ante omnis mea familia

Cya later, Skåne

Idag är dagen D. Dagen då jag tar en tripp down memory lane tillbaka till platsen där hela mitt liv vändes upp och ner för fem år sedan. Jag var helt oförberedd på vad som komma skulle. Idag återvänder jag till mitt Östersund.

Det är med skräckblandad förtjusning jag packar ner min kamera för att dokumentera platsen där jag allra först fick kännedom om livet som grodde inuti min kropp och jag insåg att jag faktiskt, mot alla odds, skulle bli mamma.

Just nu känns det fortfarande lugnt men jag vet att jag nog kommer känna av lite vibbar i hela kroppen när jag stiger av tåget i Östersund i morgonbitti.

Jag har förklarat för pojkarna att mamma komemr vara borta i några dagar och de ska få vara hos mormor. Häromkvällen när jag berättade det första gången blev Phini lite ledsen och sa att han vill följa med mig. Det värmde i mitt hjärta där han stod bredvid mig sådär alldeles gulligt ledsen med hängande underläpp som bara barn kan. Han älskar mig och VILL vara med mig..!! Bekräftelsen som jag faktiskt erkänner att jag behöver. Men tyvärr så kan han inte få följa med mig. Jag förklarade att jag bara ska jobba hela tiden och kommer inte kunna ta hand om honom, jag kommer inte kunna laga mat åt honom eller leka med honom så då är det bättre att han är hos mormor så att hon kan göra det. Jag poängterade att jag är hemma på söndag igen och att jag kommer sakna honom och gråta efter honom. "Laaiti också?" undrade Phini. Naturlgtvis Laaiti också. Jag kommer sakna mig sjuk efter bägge mina barn, trots att de är jävliga och trotsiga. De är ju mina.

Så dagen idag här hemma går till att packa det jag ska ha med mig och plocka runt i lägenheten. Finns det mycket jävligare än att komma hem efter en resa och lägenheten är upp-och-ner?

Min underbara vän Karin kommer och hämtar mig och kör mig med packning till stationen i Malmö där jag tar tåget ifrån. Det underlättar min resa och jag är henne tacksam för detta.

Jag har ju både laptop (tack för att jag får låna den, Lasse) och mobilt bredband (tack för att jag får låna det Kim) med mig och det kommer göra min resa så jävla mycket mer angenäm och jag kommer ta bilder under resans gång och blogga lite step-by-step.

Men nu undrar jag.. jag ska alltså sitta på tåg från 17-tiden idag till 6:30 i morgon bitti.. var i helvete ska jag röka?! Jag kan se scenariot framför mig, hur jag smyger in på toaletten för att smygröka, brandlarmet går och tåget tvärnitar och ex antal passagerare får hjärnskakning och jag kastas ut från tåget. Undrar hur arg min chef blir på mig då…?

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 tankar om “Cya later, Skåne”