Det första besöket på minneslunden

Idag blev det ett litet äventyr för mig och mina söner. Först var det för mig att hitta till Lomma. Jag ville inte berätta för pojkarna vart vi skulle, ifall jag inte skulle hitta dit. Jag sa att det var en överraskning. Jag hittade till Lomma med en liten snabbtitt på eniro men att hitta till vår nästa destination var ett smärre projekt. Jag fick köra runt Lomma nån gång innan  det visade sig vara så jävla enkelt att hitta till kyrkan – jag har ju faktiskt varit där förr – med Emma! Vi övade sliring på den parkeringen men jag tänkte inte så långt att det var DEN kyrkan.. men det var det.

image Så jag hittade dit och vi gick omkring på kyrkogården tills jag mindes att han faktiskt finns på minneslunden.. Så dit gick vi och jag visade mina söner vart deras pappa finns nu. jag gjorde det för att det skulle bli lite mer konkret för pojkarna, lite mer verkligt, att deras pappa är död. Jag hoppades att det skulle förstå lite bättre.
Vi hade inga blommor med oss men pojkarna plockade små vita vilda blommor som växte på gräsmattan och la vid sin pappas kors och Phini pratade med sin pappa. Vi stannade en liten stund innan vi gick till bilen igen och jag lovade mina söner att vi kan köra ut fler gånger om de vill.
Han har inte fått någon sten ännu men där fanns ett kors och det kändes surrealistiskt att se hans namn på ett kors.. jag tror nog det blev mer verkligt för mig med och åratals av minnen sköljde över mig, särskilt som jag stod där med våra två gemensamma söner som han  nu berövat så mycket genom att ta livet av sig. Vem ska de nu få alla svar utav – på alla de frågor de har haft och som de kommer att ha i framtiden. Och om de nu hade velat återuppta kontakt med sin pappa i en mer mogen ålder? Det har han berövat dem. “You self-centered bastard…” var min första tanke när det slog mig.

Så det var ett äventyr på gott och ont idag. Jag hoppas och tror att deras pappas död blev lite mer verkligt idag när de kunde se hans kors på minneslunden. Och för min del uppenbarade sig inte det där avslutet som många snackar om. Det kommer aldrig finnas något avslut för mig – jag har ju fortfarande våra söner och så länge de lever, lever en del av honom i dem. Och så länge jag lever, lever alla våra minnen i mig. På gott och ont.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. B3tty skriver:

    Enormt starkt gjort av dig! Det bevisar att du tänker på dina barn och inte på dig själv. Inte för att jag tvivlade på det.. Tog han sitt liv, barnens far? Jag har ett lite egenintresse om sånt då jag har egna erfarenheter av just att en förälder lämnar sina barn… du vet min mejl.

  2. milla skriver:

    När händet detta? och hur?

Lämna ett svar till B3tty Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com