Doktor Ante

Ja, så hette faktiskt min läkare ikväll. Doktor Ante. En ung kille (man) som jag tyckte bröt på något språk men jag kan inte placera vad.
Han kikade lite i remissen, och jag berättade själv om mina besvär.
Det var ganska solklart sa han efter undersökningen att jag ju har karpaltunnelsyndrom – vilket jag haft i nästan 15 år men aldrig kommit längre med. Och eftersom jag har gått med det så länge så verkar det som om det kan ha förstört mer än “nödvändigt”. Det var någon rörelse min tumme var oförmögen att göra som han sa KAN bero på att nerven och muskulaturen tagit skada. Om artrosen sa han inte mycket. Han tyckte att det inte verkade alltför osannolikt. Han läste att jag varit på röntgen och jag berättade att det inte hade visat något. Han sa att det sällan gör det i begynnande artros och att det kan först visas på röntgen efter många år.  
Det var inte mycket att diskutera – det är operation som gäller, i synnerhet eftersom jag gått med detta i så många år och inget annat hjälper.

Jag berättade att jag ska göra en Gastric Bypass i början av april.
– Eh.. vaddå? undrade han med ett säreget uttryck.
– Ja, en magsäcksoperation, svarade jag.
– Ja, jag vet det, men.. varför då? Du är ju.. eh. svarade han och synade mig.
Jag förklarade anledningen till operationen och han förstod. Sen pratade vi om karpaltunnelklyvningen och han berättade att det görs under lokalbedövning och DET skrämmer mig. Att vara vaken när någon skär i mig.
Han tittade på mig, åter igen, och med ett flin sa han “Jag förstår inte det.. alla ni som ser så tuffa ut med massa tatueringar och piercingar och har utsatt er för sådan smärta så är ni rädd för en liten nål i handen”
Fördomsfulla människa. Vem har sagt att jag inte piper varenda gång jag ska tatueras eller piercas?
Bara för att vissa är rädda för vatten och bada betyder inte det att de inte dricker vatten?
Men jag erkände det – han kanske inte visste det – tatuerade och piercade människor kan faktiskt vara MESAR. Men framförallt, de KAN VARA VANLIGA människor.
Plockar man bort mina tatueringar och piercingar så är jag som vilken annan småbarnsmorsa som helst. Om än snyggare än de flesta förvisso och aningen mer uppkäftig. Men ändå.
Jag ska i alla fall prova att operera handen med lokalbedövning. Det tar 10 minuter sa han och jag får ta med en vän – det behövs! 
Men en sak i taget (och en hand med för den delen).
Först min GBP i början av april, sen den ena handen i maj, sen nästa hand när den första har läkt.

Usch, vad jag är trasig.

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Emma skriver:

    Hoppas allt ska gå bra för dig så du slipper ha ont.
    *kram*

  2. Haha vad snällt de tar en hand i taget ;) har för mig att en på jobb fick båda på en gång.. problemet är att man får GIPS ;) och två händer gipsade är ikke top notch..

  3. Jeanette skriver:

    Men du får se det positivt att du snart är hel igen!! :)

  4. Malin skriver:

    Snart är du förhoppningsvis bra igen.
    Vill se mer av videobloggen :)
    Går det kommentera dom med? ELler vad det jag som missade vart?

  5. mimmi skriver:

    Äsch, du är inre trasig! Du har bara börjat byta reservdelar, som vi brukar kalla det. Det brukar börja i din ålder. Inget konstigt alls. Du kommer att blir som ny sen, lovar! Ungefär som när man bytt batteri i någon eller smort nåt med 5-56! Kämpa på bruttan, det här fixar du galant!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com