Det är den mänskliga faktorn som avgör

När Laaiti var yngre sökte jag, och fick godkänt, vårdbidrag. Jag fick 1/4. Nått år senare slutade betalningarna – jag märkte inte det ens haha. Det tog runt 6 månader innan jag märkte att jag inte längre fick de pengarna in på kontot. Tydligen skulle man ansöka om själv och påminnelse får man inte. Jag kom aldrig till skott att söka nytt. 

I december fick Phini sin diagnos. Då bestämde jag mig för att söka nytt vårdbidrag. Jag hade fyllt i blanketten, jag hade läkarintyg. Jag skrev ganska detaljerat i en bilaga om hur det ser ut hos oss med pojkarna. Jag har däremot inga siffror alls så jag kryssade i ”vill prata med handläggare”. Även om jag hatar att prata i telefonen, i synnerhet med myndigheter. Jag förutsatte dessutom att det måste ju vara kört om jag inte ens har några konkreta uppgifter. 

Den ansökan satt jag på i runt ett halvår innan jag fick tummen loss att faktiskt skicka in den i juni. Förra veckan ringde en handläggare. ”Du har skrivit så himla bra, du har gjort hela mitt förarbete, så jag har inte så många frågor.” sa hon. 

Hon ställde frågor om sånt jag hade missat. Hon frågade om jag jobbar, jag svarade som det är, nej. Jag är sjukskriven utan SGI. Hon sa att hon tänker ta med det i beräkningen, då föräldrar oftast har rätt till tillfällig föräldrapenning när de åker iväg med sina barn (ex till BUP) men det kan ju inte jag. Jag blev ganska ställd men tacksam. Hon tyckte också att det är dumt med den delen i ansökan, att man ska redogöra alla merkostnader (dvs exakt hur mycket kläder ex man behöver köpa till de barn som sliter mer än normalt). Så hon tar med det i beräkningen ändå. 

Handläggaren lyssnade noga på mig, ställde väsentliga frågor, antecknade allt. Hon var himla bra att prata med. Hon sa att hon skulle fatta ett beslut så fort som möjligt, samma dag förmodligen. Sen skicka ett beslut så jag hade det till dagen efter. Hon nämnde att det ser ut som jag kan få 3/4 vårdbidrag (för bägge, sammanlagt) och även en retroaktiv utbetalning från det att de fick ansökan i juni. 

När jag fick hem pappret, sa hon, skulle jag läsa igenom. Sen ville hon att jag ringde henne direkt och stämmer av, talar om ifall om något var fel, så kan hon spika beslutet samma dag så jag får pengar direkt. Annars måste man vänta de veckorna man har på sig och betalning dröjer. 

Så jag ringde henne, lämnade meddelande på telefonsvararen. Dagen efter ringde jag igen för att se att hon fått mitt meddelande. Hon sa att hon fått det, och fattat beslut samma morgon så att det går iväg samma dag – hon sa att det var byte av dagar just den dagen. Dvs byte av period, om man hade satt beslutet dagen efter hade betalning dröjt tills nästkommande period/månad. 

Jag blev så himla glad och tacksam att hon tänkt på det – att vara schysst, för min skull. 

Det handlar (tyvärr) alldeles för ofta om vilken handläggare man får på Försäkringskassan. De bedömer olika, de arbetar olika. Alla är ju trots allt människor. Jag har haft både bra och dåliga handläggare. Vissa är hårdare än andra, man kan ibland undra om de ens har riktlinjer att följa då beslut kan skilja sig så radikalt. 

I synnerhet vid vårdbidrag, har jag märkt. Jag läser i många NPF-grupper hur olika det är, vad man får. 

När det gäller vårdbidrag, är det ett bidrag till förälder, för all den extra tid, arbete och pengar som det tar att ha hand om barn med bland annat NPF- diagnoser. Så när man ska beskriva det för Försäkringskassan så gör man bäst i att vara så utförlig och detaljerad som möjligt så att de får en bild av hur mycket extra tid och arbete det handlar om. Men sen är det den mänskliga faktorn som avgör. En handläggare kanske inte tycker det är krävande att behöva hjälpa en tonåring med tandborstning medan en annan handläggare kan anse att det inte tillhör det normala att en förälder gör det och ser den extra tid och arbete det är för en förälder överlag. Så där har vi det.

Jag hade tur att handläggaren var bra. Det var inte så jobbigt att prata med henne som jag hade trott. Det gick så snabbt och smidigt och bättre än jag hade förväntat mig. Så nu i veckan kommer en retroaktiv utbetalning för vårdbidrag från juli till september. Sen löper det varje månad från oktober. Och jag vet att vårdbidraget ska ”slopas”. Det ska tydligen heta något annat och se lite annorlunda ut sen. 

Och vad är oddsen för att Phini, dagen efter beslutet, tappade sin mobil i golvet så den small? Murphys lag. Telefon måste han ha, hur man än vrider och vänder på det. Han är inte lite längre. Han har dessutom flickvän som håller sig i Genarp/Veberöd som han reser till. Då måste han kunna kontakta mig om han missar bussen eller behöver mer pengar till bussen eller behöver hämtas eller annat. Vi måste kunna nå honom, ringa hem honom om han missar sin tid osv. Han är ofta ute med kompisar. Så nu letar jag telefon. Det är inte lönt att skaffa en dyr mobil till mina tonåringar för det är en förbrukningsvara hos oss som hos många andra NPF-familjer. 

💸💸💸💸

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Det är den mänskliga faktorn som avgör”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: