Dagisplats till Kaeli, som har adopterat farföräldrar!

Jag ringde och pratade med föreståndaren på dagis häromdagen, för att dubbelkolla att Kaeli verkligen fått plats på dagis. Jag har ju fått ett OK innan men inte skriftligt. Och man brukar ju tycka att det är mer bestämt när man fått papper på det, så jag ringde för att få det verifierat.
Föreståndaren berättade att de nu håller på att omstrukturera en hel del på dagis och jag förstod häften av det hon sa, men förstod att de ska ha några 1-5 avdelningar, även kallad syskonavdelningar. Hon frågade mig sen vad jag tänkte, vad jag ville. Så jag svarade så sanningsenligt jag kan “Det ultimata vore ju att sätta henne på Hopprepet direkt, där jag har Laaiti nu” utan att tro att det fanns en möjlighet. “Ja jag misstänkte nästan det” skrattade föreståndaren. Klappat och klart – till hösten, tack vare deras omstrukturering, besannas en tanke jag trott var omöjligt och faktiskt inte kunnat tro: att hon börjar på Hopprepet direkt och går där på samma avdelning under hela sin dagisvistelse. Kan det bli mer perfekt.. det blir ju knappt någon inskolning alls ju, hon känner alla fröknar där! Fröknarna har gullat med henne sen hon var 2 veckor gammal och kramas med henne i stort sett dagligen när jag lämnar och hämtar brorsan. Åh vad jag blev lycklig över det beskedet..!! Det blev så mycket bättre än vad jag hade föreställt mig!!
När jag har pratat med vänner om dagis förr och vänner frågat vart jag vill ha henne har jag nästan glömt bort det där med småbarnsavdelningar. “Jag ska ha henne på hopprepet!” har jag svarat. “Ja men om du inte får någon plats där då” har folk undrat. “Det skiter jag i,  jag SKA ha henne där. Så är det” och det har jag nästan utgått från. Men nu blev det ju ännu bättre – nu får hon var där från början!! Och det, utan att jag behövde hota någon! Haha, woohoo!

Idag på mitt älskade familjära ICA kom Inger och gosade med Kaeli. Hon är så himla ljuvlig, Inger. Sprallig & glad och alltid ett välkomnande leende på läpparna. Hon plockade upp Kaeli och gosade sådär som den vanda mormodern hon är till sina. Hennes man Lars kom förbi och även han fick hålla Kaeli och busade med henne. Jag tittade på dessa två och tyckte att de kan ju vara Kaeli’s (och pojkarnas) farmor & farfar? De har ju en mormor & morfar men vi saknar farmor & farfar i familjen så då kan ju de ta den rollen! “Ja, farmor blir jag aldrig ju!” sa Inger, som har döttrar. Inger gav Kaeli en Hello Kitty nalle och det var inte utan att jag visade en dos missnöje och berättade hur illa jag tyckte om hello Kitty. Men jag lovade att hon skulle få ha den eftersom hon tyckte om den, och eftersom det var en enormt fin gest och jag uppskattade att Kaeli fick en liten gåva av sina nya “farföräldrar”, haha.
Inte undra på att man älskar sitt lilla Ica Supermarket. Personalen är otroligt fenomenal och det är nog nästan det som gör att man återvänder. Och på vårt ICA kan man hitta vadsomhelst, man kan till och med adoptera nya farföräldrar!

 

Idag bjuder jag på några bilder på min kusin Lizette med Kaeli & Jessicas dotter Emilia (Kaeli’s nästkusin/syssling/pyssling wtfever)

Lizette Emilia och Kaeli

Lizette pussar Kaeli

Lizette & Kaeli

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. nalle333 skriver:

    Grattis till dagisplatsen! (O ja, jag är en sån där gammal bakåtsträvare som fortfarande säger dagis. Förskola är förskola i min värld; inte nollan så som de nu heter ^^).

    Vad mysigt med ”farföräldrarna” på Ica. ^^ Jag är också av det slaget; de familjemedlemmar som saknas hittar jag på annat sätt. Fast Ica slår nog alla ”rekord” ;)

    Har sagt det förr o säger det igen (tror fasen inte att det kan upprepas för många gånger); K är ljuvligt söt! <3

Lämna en kommentar!