Det händer konstiga saker med mig…

Det händer konstiga saker i min kropp, bortsett från att jag i skrivande stund bakar en människa inuti min kropp, som om inte det vore konstigt nog.
För några dagar sen började jag få ont i min vänstra arm och det har fortsatt så sedan dess. Det har inte blivit bättre, bara något värre. Och det är en konstig smärta. Jag kan inte riktigt förklara det. Det är en ilande, brännande, ihärdig smärta som på något sätt tycks stråla genom hela armen. Jag kan inte säga direkt vart det börjar eller slutar, men någonstans mellan skuldran och handleden. Det är ihållande och gör ont konstant och ingen ställning tycks mildra. Det är konstigt. Jag känner mig som en trasdocka och min arm behöver sys på.  Nä, det är inte synd om mig, nej jag vill inte verka gnällig. Jag ville bara ömka mig lite.

Och så till magen och bebisen och alla förändringar i min kropp på sistone. Jo jag har gått upp i vikt, men faktiskt nästan bara på magen. Nån enstaka har kommenterat mina bröst (!?) och sagt de blivit större men inte vad jag märkt av själv, min behå passar fortfarande. Mina bröstvårtor däremot ömmar som fan och de har vuxit. Jag fick byta ut mina stavar från 10mm till 12mm för att kulorna började försvinna haha. Jag har börjar få äckliga pormaskar i ansiktet, det ser mer knottrigt ut än annars och finnarna kommer och går. Mina naglar har vuxit däremot, fortare än på länge. Om det har nått samband vet jag inte.
Och jag kan svära vid, att det varit bebisen jag känt röra på sig i magen några gånger, fast att jag vet att de säger det är för tidigt. Men det där fladdrande swoshande nere i magen känns så välbekant. Jag har inte velat nämna det för någon, varför vet jag inte..

Det är mycket som jag inte har velat nämna för andra på sistone. Och för första gången på flera år känner jag mig förtegen om mitt innersta jag och håller det för bara mig själv och berättar inte ens för mina närmaste. Jag vet inte om jag omedvetet försöker undvika eventuella situationer som jag kanske känner att jag inte klarar av just nu. Så jag håller det inom mig nu. Jag känner mig förbannat ensam och jag vet att jag inte gör det lättare eftersom jag inte släpper in någon annan men jag känner mig maktlös. Jag vill inte släppa in någon i mitt innersta ömma rum heller. Inte nu.

Du gillar kanske också...

8 svar

  1. E skriver:

    Hej.
    Läser din blogg en hel del, men har inte kommenterat tidigare. Borde ha sagt hej när vi sågs.
    Läste dagens inlägg och jag blev lite orolig om jag får säga det, jag är inte någon expert på ämnet direkt men det låter som om du kanske har fått en blodpropp i armen. :/ Kanske skulle kolla upp det? Vill inte oroa dig, men detta låter kanske som ett bra förslag.

    Ha det super, ta hand om dig själv, lillen i magen, dina små grabbar och Hjärtat såklart!

    • missmaddis skriver:

      @E: Jo jag får kolla upp det om det inte blir bättre. det blir ju inte lättare med vardagsbestyr och jobb med denna armen. Och tack för din första kommentar, men när sågs vi? :)

      Det kan vara så mycket med armen. Blodpropp hade inte ens slagit mig, till min kännedom har jag inte arvsanlag för det. Jag tänkte mer att nån nerv kanske kan vara i kläm och att det reder sig själv.

      @Mimmi: Piercings under graviditeten. När magen växer kan det vara bra att byta ut smycket till en PTFE-stav (plast) som är lite längre och mjukare för att följa med magens form. Smycket får man lov att ha under förlossningen med, annars brukar de be en ta ut alla smycken av metall. Likadant med piercings i underlivet, det vill de att man plockar ut under förlossningen. I bröstvårtorna är det likadant, oftast får man byta smycke under grav (som jag gjorde) för att bröstvårtorna ömmar och växer. Men under amning får man självklart plocka ur dem. Det finns kvinnor som sätter i och tar ut mellan amningar och ja, risken är stor att de växer igen, och det ganska snabbt. Nej du är inte knäpp som frågar, det är kanske inte så uppenbart, alla vet ju inte att det finns alternativ, som ex PTFE eller bioplast.

