Det är en svår konst att se folk i ögonen – samtidigt som man går bakom ryggen på dem.

Det är väl lustigt det där, hur människor är beskaffade. Jag vet inte om det bara är jag, som inte alltid förstår. Jag förstår inte varför folk säger eller gör vissa saker. Då jag upplevt exakt samma scenarion så många gånger om, med olika människor så börjar jag ju undra – är det jag som bara inte kan förstå?

◇◇◇◇◇

Där går människan. Rakt framför mig. Vi har känt varandra i hundra år eller ja, i alla fall hela mitt liv känns det som. Vi har väl aldrig direkt umgåtts med varandra även om vi känt varandra förhållandevis bra – vi är ju släkt, och åldersskillnaden oss emellan är påtaglig. Vi har inte pratat med varandra på ett tag. Men vi brukar hälsa på varandra nät vi ses och småprata om möjlighet finns. Men just denna morgonen så hände något helt annat, och oväntat.

Jag körde mina barn till skolan. Jag svänger in på vägen som leder till skolan och där framför mig, på trottoaren ser jag människan i frågan. Jag vet hen ser mig, det märker jag även om vi inte fick ögonkontakt. Plötsligt, med snabba rörelser så letar hen fram sin mobiltelefon och satte den mot örat och vände blicken snett ner mot marken, motsatt mitt håll. Jag vet hen låtsas. Jag vet att ingen ringde, jag vet att hen inte pratar med någon alls. Jag vet att människan medvetet undviker mig, undviker att ens hälsa. Bara hälsa, inget annat. Jag satt i bilen, hen gick. Inte direkt upplagt för konversation ändå.

Jag undrar varför. Varför vill människan inte hälsa på mig längre? Vi har ingen konflikt oss emellan. Vi har inte träffats eller pratat med varandra alls på ett tag. Jag har inte heller pratat om människan med någon annan. Så jag blir fundersam. Vad beror detta på?

Människan har såklart inte sagt något till mig heller, skulle det vara ett problem oss emellan. Om hen är arg, ledsen, sur eller besviken på mig för något så vet jag inte om det. Inte heller vad det i så fall skulle vara. Ingen har sagt något alls. Här är min undran- är detta något jag ska automatiskt förstå?

Det enda jag kommer fram till i just denna specifika relation och händelse är det faktum att jag otursamt och väldigt beklagligt nog kommit på kant med en närstående till människan. Så en får förutsätta att detta är hens sätt att visa att de ”valt sida”. Att beteendet är någon form av självuppfattad solidaritet. Något annat kan jag inte föreställa mig att det kan bero på, att människan plötsligt slutar att hälsa på mig.

Så det leder mig till nästa stilla undran – varför? Varför känner människan att den måste bete sig så? Jag har mig veterligen inte behandlat människan i fråga medvetet illa överhuvudtaget och jag tycker det är orättvist att behandla mig såhär på grund av dispyter mellan mig och någon annan.

Jag blir hellre hatad av alla, än inte älskad av någon

(Irrelevant citat & underrubrik)

En annan släkting i samma krets gör likadant. Den ena dagen pratade vi med varandra som vanligt. Nästa dag så ville inte människan möta min blick trots att jag gick en halvmeter ifrån en. Det blev så pinsamt uppenbart. Men jag förstår och ser sambandet.

En tredje släkting i samma potpurri, var den enda som INTE mötte mig på det sättet utan istället kontaktade mig själv direkt. Hen ignorerade mig inte för en sekund. Tvärtom så var det en brutal neddykning med en utgång jag hade länge sett komma.

Där vet jag nu vart jag står. Var människan i fråga står. Vad människan tycker, känner, tänker och tror. Och vice versa. Och oavsett allt som sagts och vart lerduvan landade, så är detta att föredra. Att jag förlorade den människan står mig plågsamt klart men jag behöver aldrig undra eller tro. Vilket är mer än vad man kan säga om andra människor, som tycker att det bästa sättet är att helt sonika.. bara sluta att säga ”Hej!”

Jag önskar att fler människor hade det modet, att våga vara frank. För det där med att plötsligt, från ingenstans börja ignorera folk och sluta hälsa, är en dålig version av alla de sätt man kan agera.

För jag tror nog, att det inte bara är jag som inte kan förstå sånt?


Jag skulle kunna skriva så mycket mer om saken men nu är jag trött. Godnatt.

”I have an opinion on everything, and if I don’t have an opinion, I’ll fucking make one up on the spot.”

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 tankar om “Det är en svår konst att se folk i ögonen – samtidigt som man går bakom ryggen på dem.”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: