Consider this a fact: Jag är inte nöjd med dig just nu.

On the upside and on the downside. Var ska jag börja, med de goda eller dåliga nyheterna först som just nu känns mest aktuella? Vi börjar med det som gör mig ruskigt irriterad just idag och avslutar med glädjekällan, brukar bli bäst så. Om inget annat kanske jag får lättare att fokusera på det trevliga här i livet.

I över en månads tid har jag sett fram emot telefontiden med min husläkare. Hon som har hand om mina mediciner och remisser och allt däremellan. Svårt att få tid dit. Inte nog med att jag själv hade strulat ihop datumen – först fick jag för mig att hon skulle ringa i måndags sen trodde jag att det måste varit på tisdagen tills jag kollade kalendern på mobilen och såg att det faktiskt var onsdagen. Jag hade skrivit olika datum i olika kalendern. Men nåja, jag hade mig själv att skylla antar jag.
Igår ringde hon och vi diskuterade allt jag har problem med – jag brukar för det första vänta in i det sista innan jag kontaktar läkare och för det andra samla alla mina bekymmer och ta allt på en gång. Igår var det min magsårsmedicin och dess dosering som behövde justeras, problemen med mina krampande tarmar, en röntgen av ländrygg och bäcken, senskideinflammation i höger hand och diskutera smärtstillande. Just nu (efter inte så lång vila) är jag mitt uppe i ett helvetiskt skov. Att ta sig upp ur sängen på morgonen är en prestation värt en pokal. Minst. Tur i oturen att Eljena varit sjuk i två dagar och Magnus har vabbat för henne och tack vare det så har han fått ta hand om mig också och göra ALLT här hemma.
Nåja, min läkare och jag kom överens om remisser, doseringar och smärtstillande och hon skulle skriva ut dem efter kl 17, om det gick bra. Eftersom Magnus var hemma och tog hand om allt så kände jag att jag kunde vänta tills dess, vill inte vara till besvär ju. Men klockan blev 17 och 18. Apoteket stängde. Klockan 19 insåg jag att mina mediciner inte skulle komma. Jag gick och la mig vid 18 och fick stanna i sängen. Magnus fick städa köket, duscha barn, borsta tänder och hår och natta alla 5 barn själv. Min rygg, mitt bäcken och den strålande smärtan ner i benen därifrån, min nacke, mina händer hindrar mig från att göra mycket. Vad hade jag gjort utan min sambo..
Jag missade dessutom Greys för andra veckan i rad eftersom jag har så ont och med det försvinner all energi. Det tar vansinnigt mycket energi att ha ont. Kroppen kämpar så hårt mot alla smärtor att den inte orkar göra mycket annat.  Det mest ironiska i det hela är väl att jag dessutom missade tiden till smärtkliniken igår för att jag inte fixade att ta mig dit. Jag kan ju knappt gå.

Så i morse ringde jag vårdcentralen för att påminna min läkare att skriva ut mina mediciner. Hon vet ju hur jag har det. “Du borde ju haft någon hemma hos dig som hjälper dig” sa hon, som fick mig att tro att hon faktiskt förstod. Men gissa vad. Hon är inte där idag. Hon återkommer EFTER PÅSK. Jo, efter påsk. EFTER PÅSK! Det innebär att de får lägga detta hos någon annan läkare som ska skriva ut och det blir ALLTID fel när det händer eftersom de andra läkarna inte vet vad jag och min husläkare pratat om, inget vet. Och de skriver inte ut rätt alltid heller och vissa tabletter kan de inte skriva ut heller eftersom de inte ligger i min ordinarie medicinlista hos VC, som jag och min husläkare kommit överens om.
Jag är sur. Jag är riktigt jävla irriterad. För vet ni vad – detta är inte första eller andra eller ens tredje gången detta händer. Att hon glömmer skriva recept. Att hon glömmer skriva sjukintyg. Att hon glömmer ringa upp. VA FAN, doktorn?!

Och det var förmodligen enkelt för henne att antingen glömma det, bortprioritera mig eller kanske bara skita i det – men det påverkar en hel familj när jag har så jävla ont. MIN familj. När jag går som om jag skitit ner mig och vaggar fram som en pingvin och försöker bära klumpen till bebis på närmre 12 kilo för att han behöver en ny blöja eller matas och då ska jag ju sitta på de hårda stolarna i köket med min trasiga kropp. Mitt tålamod är bortblåst och jag har ingen sympati för dottern som sparkade tån i bordsbenet. Hennes värld raseras om inte hennes O’boy tillbereds på just exakt rätt sätt och det brukar jag annars ha överseende med, hon är ju bara ett barn men just dagar som denna vill jag bara be henne fara åt helvete och ta sin jävla O’boy med sig. Jag känner mig som världens sämsta morsa.. för att jag har så ont ocg orkar helt enkelt inte.. Pedagogik? Fuck that…
Dottern ska egentligen vara på dagis idag men istället sitter hon och ser på tecknat eftersom jag inte fixar att köra henne dit, bära omkring på bebisen fram och tillbaka. dagen idag kommer gå åt att göra endast det mest absolut nödvändigaste, det vill säga se till så att de två små får något att äta under dagen, rena blöjor. Jag kanske borde pissa också. Men that’s it. Sen får jag vänta hem min sambo så får han klocka in och jag klockar ut. Jag kan ju alltid hoppas på att någon läkarjävel skriver ut medicin till mig. Har jag någon gång sagt att jag är relativt missnöjd med sjukvården som jag upplever den? Well – consider that a fact. Ledsen doc, men jag är ganska jävla missnöjd med dig just nu.

Ja! Just idag är jag bitter som fan. Jag förbehåller mig rätten att vara just det. Att vara sur, irrationell och en riktig bitterfitta som dricker alldeles för mycket kaffe och kedjeröker och tycker så jävla synd om mig själv eftersom hela jävla världen är åt helvete. Barn svälter, liksom. Fattigdom & krig. Och jag har ont. Jag TAR mig denna rätten – det FÅR jag lov. Och den av er som har problem med antingen det ena eller det andra av detta kan dra åt helvete och ta sin skit med sig. Eller bara trycka Ctrl,Alt,Del. Försvinn, liksom. Let me pity myself.

Nu blev jag förvisso än mer jävla sur än vad jag var innan jag började skriva. Så de goda nyheterna kan också dra åt helvete. De får ett eget inlägg sen.

Bah!

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Sophie skriver:

    Jag vet inte om det är möjligt men borde du inte ha rätt att få någon hjälp av något slag? Personlig assistans eller liknande?
    Kan omöjligt förstå din smärta men skickar dig en varm tanke och samtidigt lite ond energi till läkaren..

  2. Jessica jönsson skriver:

    Men alltså va fan är det för jäkla läkare? Jag hoppas att hon har fått sig en rejäl jävla blåsning för dessa missade intyg och recept!!!! Förstår du är pissed

  3. Anna skriver:

    Tycker du borde ta dig in till någon utav de privata läkarna i Lund.Det finns en del att välja på.Jag upplever att de tar en på allvar och de är genuint intresserade av att hjälpa! Lycka till

  4. Dessie skriver:

    Att dricka en jävla massa kaffe och kedjeröka är det enda rätta när allt känns skit!

  5. Patruska skriver:

    Snuffan :heart:
    men kan ju inte låta bli att flina lite åt det sista du skev.
    Min bittra tant :-*

  6. Marie skriver:

    Vem hade inte varit bitter? Go for it!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com