      @MansonDust: Jo jag är nästan 110% säker på det.. man känner ju lite igen känslan :D

  2. Mimmi skriver:

    Kära lilla Maddis, jag förstår att du har det jobbigt nu. Ibland när man har det jobbigt och exempelvis är ledsen är man i stort behov av vänner och familj som stöttar en och tröstar. MEN ibland har man ett behov av att var själv också. Egen tid för sina tankar, att få sörja ut, fundera och fundera och till slut komma fram till ett sorts accepterande och någon form av lösning på det som gör en ledsen. Allt är tillåtet för man reagerar olika i olika situationer. Egentligen, om du tänker efter så är det faktiskt inte så konstigt att du mår som du mår! Efter allt som hänt! Och med två små killar och ett nytt barn på väg (glöm ej de förrädiska hormonerna)! Att du känner som du känner är bara ditt sätt att bearbeta det som händer. Tänk på att bara genom svårigheter kan man nå stjärnorna som det står på din ring!

    Några pinsamma frågor kanske, men jag kan inte låta bli att fråga för jag är så nyfiken. Hur funkar det med amning om man har stavar i bröstvårtorna? Tar man ut stavarna under hela amningsperioden (växer det inte ihop då?) eller tar man ut stavarna var gång man ska till och amma (verkar jobbigt)? Hur funkar det med navelpiercing när magen växer? Och en annan pinsam fråga kanske, men de som har piercat sig i u-livet, hur funkar det under förlossningen? Är jag knäpp om frågar? O_o

    Kram från Mimmi

  3. patruska skriver:

    tråkigt att du känner så men jag förstår att det är svårt att öppna sig på nytt gång på gång efter en massa besvikelser! hoppas att armen blir bättre snart

  4. Ninna skriver:

    Den där värkande armen som man knappt kan beskriva känner jag allt för väl igen.
    Jag fick det i samband med att jag bar min största tjej väldigt mycket(konstant då inget annat hjälpte just då) som bebis. Och det är min vänstra arm det handlar om. Nu barn nr 2 bär jag mindre just pga min värkande arm, ibland är det så illa att jag inte kan använda den. för min del värker det mest från armbåden och ut i fingertopparna men ibland kan det även värka från skuldran/axeln. Det är en mycket obehaglig känsla och nej jag har inte kollat upp vad det är..
    vilket man kanske borde göra, men vem har tid till sånt ;)

    Och du naglarna och även håret växer gärna som ogräs när man är gravid, gjorde iaf på mig, dock har jag aldrig haft så vackra naglar som jag hade när jag varit gravid, starka och låååånga. Till skillnad från nu, sköra och förblir korta då dom ständigt går sönder :(

    Var rädd om dig!
    Kram Ninna

  5. Linda skriver:

    Det med armen känner jag igen, men det behöver ju inte vara samma, men det värkte som fan i min vänstra arm o 2 fingrar domnade av så jag gick o kolla det efter jag hade haft det ett tag för det var så irriterande, så dom röntga nacken o vänstra sidan o då var det mina kotor i nacken som hade förskjutit sig eller vad det var, dom misstänkte det var för jag satt mycket vid datorn o hängde på armen när jag satt vid bordet o skrev (sitter ju mycket framför datorn på jobb) så jag hade fått nerver i kläm i armen.
    Det med att du tror du känt den lille i magen, tror jag med för jag kände med i ungefär dom veckorna hur det börja kittle eller vad man kan säga inne i magen, så det kanske e den lille:) Ha de bra. kram

  6. MansonDust/Cim skriver:

    Jag kände alla barn runt v 12. Som fladder. :D BM sa att det var det också.

  7. Jessica skriver:

    Aj aj, ömmande bröstvårtor känner jag igen. Det är ett under att du kan ha piercings i dem. Jag hade så ont i mina så jag trodde jag skulle bli knäpp (knäppare)

Lämna ett svar till patruska Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com