Dittan & Datten

Writers block. När man känner en enormt lust att skriva och att skriva mycket men man vet inte om vad och man vet än mindre hur man ska börja. I synnerhet då livet kanske är ganska status quo. Jag går hemma. Med ett eller två eller fler barn. Ni känner till det mesta.

Problem i skolan. Anmälde ju skolan till skolinspektionen och efter de hade ringt och pratat med rektorn då blev de tvungna att göra en orosanmälan till soc om Phinis mående. Nämen tack då! Undrar om rektorn också kommer på ett möte med soc då? Nä givetvis inte – det är bara jag som får ta den smällen. Fast hans dåliga mående och utagerande och uttalanden därefter är direkt kopplat till skolan och hans situation där. Men det är inte skolan som blev anmäld till soc, inte rektorn – det är ju jag. Smällar man får ta. Låter jag bitter? Förmodligen.

Laaiti, han är grym på taekwondon. Han käkar sin medicin och har sin resurs i skolan och just nu går det bra för honom. Han är faktiskt riktigt trevlig att umgås med. Smart som få. Jag gillar honom. Tänk att han faktiskt har en flickvän. E och han går i samma klass och har tydligen hängt ihop sen ettan. De är så sjukt söta med sina valentin rosor & “Jag älskar dig” kort.

Kaeli är som ni kanske förstått vår lilla diva. Hon är en riktig mini bitch och tuffare än de flesta. Även denna lilla väldigt smart och har alltid svar på tal. På dagis verkar det gå bra. Hon är kär i Alve. De har hängt ihop sedan de föddes, alltid gått på samma avdelning på dagis. Alves storasyster Nora gick på samma avdelning som Laaiti och deras lillebror Måns kanske hamnar på samma avdelning som Keeron. Alve har äntligen (!!) accepterat Kaelis frieri efter flera års tjatande. I hennes värld har det alltid varit ett faktum, att de ska gifta sig. Ännu sörare när de kramas och gullar!

Eljena tappar tänder till höger och vänster, snart kommer hon nog ha problem att käka. Söta stora tjej! Tänk att hon redan går i “skolan” – FSK men ändå. Av olika skäl har det dröjt med umgänge med sin mamma men vi jobbar på det. Det är en jobbig situation det där som jag inte tänker tala öppet om. Men Eljena mår bra trots allt!

Och Keeron då. Vår lilla fettoklump! Sost jag ställde mig på vågen med honom och räknade bort mina kilon så hamnade vi på runt 11,5kg. Han är runt 9,5 månad nu. Tiden går så fort! och som Eljena tappar sina tänder så börjar Keerons komma nu, Han har två i nederkäken som just spruckit igenom och med det är han kass i magen och vaknar på nätterna. Men vi gillar honom ändå. Han är oftast alltid glad och har lätt för att skratta. Han är ALLAS här hemma. Och i synnerhet älskad av storebror Laaiti. De har ett särskilt band, de två. 

Min värk är bestående. Jag lyckas inte få mina läkare att förstå så jag börjar ge upp. Har en telefontid med läkaren men jag kommer förmodligen glömma hälften jag hade att ta upp. Jag går på smärtrehab en gång i veckan nu men ska börja ett intensivt smärtprogram senare.  Det är mitt liv.

Sen har vi sist men inte minst Magnus. Vad händer där? Inte mycket. Han är fortfarande lika underbar som vanligt och mer älskad än han nånsin kan tro. Han tar så bra hand om mig och alla våra barn och ställer upp. Den 14 april blir jag hans hustru! Och det blir (jag vet jag sagt det förr men nu jävlar i hoppet!!) den sista gången jag gifter mig. Och jag har skilt mig vad jag ska så han blir aldrig av med mig heller.
Vi har varit tillsammans i 3 år snart och det är det längsta jag varit tillsammans med nån utan att gifta mig haha – bara det, liksom. TRE ÅR utan ett enda gräl – det borde vara rekord nånstans. Vi har verkligen ingenting att gräla om. Inte pengar, inte uppfostran, inte lögner eller svek, inga besvikelser, inga petitesser som strumpor på golvet eller att den ena än den andra inte gör dittan eller datten. Vi hr det inte bara bra, vi har det FENOMNENALT tillsammans. Vi VILL vara med varandra, vi VILL göra allt tillsammans. Vi trivs med varandras sällskap och är bästa vänner. Vi skrattar ihop, dansar och sjunger, städar, lagar mat, tar hand om alla 5 barnen tillsammans. För att vi VILL och då trivs vi bäst. I alla lägen väljer jag Magnus.

Så det så. Vad ska jag skriva om? Kom gärna med förslag om vad ni undrat om, vad ni vill läsa om.

Bjuder på nya bilder under tiden.

 

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Hanna skriver:

    Det här med orosanmälan. Förstår din tanke och känsla där. Skilde mig från barnens pappa i Juli förra året och barnen har verkligen en usel situation med honom. Det gick så långt att kuratorn på äldsta dotterns skola gjorde en orosanmälan om hennes mående hos pappan och nu ska det ju då utredas.

    Det roliga är bara att Soc nu sitter och förminskar barnens känslor och framför allt äldsta dottern. Härom dagen när barnen träffade soc tanten hemma hos deras pappa så satt tanten och höll med pappan om att det var synd om honom och att barnen var känsliga och överdrev.

    Blir så förbannad, snacka om att förminska barnens tankar och känslor och sedan ska jag utredas också då exet och hans familj gjorde en riktigt ful anmälan mot mig om hur jag är som mamma och person. Den ska tydligen tas mer på allvar än den orosanmälan som dotterns kurator gjorde för att dottern får panikattacker, skär sig m.m. varje gång hennes pappa kontaktar henne.

    Känner mig väldigt jävla liten och sårbar och mår skit av hela situationen. Man vill ju bara skydda barnen men det verkar som att jag måste tvinga barnen att gå till sin pappa trots att de inte vill. Ge mig styrka!

    Härlig texta annars om din fina, fina familj! Trevlig helg på er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com