ante omnis mea familia

Dag 3: att tämja förvildade kattungar som nu fått NAMN

Idag är det tredje dagen sen vi tog in de små förvildade kattungarna. Inte helt lätt att fånga in dessa två, som jag nämnde i tidigare inlägg, med med tålamod går det mesta.

Första eftermiddagen/natten fick de vara i fred i trygghet och säkerhet nere på toaletten med en koja att gömma sig i, kattlåda, mat och vatten i h små korta besök av mig. De sprang och gömde sig så fort de kunde och sprang iväg om jag försökte klappa dem eller plocka upp dem. Jag manade inte på för mycket.

Dagen efter fick de flytta upp till vårt sovrum, till en inhägnad med tak (pga rymningsrisk då de är fantastiska klättrare!) där de kunde sakta vänja sig vid ljud – röster osv. Jag hade igång TVn hela dagen så de hörde röster i bakgrunden. Barnen hade inte fri tillgång utan fick sitta bredvid och prata lugnt osv, inte för många åt gången.

Igårkväll öppnade jag inhägnaden och stängde dörren till rummet. De fick själva komma fram om de ville tänkte jag. Jag satte matskålen med färsk mat mellan mig och Kaeli på golvet och lät de komma om de ville. Vi manade inte på. De kom, och de lät oss klappa lite försiktigt under tiden de åt. Vi lät de utforska lite, klättra och leka. Jag plockade upp enstaka gånger, klappade lite och satte ner igen. Sakta men säkert så blir de mer avslappnade och börjar förstå att vi inte är farliga.

Än så länge går det fantastiskt bra, faktiskt. Bättre än förväntat. På kvällen tog jag upp de i sängen, men de är ju inte det minsta gosiga alls utan ville gå ifrån. De hoppade ner från sängen men klättrade själva upp en stund senare. Små framsteg som ex att våga gå fram till mina fötter, lukta och gå vidare betyder mycket. Att våga gå nära oss och komma och snusa är stora framsteg.

Barnen har fått direktiv om vad som gäller. När de kan göra vad och vad de inte får göra och det går väldigt bra.

Och så till namnen! {trumslag}

Då den ena av ungarna (den med mest vitt runt nosen) var den vildaste av de två – som rymde mer än en gång när jag försökte fånga in honom, klättrat överallt som en galning, fräste, bet och revs – så får han heta PHEROX [ˈfɛ.roːks] från det latinska ordet ferox, som betyder vild (se här)

Den andra killen, var den lugna. Han var likaså livrädd men visade på ett helt annat sätt genom att stanna helt stilla och till synes lugn och vågade knappt röra sig. Så han får heta ZEDO  [ˈseː.d̪oː] efter det latinska ordet sedo som ju såklart betyder lugn (se här)

Det var i alla fall mina förslag och ingen i familjen har opponerat sig. Tur är väl det för jag tyckte det var perfekta namn och hade helst inte velat argumentera för min sak – onödigt tidsfördriv för jag jag vet ju att jag får som jag vill i slutändan.

Vad tycker ni? Konstiga namn, jag vet, typiskt mig att ordknulla och leka med stavningar, jag vet. Men sånt gillar jag! Ord och bokstäver är lite min grej.

Phini skickade en YouTube video till mig där en tjej går igenom en del tips för att socialisera just upphittade förvildade kattungar. Vi har gjort/gör i stort sett exakt samma sak och det är för mig uppenbart att det är såhär man får göra. Sunt förnuft helt enkelt.

Jag har suttit och googlat lite om olika kattgrejor inför kommande köp. Vi behöver ju en riktig kattlåda, matskålar osv och jag ser att saker och ting har verkligen förändrats sedan sist jag hade katt, vilket var när mina två äldste var små (de är 16½ och 15 idag). Mycket har hänt på marknaden och jag vet inte om jag ska imponeras eller skratta åt alla påhitt. Jag såg däremot något som jag verkligen tycker är en bra idé – nämligen att ”gömma” kattlådan i en möbel. Det där är ju faktiskt en av anledningarna till att jag inte ville ha katt – den där jävla äckliga lådan. Vårt badrum här uppe är så fruktansvärt litet så vi får inte ens plats med en låda därinne och jag måste erkänna att jag alltid tyckt det är riktigt äckligt med kattlådor som står någon annanstans än på toalett – på sin höjd i tvättstuga. Men vi har ju inget val om vi ska ha lådan på ovanvåningen (i alla fall nu när de är små). Men någon form av möbel kan ju lämpa sig då och det behöver inte vara svårt att snickra ihop, tänker jag.

Så om ni har några råd eller tips om vad man bör, kan eller bara måste införskaffa så lämna en kommentar! Alla tips och råd tas tacksamt emot.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 tankar om “Dag 3: att tämja förvildade kattungar som nu fått NAMN”

%d bloggare gillar detta: