Den första sovmorgonen sen gudarna skapades (känns det som)

Ja, det blev ju så ändå, att jag gjorde något som jag inte kan när jag har alla barnen hemma. Sov. Haha.
Malin kom ju hit och lånade internet och pluggade teori. Hon har gjort det nu 3 kvällar i rad. Hon är verkligen engagerad och duktig som fan! Hon har onlinetester från körskolan hon sitter med.
Igårkväll kom hon igen och jag kollade på film i vardagsrummet. Hon satt i köket. Det gick nåpn film på kanal 1 som jag verkligen inte hade planerat och jag trodde inte det skulle vara en film för mig men av nån anledning var den sjukt bra och informativ.
Filmen, från 2010 hette Temple Grandin och handlar om Temple, en (väldigt) autistisk kvinna som doktorerade. Man fick se lite om hur det är att vara autistisk och hur smart hon är. Hon hade det inte alltid lätt men hon klarade sig förbannat bra. Verklighetsbaserad. En upplyftande film för föräldrar till barn med diagnoser.

Efter att Malin gick hem somnade jag framför tv’n i soffan och vaknade 02:30 då jag gick upp och borstade tänderna, klädde av mig och kröp ner i sängen och somnade om. Av ren vana vaknade jag klockan 6 men tänkde då verkligen inte gå upp då, eftersom jag faktiskt inte behövde. Så jag somnade om och sov till 9 och det var guld värt! Jag låg kvar i sängen en halvtimme och bara existerade en stund, bara för att jag helt enkelt kunde. Efter en stund ringde pappa och berättade att Kaeli hade vaknat var 5:e minut hela natten och hade sovit hos mamma, i hennes famn. ”Nu vet nu hur jag har det” fnissade jag. Och Phini har feber (igen). Eftersom mamma och pappa skulle iväg idag gick jag dit och hämtade hem min avkomma.

Så ja, jag fick ju lite dåligt samvete.. jag får ofta det när mamma och pappa har barnen helt generellt, men speciellt om det har varit jobbigt, om barnen varit jobbiga eller om de är sjuka. Jag känner ofta en inre stress när mina föräldrar har barnen och ska skynda mig dit och hämta. Antar att det är för att man inte vill belasta någon annan med sina barn.  Är det bara jag som känner så eller är det vanligt hos er andra med?

Så söndag idag och det kommer bli en lugn en. Kaeli sover just nu (hon var såklart jättetrött) och har sovit i snart en timme. Phini ligger på soffan med Pepsi Max och har fått i sig en tredjedel kavring med leverpastej och en piggelin. Pojkarna bråkar inte. Kan bli bra ändå.

Söndag.

Du gillar kanske också...

9 svar

  1. Linda skriver:

    Å vad man känner igen sig. Jag har nämnt det tidigare men jag hade en svår tid efter förlossningen av min dotter (både fysiskt och mentalt) och kunde knappt ta hand om mig själv. Fick då hjälp av både min mor och svärmor (min man jobbade borta) och det var SÅ svårt att ta emot den hjälpen! Även om det inte var realistiskt för mig att ta hand om mitt barn (kunde knappt gå) så kände jag att det var MITT ansvar… Är det inte något genetiskt för en mamma? Jag tror att det är medbyggt i vår natur . Även om förståndet säger annorlunda, att man som mamma också har RÄTT att ta hand om sig själv ibland också. Tycker dina föräldrar verkar helt suveräna!!

  2. Jessica skriver:

    Ja, jag tycker inte om att ”besvära” andra med min son. Inte för att någon känner så förutom jag själv. Så jag vill gärna komma och hämta honom tidigare och får dåligt samvete om han inte låtit mina föräldrar få någon ro.

  3. Ebba skriver:

    Jag förstår hur du känner. Jag känner likadant när jag fått hjälp med min dotter. Jag försöker dock tänka mer att de som hjälpt mig har velat göra det och även om det varit jobbigt för dem för stunden, så vet de hur otroligt mycket det betytt för mig och vilket stor hjälp det inneburit. Så jag försöker njuta helhjärtat och ta tillvara hjälpen jag får, istället för att stressa upp mig och få skuldkänslor. Ibland måste man som förälder öva sig på att ta emot, inte bara ge! Och du, du om någon förtjänar en sovmorgon då och då.

  4. nalle333 skriver:

    Här har du en till som känner lika!
    Vill att varken jag eller barnen ”ska vara till besvär” för nån. Fast det komiska är ju det att vi INTE är det, snarasre tvärtom <3

  5. MansonDust skriver:

    Jag känner inte så. Har vi barnvakt, då är det fan frivilligt från barnvaktens håll. ;) Min svärmor brukar ha alla tre barn TVÅ nätter & då går jag i ”slappar-läge”.

  6. k skriver:

    Ja visst är det så att man har dåligt samvete, vilket är sjukt ju. För jag tänker såhär att när mina barn får barn så vill jag ju passa dom och ha dom när mina barn behöver mig och är dom sjuka så gör det ju inte mig något för det är för en kort stund. (och så tänker jag att våra gamla också tänker)

  7. k skriver:

    Och wiiihooo jag kunde kommentera :)

  8. mimmi skriver:

    Dina föräldrar hade inte passat barnen om de inte velat, eller hur? Jag tycker att dina föräldrar är enastående, guld värda! Fantastiska! :heart:

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com