Chivalry is dead. And women killed it! 5


Murphy. Det är Murphys Lag, fantamig!
I Söndagskväll beställde jag tre nya nappar från namnnappen.se som har Kaeli’s runda kulnappar.  De brukar vara snabba med leverans så det kändes tryggt och säkert. Klirrat, denna morsan fixar det mesta! Igårkväll hade pojkarna busat i min säng så att min bäddmadrass låg halvvägs ner på golvet och när jag då tar tag i den vid huvudändan och ska dra upp den ser jag någonting mellan min säng och väggen. En napp! Jag tjöt av förtjusning när jag insåg att vi nu faktiskt har TVÅ nappar! Så.. eftersom jag tillhör den fantastiska skapelsen homo sapiens sapiens kan jag göra det som skiljer oss från djuren, det vil säga – tänka i flera led. Så jag tänkte, om det nu ligger nappar klämda mellan MIN säng och väggen så är sannolikheten kanske stor att det gör detsamma mellan HENNES säng och väggen. Ta-dah! När jag drog ut hennes säng hörde jag några ploppande ljud när fyra nappar nådde golvet. YAAAAAY! Massa nappar..! Och snart ännu fler eftersom jag köpt tre nya. Nej, jag tänker inte låta en rad olyckliga omständigheter tvinga mig till någonting drastiskt så jag köper fler tills JAG bestämmer att det ska vara nappfritt i vårt hem. 

Phini, min äldste son, hade en bra poäng igår. Laaiti studsade omkring som en halshuggen höna härhemma och mina nerver ryckte. När han studsade på ryggstödet i soffan bakom Kaeli skrek jag åt honom att hoppa ner omedelbums, efter att jag sagt till honom hundratals gånger förr. Han kanske har problem med sin hörsel eller stämmer t-shirten som han brukar ha där det står ”Jag är inte döv, jag bara skiter i dig”. Phini blev förbannad på mig och sa att jag ska sluta skrika. “Mamma, du skriker alltid på oss, du skäller alltid på oss” – och ja. Jag gör det alldeles för ofta. Jag kan lista hundratals anledningar och ursäkter till varför men till vilken nytta. Jag borde tagga ner lite. Så jag sa till Phini att han har rätt. “Ja du har rätt Phini.. det gör jag. Alldeles för mycket.” Jag gav en snabb förklaring om varför jag skriker och skäller men sa även förlåt och att jag ska verkligen sluta skrika i onödan. Resten av kvällen skrek jag ingenting och av någon bisarr anledning tyckte Phini att det var jobbigt..! Vi är en högljudd familj (konstigt att grannarna aldrig hör oss? (Jag har kollat)) och lika mycket som barnen skriker så skriker jag. Och när vi inte skriker så pratar vi jävligt högt. Vi tar plats i atmosfären och det går inte att undvika oss, haha. Och jag tror att  barnen är lika vana vid det som jag är så det blev konstigt när jag plötsligt inte skrek. – “Mamma SKÄLL på mig!!” tjöt Phini. Och jag förklarade om och om igen att jag vill inte skälla.. Jag vill helst inte skrika alls. Men det har liksom blivit en ond cirkel, kan man väl säga. Och jag har aldrig reflekterat på det förut – det har ju alltid varit så (till och med när jag växte upp), förrän Phini sa det rakt ut till mig, ärlig och rakfram och det var som att få en lavett rakt i ansiktet. En kalldusch. Han är en bra grabb, min unge och med huvudet på skaft och jag är inte stoltare än att veta min plats, när det är dags att lyssna på mina barn och be om ursäkt själv.
Men nej, det betyder inte att kvällen fortlöpte utan gräl och bråk – det hör liksom till när man är 4 viljestarka och envisa personer med så mycket delade åsikter.

Efter middagen tog jag ett varmt bad och mjukade upp mina stela leder – reumatismen ligger inom snar framtid och borde väl dyka upp nu snart efter rynkorna i ansiktet? Jag förebygger med varma bad och igår fick pojkarna varsin axel att massera. De tyckte det var roligt och Phini verkade tycka det var skoj “Är det skönt mamma? Vem masserar bäst, jag eller Laaiti?”. Allt är ju en tävling och mina söner är oftast ganska tävlingsinriktade. Men det var mysigt att få bli ompysslad av sönerna och det är gärna en egenskap jag uppfostrar de med – att ta hand om både sig själva men även andra. Sympati, empati, förståelse. Och jag tycker, när det väl gäller, att jag lyckats jävligt bra. Överlag. Oftast. Ibland i alla fall.. Haha.
Jag minns häromdagen när Carro och hennes dotter Tuva hade varit med oss på ICA och skulle följa med oss hem för en kopp kaffe en stund. Jag satte ner påsen på golvet nere i trappan och drog upp Kaeli ur vagnen. Utan att jag bad om det så tog Phini påsen och bar upp den.  Laaiti fick nyckeln och låste upp Phini smet in men Laaiti höll upp dörren och släppte in oss andra. Laaiti pep till Phini att han skulle vänta! Sen gick jag in och hörde Carro säga till Laaiti bakom mig att han kunde gå in och jag hör Laaiti svara henne “Nej, damerna först!” och jag kunde inte låta bli att flina lite. Mammas duktiga kille. Just det – damerna först. Phini vet också om det, men det är kul att smita in ändå ibland. Men överlag är det sådana små grejer som jag tycker man kan lära sina söner.

