ante omnis mea familia

Bredbandsbolagets support

Jag skulle kunna vara en bitterfitta och klaga som en gnällkärring på all problematik med mitt internet.  I onsdags ringde jag supporten eftersom mitt internet slutade att fingera här hemma. De fick ingen kontakt med modemet så de skickade ny utrustning som kom redan dagen efter. Jag kopplade in all ny utrustning och fixade en ny nätverkskabel just-in-case men det funkade ändå inte. Så på fredagen ringde jag supporten och killen gjorde några andra inställningar. Det funkade ett tag. Idag slutade det att fungera och jag ringde igen och den andra killen gjorde några andra inställningar och så funkade det igen. I mindre än en timme. Så jag ringde IGEN (är det jobbigt för dem att jag ringer stup i kvarten?) och fick prata med en tredje kille som gjorde ytterligare nya inställningar och nu funkar det igen. Hur länge det kommer fungera denna gången återstår att se. Så ja, jag kar nog nått bitterfitte-gränsen och är berättigad lite gnäll. Men nä, jag kan inte klaga för att alla killar jag snackat med på supporten har varit så jävla trevliga och haft så mysiga röster så jag nästan inte ville lägga på. Den nästa killen jag snackar med på supporten med lika mysig röst ska jag ge mitt nummer och be honom ringa mig after hours. Haha. Sen kan han ju komma hem till mig och fixa mitt internet på plats. DET kallar jag support, det.. Men när jag tänker efter.. hur gick det sist jag fick hem en tekniker från bredbandsbolaget? Minns nån av er det? Haha.

Idag tog jag kids och vänner på promenad till Balders Hage. 4 mammor med 4 barnvagnar och 9 barn. Ett mindre dagis. Alla barnen lekte så fint och jag behövde väl komma ut och få luft och vara social i nån timme. Nu har vi en vecka kvar innan Kaeli börjar på dagis och Phini börjar på fritids. Sen är vi nog snart tillbaka i gamla invanda – men även helt nya, vanor och rutiner. Och det är INTE utan en stor dos ÅNGEST. Med mina tider på jobb (eftermiddagar) förlorar jag fruktansvärt mycket värdefull tid med mina barn. Inte en enda veckodag att sitta ner och äta middag med mina barn. Inte en enda läxläsning med mina söner. Inte en enda hämtning från dagis eller fritids utan allt hamnar på mina föräldrar (tack och lov att de finns och ställer upp). Och Kaeli är ju fortfarande så liten.. kommer jag nu gå miste om hennes första riktiga ord? Kommer jag missa alla hennes utvecklingssteg? Det gör så ont i mig när jag tänker på det… Jag kanske får återuppta drömmen om att gifta mig rikt så jag slipper jobba och kan vara hemma lite mer med mina barn. Eller hoppas att moder natur ger mig en annan lösning.

Bilder från Balders Hage idag.

 

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Bredbandsbolagets support”