ante omnis mea familia

Cindy’s skindiver & inställda bussar hem

Det var onekligen en intressant dag igår.

När jag kom till jobb möttes jag av nyheten om rånet mot H&M i centrat. Tidigt på morgonen hade några män tagit sig in på centrat och hotat personalen på H&M med vapen och tvingat ner de på golvet, tagit deras mobil telefoner och rånat dem. Därför var H&M stängt under dagen.  Det blir skrämmande när det är så nära en.

Dagen på jobb gick bra jag hade lite att göra och satte även en skindiver på Cindy’s arm. Hon hade bestämt sig för att hon ville ha en liten kristall där och hade gått under dagen och knipit sig själv och bad mig knipa hennes arm så hårt jag kunde med. Hon glömde nog hur hårt jag kan nypas för det dröjde inte länge förrän ett blåmärke visade sig. Men hon tog mod till sig och vi gjorde det. Cindy dokumenterade förloppet med mobilen och vi fick ett videoklipp när jag satte skindivern på henne.

Så ser det ut. Hon var super duktig, Särskilt som hon hade ett blåmärke där och redan var lite svullen efter allt nypandes. Duktig kicka!

Efter dagens slut tog jag mig mot bussen och Lotta ringde på vägen. Hon undrade om min buss ens skulle gå, vilket jag hoppades. Min buss kom och jag kände mig lättad. Tills jag kom upp på bussen och chauffören vrålade “BARRA TI ARRRLÖF!” Han körde alltså  bara till Arlöv. han sa att jag får hoppa av på Värnhem och ta den andra bussen till Staffanstorp som ska gå om 20 minuter. Så det gjorde jag. Och väntade 20 minuter. Och 30 minuter. Och 40 minuter. På skärmen såg man bussarna utgå. Mina bussar fanns inte ens med på listan. Tåg och bussar ställdes in och vinden pyrde upp snö omkring oss och jag frös och ville hem. Jag smsade lite här och lite där och telefonen ringde. Emma erbjöd att offra sig och hämta mig men jag tyckte inte hon skulle behöva det av olika anledningar. Cindy slutade 20 och sa att om ingen buss kom och jag inte kunde ta mig hem kunde de hämta mig och jag kunde få sova på deras soffa. Och Lottas sons pappa erbjöd att köra och hämta mig. det förvånade mig glatt och jag tackade ja. Han var där inom kort och körde mig hem till porten, tryggt och säkert och jag är honom evigt tacksam. Jag känner ju egentligen inte honom alls så det var storsint av honom. Och tacksam till mina underbara vänner som ville hjälpa.
Jag kom hem, betydligt senare än vad jag brukar vara och var tacksam. Är det fortfarande.

I morse satte jag igång radion för att få veta läget. Det första jag hörde var om bussen som går Genarp – Staffanstorp – Malmö (min buss) hade kört i diket i Genarp och hur de försökte få loss den. Det känns ju spännande och tryggt. Vägarna är plogade flera gånger om och förhoppningsvis saltade. Här i Staffanstorp har de inte plogar överallt och när jag och barnen gick till dagis i morse trampade vi ut i knähögt snö utanför porten.  Jag undrar hur det blir med bussarna idag. De flesta är förmodligen kraftigt försenade, om de ens kommer alls. Jag kommer förmodligen kunna ta mig in till Malmö men risken är stor att jag blir försenad. Hemkomsten får jag i dagsläget bara hoppas på.

Jag har aldrig sett dess like av mycket snö i Skåne, i hela mitt liv. Så mycket, så länge. Det räcker nu, börjar jag känna.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

8 tankar om “Cindy’s skindiver & inställda bussar hem”