Cellprov, cancer & murphys lag

gyncellprovcenter Jag glömde ju nämna det, mina vänner, att jag har fått en tid hemskickad till KK. Snart gäller det.

Mina tre sista cellprover har visat förändringar och nu sist tog de mig på bar gärning efter att jag lyckats gömma mig för barnmorskorna sedan Laaiti föddes. Jag har lyckats övertala dem att skriva ut mina piller och undvika den där "vi måste ta prov". Fuck. Jag vill helst slippa.. det man inte vet har man inte ont utav. Vem vet, jag kanske rent av missar denna tiden också.. om jag vågar – Lotta är USK på en avdelning som har hand om dessa sjuka kvinnor. Om jag "missar" min tid är det stor risk att Lotta knackar på min dörr och personligen slår ihjäl mig. Fuck that, jag vet inte vad jag räds mer.

Men jag tror faktiskt det att  man blir sjukare när man vet att man är sjuk. Vissheten gör det ännu lite värre.

Och om sanningen ska fram är det faktiskt med en lagom dos panik jag tänker på detta. Jag  minns när pappa blev sjuk. Jag minns hur han först blev feldiagnoserad och fick fel medicin utskriven och knölen han hade sökt för på halsen bara växte i rekordfart. När han kom in till Öra/Näsa/Hals tog de en massa prover på honom. De första 9 provsvaren var negativa – inget var fel. Det tionde provet visade positivt för cancer. Min pappa hade cancer. Jag kunde knappt tro det var sant.. Pappa själv tog det äckligt lätt – som om det  bara var en förkylning. Han fick strålbehandlas och cellgifter. Han tappade allt hår och hade brännskador av strålningenm, blåsor och tappade både smak, lukt och känsel. Och jag tänkte bara på hur pappa egentligen kämpade för sitt liv men han tog det som en klackspark. Nu, nått år senare är det ärret på hans hals som är kvar och håret på den sidan växer fortfarande inte. Mindre att raka, förmodar jag.

Är cancer ärftligt?
Man vet att vid solida tumörer är det 5-10 procent som har en strikt ärftlig bakgrund. Många forskare tror dock att det kan vara så många som upp till 30 procent av cancerfallen som beror på någon slags ärftlig benägenhet. Det bedrivs mycket forskning inom detta område – genetisk forskning. Förändringar i arvsanlag som kan disponera för cancersjukdom identifieras ”då och då” och vi kommer säkert att få vetskap om många fler i framtiden. Man kan tänka sig att i framtiden identifiera individer med ökad risk för en viss cancerform utifrån arvsanlagens mönster, och på så sätt upptäcka sjukdomen och erbjuda behandling i mycket tidigt skede.

Källa: Cancerfonden

 

Så ja, lite nervös blir man. Det är ju trots allt inte bara min pappa som har haft cancer i släkten… Och med murphy flåsandes i min nacke…

Du gillar kanske också...

16 svar

  1. Maria Malmgren skriver:

    usch jag har oxå massa cancer i familjen.., mina två mostrar har haft livmoder cancer, flera har dött av det oxå.., usch… jag skulle nog gå dit .. tänk om det är cancer .. så kan dem fixa det innan det sprider sig och det går för långt.. gå dit min vän..för pojkarnas skull om inget annat :)
    puuss

  2. Anna skriver:

    Snälla Maddi går dit på den tid du fått… Du måste göra det för din och pojkarnas skull… Tänk på vad dom skulle ha utan dig.. Jo dina underbara föräldrar men ändå. Bättre att ta tag i det nu.. Kramar…. *love*

  3. Jenny skriver:

    DU BARA GAR DIT!!!!! MAN MISSAR INTE SADANA TIDER!!

    Bara sa du vet. Sjalv forsoker jag hitta nan gynekolog som pratar nagot sadar engelska sa att man fattar och inte nan blandning av indisk-arab-engelska.
    Blir lattare da.

    Trevlig helg (:

  4. Sarah skriver:

    Det är en piece of cake, du går dit, gör
    det som ska göras, och sen fixar allt sig.
    För inte kan du väl vara så ego att du skiter i det? *whap*

    Ha en mysig helg *love*

  5. MansonDust skriver:

    Du måste gå. Det är man skyldig sina barn. Man måste hålla koll på hälsan ! Du SKA GÅ ! *whap*

  6. Jessica skriver:

    Finns inget annat att säga än att gå dit. För tänk, du kanske oroar dig i total jäkla onödan…

  7. Karin skriver:

    Ja man måste göra sånt där har jag hört. När det är dax för mig så oroar jag ihjäl mig för själva provet att jag hinner inte ens bli orolig för att det ska visa på något fel. Fy fan för att ha en kärring rotandes där. Men eftersom vi lever på 2000-talet så är det ett av kvinnornas straff som vi tydligen måste ta… så det är bara att ta sig i kragen och pallra sig iväg då vet du i alla fall sen. Lycka till

  8. Hanna skriver:

    Klart som fan att du går dit, men det vet jag redan att du gör :) Varför vill du inte gå, förresten? Är det för att dina 3 tidigare cellprov visat förändringar och du är rädd att det 4:e också gör det? Jag tror att detta tynger dig, utan att du vet om det. För jag gjorde mitt första cellprov för någon månad sedan i hela mitt liv, och jag tyckte det var SÅ skönt då det var gjort. Speciellt då jag fick hem svaret om att dem inte hittat några förändringar. Gå på satt tid och gör det bara!

  9. Josefine skriver:

    Nej såna tider ”missar” man inte.

  10. Lawless skriver:

    Du går dit tjejen, punkt slut, annars kommer jag ner och ger dig en sån fet kick in the ass, så du kommer längta dit för att slippa mig.
    Skämt åsido baby, gå dit, du har halva landet i ryggen som håller tummarna för dig, det kan bara inte bli annat än bra………….eller hur?
    Keep on walking girl, don’t ever stop.

  11. Vallie skriver:

    När jag tog mitt första prov hade jag också förändringar, men prov nummer två, där de kapar av provbitar visade inget och nu har jag gjort ett vanligt och går och väntar på svar. Och visst gör det mig nervös. En kompis till mig har också haft förändringar och fått bränna bort en bit. Man kan ju se det som så, att så länge man har förändringar bara, så har man ingen cancer. Och förhoppningsvis så slipper man undan genom att göra regelbudna tester och ta bort förändringarna. Men visst är det jobbigt! Överlag ogillar jag gynundersökningar ngt alldeles enormt, men man kan ju se det som att cellprov iaf har ett bra syfte.

  12. Dizzy skriver:

    Ja jag håller med måste gå. Men säg till att de med din pappa. Så För står de nog. Kram gumman

  13. Lotta skriver:

    Ja du Madde… Går du inte dit så kommer jag att slå på dig. Om du inte vill gå själv kan jag följa med dig. Det är jätte viktigt att du går dit. Ju snabbare dom hittar nåt desto bättre e det. Man missar inte såna saker om man inte har nån dödsönskan!
    Så bara palla dig dit och se vad dom har att säga.
    *hart*

  14. Nilla skriver:

    Been there… done that… I veckan kom brevet ”såg-bra-ut-kom – tillbaka-om-ett-år”! (Inte om några månader!). Keep the faith, gumman!
    Kram! *rock*

  15. Therese Anerland skriver:

    Du måste ju gå dit. :(
    Det är inte snällt mot dig själv och defenetivt inte mot dina underbara söner.

  1. 9 mars, 2009

    […] Cellprov, cancer & murphys lag Någonting är fel Ensam är stark? (KK igen..) Min operation – Så gick det. […]

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com