder. Runt vecka 6-8 brukar mamman börja dra sig undan då ungarna blir mer livligare. Så kanske är vi där nånstans eftersom mamman lämnade? Jag skulle gissa på det.

Så nu funderar vi på namn. Jag har ju redan mina tankar om saken, som jag ska introducera till familjen inom kort när jag ”smakat” färdigt på dessa namnen. Kaeli kan i alla fall fetglömma att vi kallar en av katterna Benjamin och alla jävla ”Tuss & Duss” eller vad hon sa. Suck – låter det som namn JAG skulle gå med på? Think NOT.

Men än är inget bestämt så om ni har några förslag på kattnamn till våra två killar som ni tror hade passat i vår familj så lämna en kommentar här nedan!

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Jessica A skriver:

    Tarzan och Elliot

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.