Bloggkärleksveckan

Den 24-30 maj (denna veckan, vecka 21)  är det bloggkärleksveckan.
Det är ett nytt koncept som innebär att vi ska sprida lite kärlek och uppmärksamma någon vi älskar som har en blogg och länka. Och jag tänkte göra just det. Ibland glömmer man att uppmärksamma de man älskar även om jag i ärlighetens namn vill känna att jag gör det så ofta jag kan ändå. Jag brukar inte vara snål med kärleksförklaringar till mina närmaste.

Mitt enda problem i detta koncept är att jag inte riktigt vet VEM man ska välja ut, om jag måste välja någon. Så jag tänkte faktiskt göra en genomgång och uppmärksamma de få  jag genuint älskar, de som står mig absolut närmast idag. Jag har väldigt många människor i mitt liv. Många bekantskaper och “polare” men väldigt få nära VÄNNER/FAMILJ, som har en stor plats i mitt hjärta. Det ska mycket till innan jag släpper in någon att  få lov att andas lite av min själ.

Blogg eller inte, here goes. Utan större vikt vid inbördes ordning vad gäller mina vänner. Nu sprider jag lite vardagskärlek om människor jag har kontakt med DAGLIGEN.

Självfallet, mina barn. Mina två söner och flickan vars hjärta slår under mitt. vad vore jag utan mina barn, vad vore mitt liv värt utan mina barn. De är en del av mitt vardagsliv och ni läser ofta om de och det är uppenbart att jag älskar de alla, trots bus och påhittigheter.
Mina underbara föräldrar, som ställer upp i vått och torrt och väldigt mycket. De finns alltid här för mig och mina barn och ger oss allt vi behöver – all kärlek, all stöd. Jag hade inte klarat mig utan dem och är de evigt tacksamma.
Min underbara vän Emma. Emma som jag egentligen inte känt mer än nått enstaka år men det känns som om jag alltid haft henne nära i mitt liv. Emma är en UNIK människa. Jag har i ärlighetens namn aldrig någonsin mött någon som henne. Hon ställer upp för vänner och familj utan att blinka och kräver aldrig någonting åter. Hon erbjuder hjälp där hon ser att det behövs och gör kärleksfulla, omtänksamma saker för andra människor. Utan Emma hade jag inte klarat mitt körkort – det var Emma som pushade mig hela tiden och uppmuntrade mig, stöttade mig och trodde på mig, mer än vad jag trodde på mig själv och jag avgudar Emma och vill inte leva utan henne. Hon är alltid en fröjd att umgås med och prata med och hon är så full av kreativitet och inspirerar mig att bli en bättre människa.
Min fenomenala vän Lotta. Lotta har jag känt sedan Laaiti var bebis. Hon kom hit för att tatuera sig när jag var sammanboende med barnens pappa och Lotta och jag kom så bra överens och höll kontakten. Hon fanns vid min sida. Vi hade ett avbrott men vi fann varandra igen och har hållit fast vid varandra hårt sedan dess. Lotta stöttar mig i mina svåra stunder och jag vet att när jag behöver en ärlig åsikt så är det Lotta jag ska vända mig till. För hon håller inte med mig och tröstar bara för att det ska så vara, hon är principfast och står för sina egna åsikter, vare sig man vill eller inte. Och när en del andra vänner vände mig ryggen och svek mig när jag som mest behövde de för några år sedan var Lotta den som stod vid min sida. Som tagit ledigt från jobb för att följa mig till läkaren, som följt mitt liv de senaste åren, även de gånger hon kanske inte alltid hållit med mig. Jag älskar Lotta och jag vet var jag har denna kravlösa vänskapen.
Underbaraste killen jag nånsin mött, Björn. Björn har jag “känt” i många år. De första 10 åren hatade jag honom som pesten och ville inte veta av honom och kunde jag undvika honom, så gjorde jag det. Men vi växer alla som människor och helt plötsligt stod jag inför dagen då jag inte kunde undvika honom längre. Han har följt mitt liv de senaste 5,6 åren, på närmre håll än förr och jag känner att jag bara kommer honom närmre och närmre. Han har stått vid min sida genom äktenskap, skilsmässa, återhämtning och allt däremellan och därefter. Han är utan tvekan en av de mest intelligenta människor jag nånsin träffat och han har alltid vettiga och logiska saker att säga. När jag behöver hjälp eller stöd eller råd, så finns han här för mig – och mina barn. Min omtanke och min kärlek till Björn växer dagligen och jag känner mig genuint hedrad att få vara del av hans liv. Han är som brorsan jag aldrig fick och maken jag aldrig kommer få, allt i ett och samma paket. Det är en annorlunda tillgivenhet och kärlek jag känner för Björn.

 

 

Jag älskar er allihop och vill inte leva utan er.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Bara jag skriver:

    Älskade du… Ja vad kan man säga.. Emma är en av dom mest fantastiska människor jag någonsin träffat, hennes godhet är inte av denna värld. Hon är en som en stenklippa på ett stormigt hav där man kan finna lä och tröst… Man kan inget annat än älska denna människa *hart*

    Tack för dom fina orden och ja *lavloo* to…

  2. Jim skriver:

    Du skriver så fint…..men Björn intelligent?!? *tihi*

  3. Emma skriver:

    Underbaraste sötaste du. Vad fin du är. Jag blir stum.. och det kan ju vara lite ovanligt för mig.

    Och Lotta är också så fin. Jag blir alldeles generad av era snälla ord.

    I love you too. Bägge två!

  4. Bloggkärlek är helt klart en god gärning, jag tycker du ska låta världen veta hur god du är (och få lite gratis reklam för din grymma blog) ;) http://www.goda-garningar.se

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.