Dagishej. 

Varför hälsar föräldrar som går förbi varandra på dagis? Människor som vi inte känner utan bara mig veterligen har just en sak gemensamt – vi ska lämna/hämta våra barn på dagis. Jag brukar inte hälsa på människor jag inte känner. Inte vanligtvis dvs. Men på dagis när man går från parkeringen, förbi grinden in på dagis och möter en annan förälder som just sagt hejdå till sin avkomma, så möter man kanske deras blick. De ler lite försynt och hälsar ett ”hej”. Fast att de inte vet vem jag är. Bara för att vi är på samma ställe och gör samma sak. Men sånt händer aldrig på ICA eller City Gross trots att man är på samma ställe som andra kunder med exakt samma gemensamma mål – att handla. Hade väl varit jobbigt att hälsa på varenda en därinne. Man hade inte gjort nått annat. Men på dagis ska man tydligen hälsa. Och  helst le. 

Jag känner mig inte alltid bekväm med det. Enbart för att det är så påtvingat på nått sätt. Man hälsar liksom inte för att man VILL.  Så inte alltför sällan när jag passerar de föräldrar jag vet är hejjare så sänker jag blicken medvetet demonstrativt som för att tyst säga ”hälsa inte på mig”. 

Ja jag vet – jag är selektiv. Jag vill inte prata med vemsomhelst bara-för-att. 

Morgonens ”jag-är-trött-låt-mig-va”- tankar. 

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Eva skriver:

    Jag är en av Hej-människorna.
    Speciellt på dagis, man ser samma människor ett par dagar i vecka så varför inte bjuda på ett Hej? Kostar inget och kan göra någons dag.
    Jag hälsar även på bussen, Ica, hundpromenaden och andra tillfällen när man möter någon som ser ut att behöva ett Hej och kanske ett leende.
    Smil!!
    Yolo som ungarna säger!
    ??

  2. Jessica skriver:

    Jag är också en hejare och har inga problem alls med det. Folk behöver känna sig sedda. Kan också hälsa på Ica och andra ställen fastän jag inte känner personen ifråga.

  3. Kattis skriver:

    Förskoleföräldrar ser man ju kanske ett par gånger i veckan och dessutom kanske på föräldramöten, vid kalas osv, så man har ju någon typ av relation till dessa människor och då tycker iaf jag att det kan vara på hej-basis åtminstone tänker jag. På bussen kan jag hälsa på dom som alltid åker med samma buss som jag tidigt på morgonen med mig, och chauffören såklart, men jag hälsar ju inte på alla tomtar som råkar sitta på samma buss. Men jag blev en hejare när jag flyttade till Malmö. Tycker att man generellt hälsar på folk (främlingar) i betydligt större utsträckning här än i Göteborg där jag kommer ifrån. Och jag tycker det är trevligt :) men fortsatt småprat har jag ingenting för.

  4. Charlotte skriver:

    Oj, jag älskar att hälsa på folk, speciellt på morgonen så tycker jag det verkligen är trevligt! När man är trött och stressad så kan ett glatt hej göra hela skillnaden men sen så hälsar jag iofs även ute på hundpromenaden, på ICA och sånt också :-)

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.