Det finns inga gentlemän kvar, det finns ingen uppvaktning längre

Det är lustigt det där, förhållanden mellan män och kvinnor. Jag har alltid sagt att vi talar olika språk och det vidhåller jag. Jag har nog ganska lätt att missförstå män. Eller så är det så att jag bara är kvinna och hör det jag vill höra. Åtminstone till en början. Men när den dagen kommer och man faktiskt hör vad de egentligen säger, så blir man besviken. När det där enkla jag trodde mig höra var en komplimang i form av “Du är vacker” egentligen var “Jag vill bara knulla dig” – så fel det kan bli. Men det är ju egentligen inte männens fel alltid, jag är lika skyldig eftersom jag hungrar efter ömhet och kärlek. Och män hungrar efter att få sätta på mig. Och att missförstå de signalerna är alldeles för lätt.

Men det är oftast så det börjar. eller missuppfattar jag det igen? Är det inte så att det börjar med ett “Du är vacker/attraktiv” och inom kort heter det" “Jag vill knulla med dig”. Är det så man “mjukar upp” kvinnan för att nå till sitt egentliga mål? Jag vet inte.

Och jag är motsägelsefull och motsträvig. Den ena dagen längtar jag efter den varma famnen att krypa upp vid, en beröring, en kram, en puss och att vara älskad av en man. Dagen därpå trivs jag bäst som jag har det och vill absolut inte veta av allt vad män heter. Jag är trasig. Jag är rädd. Jag är förlorad.

Men nej, jag är definitivt inte redo för ett förhållande med en man. Inget kärleksförhållande och absolut inget KK förhållande i heller. Är det något jag är mest trött på så är det att vara kvinnan de suktar efter på det där “förbjudna frukt” sättet. Jag är trött på dessa små antydningar och dessa små *blink blink* och *shhh*. Jag är trött på att han fortfarande smsar mig efter så många år och fortfarande tror att jag ska “släppa till” trots att jag avslutade vår historia för år sedan då han var (är fortfarande) sambo med hus och hela kittet.  Jag vill liksom inte ens bli påmind och nej jag vill inte upprepa det. Men trots att jag sagt det rakt ut så fortsätter han.. Varför? Tror han att jag är “lätt”?

Sen har jag ju svårt att ta till mig. Jag är osäker på mig själv och har alltid varit. Mitt självförtroende är bättre nu än för tio år sedan, det erkänner jag, men långt ifrån ett fullgott sådant. Om en man väl säger att han tycker jag är vacker eller tycker om min personlighet eller vad det nu än må vara – så blir jag misstänksam. vart vill han komma? Vad vill han egentligen?  – Egentligen. Och jag blir lika besviken varje gång det visar sig att han bara vill knulla eller åtminstone får det att låta som om det är det enda han vill. Varför ska man ens gå in på det…?
Män kan få mig att känna mig så jävla billig och känna mig som ett luder. En enkel mening i all välmening kan & kommer jag misstolka och få att låta som något äckligt och smutsigt och sen är allt förstört och jag tappar både intresse och respekt. Fan vad jag är trasig… Men fan, ingen har lappat hop mig heller. Men är det egentligen någon annans uppgift? Eller min egen..

Ska man nå in till mig så ska man undvika allt vad sexuella anspeglingar heter. Åtminstone när man är “på G”. Sånt är fritt fram när jag är tillsammans med en man. Men om man faktiskt är genuint intresserad av mig och skulle vilja se vart det kan leda, så driver man bort mig ganska snabbt genom att komma med sexuella anspeglingar. jag har svårt att ta det på allvar och jag tappar allt eventuellt intresse som kan ha funnits på en ynka röd sekund. Och oftast – all respekt med.

Jag har nämnt det förr och säger det igen – jag är ganska gammalmodig av mig. Även när det rör “uppvaktning” som det så fint hette förr. Sånt finns inte längre. Män uppvaktar inte kvinnor längre. Varenda en jävla gentleman är fucking död. Ingen jävel håller upp dörren åt kvinnor längre eller drar fram en stol. Ingen skriver kärleksbrev – hell, ingen snackar om kärlek överhuvudtaget. Nu för tiden snackar vi sex. Konstant. Och jag vill inte vara med längre. Jag vill inte bli sedd på det sättet alls. Jag är inte sån. Jag inte sexig på nått sätt, jag är fan inte eftertraktad och jag vill inte höra det mer…

Jag är ingen överdrivet sexuell person faktiskt. Jag känner inte så mycket sexuell lust och det kan mest kvitta mig. Skyll det på min barndom, jag skiter mest i vilket. Däremot är jag en jävligt känslosam person och det är nog nyckeln till mig. Därför misslyckas nästan alla män att bibehålla mitt intresse en längre tid.
Jag blir sällan förälskad/kär. Men blir lätt nyfiken och intresserad av män. Men det intresset dör väldigt fort… Och jag blir fan lika besviken varje gång.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 tankar om “Det finns inga gentlemän kvar, det finns ingen uppvaktning längre”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com