ante omnis mea familia

Döden kom 3-på-rad (RIP farmor)

Idag har varit en typisk “på-gott-och-ont” – dag. Det började i alla fall bra. Jag gick hem till Emma och vi letade upp någon i närheten som säljer oblater och när vi hittade något som lät bra så körde vi in till Malmö och köpte en spindelmannen oblat på Ultimate Cake, som lämpligt nog låg på Kärleksgatan. När jag var där köpte jag även en hasselnötsmousse som ska utgöra ett lager i tårtan jag ska göra till min son på lördag. Jag har aldrig gjort en tårta med oblat förr så om det blir skit av det hela, so what. Alla börjar nånstans. I den lilla butiken fanns skyltex på vackra tårtor och en liten skylt där det stod “Obevakade barn bjuds på espresso och ges en valp och en enkel resa till Eslöv”.
Haha, som vi garvade.

Emma och jag fikade på Espresso House innan vi körde mot Vellinge och en godisfabrik som Emma kände till. Jag hade ju planerat att köpa godis till kalaset, främst att fylla godispåsar till alla barnen som de ska få med sig efter kalaset. Efter at vi kört rundor lite kom vi äntligen fram till Scandi Candy – och så var det stängt. Typiskt? Ja. Men Emma är inte den som är den. Vi gick mot den dörren som var öppen in mot fabriken och Emma “haffade” en arbetare där och påpekade att det stod andra öppettder på skylten vid vägen vi hade sett. Hon blinkade med ögonen som små flickor gör när de ber sn pappa om en hundvalp och frågade om de inte kunde öppna butiken för oss. Blink blink. Han sprang iväg och frågade chefen som faktiskt öppnade butiken enkom för oss!! Där snackar vi PRIMA SERVICE! Vilket flyt vi hade. Vi kom in i den “lilla delen” sen visades vi in i det stora rummet med mycket godis och tog varsin låda och fyllde de till brädden. Allt var färskt, en del var godis jag inte sett förr och de hade till och med en provsmakningshörna! Godiset vägdes och hamnade på nästan 4.5 kg!! Haha, Det borde väl räcka till en15-20 ungar? Vi tackade för den eminenta servicen och gick ut till bilen igen.

Just som jag hade backat ut ringde mobilen och jag hörde på den förinställda signalen att det var min mamma. Jag hade pratat med henne en halvtimme tidigare och bett henne hämta barnen på dagis och klockan var då kvart i tre, femton minuter innan hon ska hämta barnen. Och nått sa mig att svara, eftersom det var mamma och det var just innan hon skulle hämta barnen. Jag svarade och hörde mamma säga “Bosse ringde precis…” och jag visste med detsamma vad hon skulle säga.. Bosse är min farbror. Den enda av min pappas syskon som har haft kontakt med och tagit hand om farmor i många år.  Förvisso den enda utan famlj eller förhållande nånsin. Vi har inte så mycket kontakt med honom. Jag förstod direkt – farmor har gått bort. Och det kom som en smärre  chock ändå – för min farmor kan för fan inte dö? Det är krut i henne och jag trodde hon skulle leva för alltid. Järnladyn, ju. Kärringen jag ärvde min rakbladsvassa tunga utav och därför inte alltid dragit jämt med. jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag visste inte hur jag skulle reagera och vet det fortfarande inte. Jag har inte haft kontakt med henne på flera år och NU – först NU, när jag fattar att hon är borta, så känns allt så jävla trivialt. Och det är klassikern man har hört förr och tycker är en jävla klyscha, men jag önskar att.. jag önskar att jag kunde få prata ut med henne. Så dags för den insikten nu, eller hur. Hon dog helt ensam, om man bortser från hennes ena son. Hon födde 6 barn och den enda hon träffade och pratade med de senaste åren var Bosse. Hur jävla patetiskt är inte det?! Så ska det inte vara..
Och sen kom nästa tanke – vad i helvete händer..? Jag har levt i snart 30 år och har inte haft några dödsfall i mitt liv. Jag har klarat mig från sånt. För nått enstaka år sedan dog morfar och det spelade mig ingen större roll, som en del av er förstår. Och nu för nån månad sen dog mormor. För nån vecka sen dog Oupa (barnens farfar) och nu dör farmor. Vad i helvete pågår? Är det allsmäktigas sätt att visa mig att döden kommer mig närmare? What now..? Vem härnäst?

Vi fortsatte att köra och jag förklarade, berättade och pratade av mig med Emma i bilen på väg till City Gross. Jag fick lägga detta vid sidan och fokusera på min uppgift om Laaitis kalas och vi handlade omkring 50 korvar och bröd, 4l läsk, ketchup & senap och rostad lök. På fredag köper jag alla tårtingridienser som jag ska förbereda på fredagskväll, efter att jag varit nere i lokalen och förberett inför lördagen.

Sen har det varit lugnt resten av dagen. Jag behövde varva ner när jag hade kommit hem och kände mig irriterad en stund men efter att pojkarna låtit mig vara en stund kändes det bättre. Och nu sitter jag här. Barnen har somnat och jag har alldeles för många tankar.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 tankar om “Döden kom 3-på-rad (RIP farmor)”