Död åt tandtrollen!!

Igår hämtade jag Phini tidigare för dra med honom till tandläkaren. Jag hade förvisso fått en mindre detalj om bakfoten, det var inte tandläkaren, det var en tandhygienist. Nåja. Tandhygienisten har träffat mig tidigare, men vågade inte påpeka det förrän jag sa det.
Och som alltid när mina barn ropas upp blir det alltid roligt. Särskilt när de egentligen inte tar tid att verkligen läsa hans namn. Jag vet inte många som säger fel när de ska säga PHILIP..?
För mig är det ganska självklart att PH (oftast i svenskan) uttalas som ett F. Men min son blir sällan den ”Finni” han är när människor envisas med att uttala P:et som ett P och H:et som ett H.

Phini var ovanligt framåt hos hygenisten. Inte alls så blyg som han är i normala fall. Han svarade till och med på hennes frågor. Kryss i taket. Med lite övertalning satte han sig i stolen. Hygienisten frågade omhan kan klättra och undrade om han kan visa. Phini är inte mycket för att överbevisa andra. Jag påminde Phini om vårt besök till Carina på BVC, hur han satt på en egen stol där och mamma bredvid. Då gick det bättre. Han klättrade upp i den enormt stora tandläkarstolen och satte sig. Han fick sitta en stund och vi pratade. Hygienisten förklarade att stolen skulle bli en säng och sänkte den sakta. Phini blev osäker och rädd och vägrade lägga sig ner. Det kändes ungefär som när en hund lägger sig på rygg och blottar strupen och Phini gick absolut inte med på det. Tro fan det.. Phini är alltid tveksam till nya saker. Hon försökte övertala honom och babblade på men det gick inget vidare. Det blev överväldigande för honom och jag såg hur han började se panikslagen ut och hoppade ner från stolen igen. Jag frågade honom om han blev rädd och ja, det blev han. 

Hon föreslog efter en stund att jag hoppade upp och satte mig på sidan i stolen och Phini i mitt knä så att jag höll om honom och det var en tryggare tanke för min son. Men han ville fortfarande inte lägga sig ner. Om jag kunnat läsa hans tankar han jag ge mig fan på att han tänkte att det räckte om han öppnade käften, kärringen kan väl se ändå?

Så hygienisten babblade konstant och försökte med alla övertalningsmetoder hon hade på lager men vänta lite…? Phini är MIN son. Han är MITT barn. Borde det inte, logiskt sett i min värld, kanske gå lättare om JAG pratar med honom..? Det var svårt att få Phini att fokusera på vad jag sa när hon inte kunde vara tyst utan (som jag upplevde det) gick på som en ångvält.
Jag satt alltså i stolen, med benen ner över sidan, under armstödet. Phini satt i mitt knä, med huvudet lutandes mot min högra arm och benen ner i stolen, över min sida. Jag Räknarenpussade honom på kinden och pratade tyst med honom – ”Phini, du vet där hemma, när vi låtsas att du är min lilla bebis, så ligger du såhär hos mig. Mamma håller hårt i dig, hela tiden” Jag pussade på honom och lutade mig åt sidan, med min arm mot huvudstödet av stolen med Phinis huvud. Hygienisten visade Phini hennes lilla spegel som hon ska ha i munnen och den lilla ”räknaren” som för övrigt faktiskt ser jävligt läskig ut, som en gigantiskt kuvad nål. Fy fan vad jag hatar nålar..

Hon visade på mig hur spegeln fungerar innan han berättade att räknaren ska räkna tänderna. Hon visade på hans naglar och petade på alla hans naglar för att han skulle få se hur det fungerar och hur det kan kännas. Men jag personligen tyckte det var äckligt. Phini kom direkt från dagis där jag hämtade honom i full färd med att leka med sand och grus – hans fingrar var smutsiga och snuskiga. Hon skulle alltså peta på hans ofräscha fingrar med ett verktyg som sen ska in i  hans mun? Nasty.

Phini förlikade sig med tanken och jag frågade honom om han ska göra som vi tränat på där hemma ”Ska du öppna stort så vi kan visa alla dina fina tänder och hur duktiga vi är på att borsta bort alla tandtrollen?” – och stoltare än få öppnade han gapet och visade hela registret sen kunde hygienisten räkna.. med sin smutsiga räknare.. i min sons mun. Lite skit rensar magen, sägs det..?

Phini var jätteduktig och jag förvånades lite över hans mindre blyga uppsyn. Jag var en stolt morsa som bjöd på knäckebröd när vi kom hem och fikade innan vi hämtade lillebror på dagis.

Naturligtvis har Phini INGA hål i sina tänder – det ska inte en 4åring ha.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 tankar om “Död åt tandtrollen!!”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com