För let’s face it – det finns inga gentlemän kvar. Dagens män håller sällan upp dörren för kvinnor, håller inte fram deras stolar, bär inte deras påsar och serverar  inte kvinnorna  först. Medan många kvinnor faktiskt fortfarande uppskattar det. Om det inte vore för alla jävla feminister så kanske vi skulle ha fler gentlemän kvar? Jämlikhet? Nä! Jag vill att män ska bära min påse och hålla upp dörren åt mig! Jag kan själv ja, men jag vill faktiskt gärna bli ombonad, ompysslad och uppvaktad! Det betyder inte att jag är vare sig svag eller försvarslös, det betyder bara att jag tillåter någon annan behandla mig med good old fashioned respect.  Men VAR lär sig pojkarna dessa gentlemanna-manéer, om inte i hemmet..? Och varför lär inte andra kvinnor sina söner sådana basic grejor..? För att man numera ska uppfostra sina barn könslösa? Och vems påfund var egentligen det? Kvinnors, såklart. Förmodligen framförallt feminister. Och det drabbar alla oss andra kvinnor. Tack för den.

Men jag ämnar att uppfostra gentlemän. Deras pappa höll alltid upp dörren för mig och lät mig gå in först, han serverade alltid kaffe åt mig först, han bar alltid påsarna osv. Ja, han var en skitstövel på många sätt och vis men han var faktiskt en gentleman och jag uppskattade det och jag är säker på att mina söners framtida kvinnor kommer uppskatta att ha en man som gör sådana små saker med respekt och kärlek. You can thank me later.

Och det mest fundamentala Dave Chapell sa i sin standup var “Chivalry is dead. And women killed it”


Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 tankar om “Chivalry is dead. And women killed it!

  • kkattis

    Man kan väl pyssla om sin partner även om man lever i ett jämställt förhållande? För mig är det väldigt märkligt att man ska lära sina barn att kvinnor går först till exempel. Eller den fruktansvärda meningen ”man slår inte tjejer” – eh nej man slår inte NÅGON.

    Får jag söner någon gång kommer jag uppfostra dom likadant som döttrar. Man är artig och snäll mot alla oavsett kön. Man hjälps åt, håller upp dörren, masserar och pysslar om. Oavsett kön.

  • caroline

    Fan du det är så det skall vara, jag hade varit stolt om mina barn hade hållt upp dörren m,m för andra det tyder på bra uppfostran=)

    Förresten Lycka till idag :yes: :-)

  • Emma

    Tycker att ni är en så förbaskat fin familj. Och jag känner mycket igen mig i att alltid ha höga röster, i min familj så kan vi kalla den ena fula ord utan att det tas på allvar och vi gapar för det mesta. Men när jag träffade min sambos familj så blev jag nästan lamslagen över hur lugnt, tyst och ”snällt” det är i den familjen. Där sa(jo SA) man inga fula ord eller höjde rösten i onödan. Numera så är det lite annorlunda, tror det tog ett tag innan dem ”blev varma i kläderna”.

    Ge Laaiti en stor kram från kalla Norrland för att han är en sån gentleman. Det är inte alls många barn som fortfarande skulle hålla upp dörren trots att han/hon fått höra att det är ok att gå in.

  • Linda D

    Fick samma kommentar av min son för några år sedan, då jag också prata med väldigt hög röst när jag var arg,
    -Mamma jag HATAR när du skriker på mig, jag lyssnar inte då!
    Och det gav mig faktiskt en tankeställare som poppar upp när jag känner att rösten börjar stiga, det är inte lönt för han lyssnar inte då…

    Härligt med gentlemannafasoner*L

  • Mrs Andie

    Jag vet dock inte om jag håller med dig om att det är feminister som har dödat gentlemännen. Jag tror att det är samhället i det stora hela som gjort det, klimatet har blivit hårt speciellt i sverige. Visst det är trevligt när maken bär matkassarna men han uppskattar ju lika mycket att jag gör det då och då, det är ju ett ge och ta när man vill leva jämnställt förhållande.
    Kkattis har en bra poäng i sin kommentar.